Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- N:r 29. (1,125.) 22 juli 1903
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
538
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 29
folkskollärarekåren genom sin »allmänna
förening» och dess centralstyrelse
obestridligen utöfvar, har i synnerhet åt
detta sista möte gifvit en skiftning, som
ej kan annat än verka uppmuntrande
och hoppingifvande på folkskolans
förkämpar.
Då man fordom anordnat de allmänna
folkskolläraremötena, har det väl gått
för sig att förmå en af den högre
kulturens målsmän att gifva »glans åt
mötet» genom att mottaga dess främsta
honnörspost - ordförandeposten -men
att till inledningsföredrags utarbetande
erhålla andra krafter än kårens egna
har ur flera synpunkter varit otänkbart.
Infann sig vid något af dessa större
möten en ledamot af stats-, kommunal
-eller skolstyrelsen, hände det väl sällan,
att han kom, när en fråga inleddes, och
stannade, till dess hon slutbehandlats,
utan »han gjorde mötet några ögonblick
den äran», som det ofta hette i
referaten, lyste och försvann.
Då för 15 år sedan allmänna
folkskolläraremötet här i Stockholm afhölls
i alldeles samma lokaler som nu under
pastor primarius Fehrs ordförandeskap,
hade icke en gång hans namn i spetsen
för mötesstyrelsén förmått framkalla den
samverkan mellan den högre bildningens
och folkskolans förkämpar, hvarom
se-" naste mötet vittnar. Det innehåll, som
föredrag och diskussioner af tidigare
läraremöten haft, har sålunda mera
tillhört folkskollärarekåren själf, än hvad
vid detta sista möte är fallet. Vid ett
flyktigt betraktande torde mången nog
anse det förra såsom en fördel och det
senare nästan som en brist. Men hvar,
om icke vid de allmänna
folkskolläraremötena, skall samarbete och samverkan
mellan alla folk- och bildningselement
till folkskolans fromma kunna komma
till stånd? Ett par af de element, som
ännu fattas, men som vid dessa möten
borde vara representerade, är
arbetsklassen och de frikyrklige. Det förra
har såsom representant för föräldrarna
en naturlig rätt att bevaka, och det
senare borde särskildt vid
religionsdiskussioner göra sina pedagogiska synpunkter
gällande liksom ock skaffa sig en
inblick i hvad slags religionsundervisning
folkskolan verkligen anser vara sin
uppgift att meddela.
*
Huru olika i gruppering och färg är
icke den tafla, ett Skolmöte i våra dagar
framställer, i jämförelse med den af ett
möte för 15 å 20 år tillbaka! Hvilken
flod af ljus och glada färger så i dräkter
som gestalter, anleten och skick gaf icke
detta möte? De äro försvunna, dessa
af hårdaste näringsbekymmer för lifvets
knappaste nödtorft nedtyngda gestalter,
och det släkte, som efterträdt dem,
blickar frimodigt och hoppfullt framåt,
för-vissadt att man aldrig mer skall förneka
dess arbete skälig andel i den allmänna
produktionen - förvissadt att hvarje dag,
hvarje år, som går, skall vinna större
och rikare uppfattning ’ och erkännande
åt dess innebörd. Därför hafva också
öfverläggningarna skiftat innehåll, form
och synvidd. Hvem kan undra på, om
föregående mötens öfverläggningar gent
emot de inlägg, som af enskilda
mötesdeltagare stundom gjordes, buro spår af
den jordbundenhet och inskränkta
synvidd, som äro oafvisliga följder af
tryckande näringsbekymmer? Huru
formfulländade och sakliga förefalla ej i det
stora hela diskussionsinläggen nu mot
förr!
Och dock - det finnes för mången
åtminstone af oss äldre ett men vid detta.
Tiden har blifvit nykter, politiskt
försiktig och klokt beräknande. Detta drag
framträder också vid diskussionerna och
kväfver eller bortskymmer det drag af
entusiasm, som fordom, trots formella
brister, ja, t. o. m. sakliga misstag,
eldade och hänförde mötesdeltagarna och
måhända utgjorde mångens förnämsta
behållning af mötet, en behållning,
mäktig att elda och värma sinnet på nytt,
då hvardagslifvets mödor hotade att
för-tynga och nedtrycka.
