Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 33. (1,129.) 19 augusti 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
616
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 33
het, som därunder vunnits, hade visat, att det
äfven i aflägsna skogsbygder och under små
förhållanden finnes ett djupt kändt behof af
och ett verkligt intresse för
folkbildningsarbetet bland vuxna.
Folkskolläraren Carl Christensen i
Östersund fäste uppmärksamheten vid ett dittills
ej omtaladt bildningsmedel, nämligen den
s. k. ungdomsrörelsen, som under senaste
tiden vunnit terräng inom Jämtland samt i
någon mån äfven i Värmland och Skåne.
Denna rörelse med sina »ungdomsföreningar»
och »ungdomsmöten» förtjänade
folkskollärarnes varmaste understöd, bland annat
därför, att den beredde dem ett utmärkt
tillfälle att alltjämt underhålla förbindelsen
med sina forna lärjungar och öfva
inflytande på deras utveckling.
Folkskolläraren Nils Krok i Helsingborg
vände sig mot den ej sällan hörda
anmärk-en, att den populära
föreläsningsverksamheten skulle vara för kroppsarbetaren
onyttig. Människan hade gagn ej blott af
för-värfsarbete utan ock af det slags arbete,
som kallas vederkvickelse.
Föreläsningarna vore för öfrigt ej till endast för
»arbetare» i det ordets inskränktaste betydelse.
Folkskolläraren J. Emil Björkman i
Göteborg upptog till närmare belysning det af
inledaren i korthet påpekade
bildningsmedel, som låge i anordnandet af friluftslekar
för vuxna. I Göteborg, där anslag till
sådana beviljats af stadsfullmäktige, hade man
först tämligen allmänt betraktat dem med
undran och tvifvel. Men så snart de
kommit till stånd, hade allt tvifvel skingrats.
Friluftslekarna omfattades nämligen med
lifligaste intresse både af ungdomen och
de äldre, både af män och kvinnor, samt
hade visat sig vara ett ypperligt medel för
motverkande af råhet och dåliga seder.
Folkskolläraren Värner Rydén i Malmö
hade funnit, att de med offentliga anslag
understödda föreläsningarna och biblioteken
icke omfattats af arbetarne med samma
intresse som de föreläsningar och bibliotek,
hvilka tillkommit på arbetarnes egen
till-skyndan. Orsaken härtill vore den
tryckande censur, som de förra vore underkastade;
den borde därför afskaffas. Hvad den från
universitetsungdomen utgångna
folkbild-ningsrörelsen i städerna för öfrigt beträffade,
borde folkskollärarnes deltaga däri för att
gifva nödig stadga åt densamma.
Folkskolläraren Nils Lundahl i Lund hyste
visserligen samma uppfattning om
»censuren» som föregående talare men måste
bestämdt bestrida, att de bestämmelser,
som staten uppställt för
föreläsningsan-slaget, innebure någon som helst
obehörig censur. Där sådan förekomme, låge
skulden icke hos staten utan hos de lokala
styrelserna, och det vore således hos dessa,
man borde söka bortarbeta den dumma
skuggrädsla, som onekligen flerstädes
förefunnes.
Inledaren hade framlagt följande i
programhäftet återgifna förslag till
uttalande :
. 1. I det allmänna tänkesättet måste
inpräglas den stora och omfattande
betydelsen af folkbildningens höjande i allmänhet
liksom ock det för samhället vinstgifvande
i att offra penningar på
folkbildningsarbetet bland vuxna, båda bestyrkta af
erfarenheten från de stora kulturländerna.
Sistnämda arbete har till uppgift att bereda
alla medborgare med de formella
förutsättningar, som folkskolan meddelat, tillfälle till
ökade kunskaper och till kulturella
förströelser.
2. Staten och kommunerna böra lämna
afsevärdt ekonomiskt understöd icke blott
till populärvetenskapliga föreläsningar utan
äfven till fasta och vandrande boksamlingar,
till åskådningsmateriell samt till eii
centralanstalt, hvarifrån folkbildningsarbetet bland
vuxna kan organiseras, underlättas och
stödjas.
3. Af lika stor vikt som det ekonomiska
understödet är den personliga insatsen i
folkbildningsarbetet och detta icke blott i fråga
om dem, som författa i detta syfte eller
föreläsa, utan äfven i afseende på dem, som
deltaga i organisationen och förmedlingen
af detta arbetes olika former.
4. I afseende såväl på allmänna
tänkesättets bearbetning i nämd riktning som
ock på omhändertagandet i hemorterna af
ifrågavarande folkbildningsarbetes
organisation och dess förmedling föreligger för
folkskollärarekåren en stor och betydelsefull
uppgift.
Efter slutad öfverläggning blef detta
förslag enhälligt af mötet godkändt.
F. B.
Lärarnes Nordkapsresa.
En studiefärd från Trondhjem
till Varanger.
1.