Ett af entusiasmens bästa
uttrycksmedel, den unisona sången, har aldrig
vunnit någon vidare utveckling vid våra
möten, i trots af våra anspråk att kallas
»ett sjungande» folk. Först när svenska
folkskollärarekåren verkligen börjar
använda den sångskatt, den äger i sin
egen sångsamling, först när alla
medföra sin sångbok till sina möten och
verkligen göra sig mödan att sjunga med,
först då äga låraremötena det rätta
medlet till entusiasmens väckande och till
dess uttryck i sin egen hand. Detta
må gärna utgöra ett af önskemålen för
»konstens» utöfning vid våra möten.
Konsten - ja hvem skulle för 10 år
sedan hafva drömt om ett föredrag
angående konsten på ett
folkskolläraremöte? Hvem skulle för 15 år sedan
vågat profetera om att ett sådant möte
verkligen på allvar skulle resonera om
konstens användning i skolans
uppfostran? Hvem kunde väl då hafva gissat,
att konstföremål för skolors prydande
skulle utgöra en viktig afdelning på en
skolutställning?
Möten efter möten hafva sådana
utställningar anordnats. Allt talrikare och
underbarare och talande om oupphörligt
framåtskridande hafva
utställningsföremålen varit. Men då forna utställningar
- den i Stockholm det stora
expositionsåret ej ens undantagen - i sina föremåls
mångfald mera visat ett sökande efter
det lämpliga, framställde denna därjämte
äfven föremålens användning och plats
i det organiserade skolarbetet. Denna
utställning var ett föredrag i åskådning
om folkskolan i början af det tjugonde
seklet, värdigt att sidoställas med det
tankedigra och siande Bergska föredraget.
För omkring 12 år sedan, om jag ej
missminner mig, yttrades vid ett
stiftsmöte i Jönköping af samme talare
några . ord, som han väl svårligen nu
kan hoppas se uppfyllda. De lydde
ungefär så: »Folkskolan är till för att göra
sig själf öfverflödig på
barnaundervisningens område. Modern är barnets
naturliga lärare. Låt oss verka så, att hon
kan blifva duglig härtill, och vi ha nått
vårt mål!» Samhällslifvets utveckling
har tagit en annan riktning, och när
man på denna utställning varseblef
skolans organiserande inflytande på alla
områden, nu ej blott de bokliga
kunskapernas utan slöjdens, handarbetets,
ja det husliga lifvets ekonomiska
förvaltning, kan nian knappast värja sig
för tanken, att hemmets
uppfostrings-område inskränkes till det minsta
möjliga, att föräldraansvaret snart blir af
mera negativ än positiv art.
En annan fråga, som den
eftertänksamma betraktaren torde drifvas att
framställa, är denna: Är åldern 7-14 år just
den riktiga perioden att i barnets
psykiska lif väcka denna kompakta massa af
intryck, den riktiga perioden att leda
det intellektuella lifvet i alla dessa olika
kunskapsriktningar? Stå de psykiska
ansträngningarna i rimligt förhållande till
den fysiska utvecklingen? Hinner man
också under denna korta period ena och
sammanbinda alla dessa mångartade
intryck till den homogena helhet, som
måste vara uppfostrans mål?
Dessa frågor blifva nog tillsvidare
obesvarade.
De äro den nya generationens arf.
Blir detta århundrade, såsom någon
kallat det, »barnets århundrade», så
kräfver deras besvarande kanske ej längre
tidrymd än den, hvarmed dessa
betraktelser sysselsatt sig.
Träffande och vackert sammanfattade
därför mötets förste föredragshållare sin
återblick på det arbete, som utförts, och
sitt hopp om det, som vi vänta skall
utföras, i den norske siarens ord:
Vi ej oss samman slutit
för glammets korta stund,
men framtids allvar gjutit
sitt lif i vårt förbund:
att andens skatter söka,
att ljus för lifvet få,
att folkets fromma öka -
det är till det vi trå.
Adéle Wetterlind.
från gymnastikkurserna.
(Bref till Svensk Läraretidning.)
l. Örebro-kursen.
Den, som med uppmärksamhet följt
den senare tidens strömningar på det
pedagogiska området, har helt visst märkt,
hurusom det ena uppfostringsmedlet
efter det andra trängt sig fram och
erbjudit sig åt fostraren att af honom
tillgodogöras och insättas i det
kräfvan-de och mångsidiga bildningsarbetet. Så
har skett med teckning, så äfven i viss
mån med hushållslära och så framför
allt med slöjden. Nutidens fostrare
hafva sålunda ett helt förråd af präktiga
hjälpmedel till sitt förfogande, då de gå
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:46:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1903/0544.html