Under sistlidna maj månad
bekantgjordes i denna tidning, att norska
lärare tänkte anordna en »fsellesreise» till
Nordkap och Finnmarken samt att ett
antal platser stode till svenska lärares
och lärarinnors förfogande, ifall de
önskade vara med. Enligt den ursprungliga
planen skulle resan ske i början af juli,
men på grund af svårighet att erhålla
ett passande ångfartyg måste tiden
sedermera ändras till l-12 augusti.
Färden har nu ägt rum, och - låtom
oss redan från början säga det - detta
första försök att för lärarekårens
medlemmar här i Norden anordna en
studiefärd till sjös har utfallit på ett snart
sagdt öfverraskande lyckligt sätt. Det
fanns vid återkomsten till Trondhjem
på aftonen den 12 dennes helt säkert
icke en enda deltagare, som fann sig
besviken eller som önskade, att han icke
varit med.
Då denna färd ganska säkert icke blir
den enda i sitt slag utan nog kommer att
utgöra den första länken i ett nytt slags
fortbildningskurser för lärare -
gemensamma studiefärder - torde en kort
redogörelse för resan vara på sin plats
i denna tidning.
I spetsen för färden stod en
kommitté, bestående af tre norska
folkskollärare. Det rent administrativa och
ekonomiska arbetet hade bestridts af
läraren E. A. G. Eust0en i Heggedal, en
praktiskt anlagd man, som ute på
As-kerlandet väster om Kristiania delar
sin tid mellan skolan och bygdens
privatbank och som före färdens
äntra-dancba haft en vidlyftig korrespondens
– mera än 600 bref aflåtna.
Kommitténs två »specialister» utgjordes af
lärarne A. Bang-Larsen i Trondhjem och
Ludvig Oisen i Horten. Den förre är
född i Finnmarken och har i tio år varit
lärare i Vard0, den senare har under
icke mindre än 2 L år varit lärare på
olika platser i det nordliga Norge. På
grund af sin lokalkännedom beträffande
Nordlandet och Finnmarken voro de i
tillfälle att uppgöra en resplan, som
lämnade det största möjliga utbyte för
lärarne, hvarjämte de under färden
till-handagingo med alla möjliga
upplysningar.
Med sådana ledare blef färden icke
en vanlig turistresa utan en verklig
studiefärd, af stor betydelse för deltagarna.
Vi voro inalles 145 deltagare i
färden, fördelade på följande sätt:
Män. Kvinnor. Summa.
Norrmän................. 52 63 115
Svenskar .........1_ ... 4 16 20
Danskar.................. 3 7 10
Summa 59 86 145
Icke alla 145 utgjordes af lärare och
lärarinnor. Det fanns ett 20-tal andra,
hvilka fått vara med, sedan det visat
sig, att icke tillräckligt många af
lärarekåren anmälde sig, för att färden skalle
i ekonomiskt afseende varda tryggad.
Af de norska deltagarna voro icke
mindre än 29 från Trondhjem och
omgifning, medan åter af Kristiania stora
lärarekår knappast ett 10-tal hade mött.
Att endast 20 svenskar voro med,
ehuru 50 platser ursprungligen stodo till
vårt förfogande, berodde nog dels därpå,
att tillkännagifvandet om att svenska
lärare och lärarinnor kunde få vara med
kom bra sent (de flesta hade redan
bestämt, huru de skulle använda sina
ferier), dels därpå att anmälningstiden var
så kort, dels ock på det nya och
»äfventyrliga» i en dylik färd, dels
slutligen måhända äfven af en
fullständigt onödig fruktan för - sjösjuka.
De 20 svenskarna voro från Stockholm
(icke mindre än 12), Örebro (1)
Göteborg (1), Kalmar län (3 lärarinnor) samt
Skåne (3). På hemfärden hade vi från
Tromsö med oss Aftonbladets
korrespondent, som varit uppe och studerat de
på senaste tiden så mycket omtalade
Fi nnmarksf örhåll andena.
Vi 145? som hade mod att följa hrr
Rustoen, Bang-Larsen och Ludvig Oisen
på en vikingafärd från Trondh j emsf jorden
till Boris-Gleb borta i Ryssland, fingo
emellertid icke skäl att ångra oss. Vi
hade det i alla afseenden godt under
dessa 12 dagar. Vårt hem utgjordes af
ångfartyget »Hera», en stor präktig båt
med en kapten och besättning, som
gjorde sig i hög grad populära under
resan. Här funnos 150 hyttplatser.
Måltiderna intogos i två stora matsalar,
af hvilka den ena mellan måltiderna
användes till konsertsalong. Det var
sålunda ett fullständigt flytande hotell.
»Hera» hade i slutet af juli hämtat
150 österrikiska lärare i Hamburg och
fört dem till Nordkap. Den 31 juli
stego österrikarna i land i Trondhjem,
och följande dag intogos deras platser
af de nordiska pedagogerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
