Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,131.) 2 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 35
SVENSK LÄRARETIDNING.
655
KIRKENJ5S I SYDVARANGER.
stämdt att taga emot någon som helst
ersättning. Sådant var vårt första
mottagande i Ryssland.
Då vi vid 11-tiden på kvällen kommo
fram till Boris-Gleb, var kommersen i
full gång på kyrkogården. Här
serverades mot betalning ryskt té, här såldes
små minnen, »heliga ljus» m. m. samt
vykort och ryska frimärken, ty nu skulle
vi naturligtvis af sänd a vykort med ryska
frimärken. (Ett dylikt vykort, afsändt
från Boris-Gleb den 5 aug., har jag just
nu haft tillfälle att se. Det framkom
till sin bestämmelseort i södra Sverige
den 26 aug., och bland de många
stämplarna fanns en med daton 30 juli.)
Den ryske popen och hans
följeslagare kantorn visade såväl nya som gamla
kapellet med deras reliker och
märkligheter samt mässade i full skrud för den
ena gruppen efter den andra.
Alldeles invid kyrkogården är ett
lappläger. Här bo under fisketiden omkring
140 s. k. »skoltelappar». Naturligtvis
hälsade vi på äfven hos dem. Genom
bemedling af hr Bang-Larsen lyckades
jag och två lärarinnor att få en lapp,
som mot extra kontant af l kr.
personen rodde oss utför älfven, hvilken
under sitt lopp från Enareträsk i Finland
bildar flera fall, det sista strax ofvanför
Boris-Gleb, och sedan flyter fram ganska
strid samt bred och majestätisk. Det var
en eländig båt: en resvan lärarinna satt
oförskräckt på en brädlapp å dess botten
och hade nästan hela tiden full
sysselsättning med ös-karet, men utför gick det
med svindlande fart i den forsande
älfven, så att vi redan efter 10 minuter
voro framme vid Elvenes, medan
fot-gängarne behöfde omkring 45 minuter.
Från det härligt vackert belägna
Elvenes gingo vi sedan under nattens lopp
på en präktig väg ytterligare en mil till
Jarfjord österut, dit »Hera» gått för att
möta oss. Vid 4-tiden på morgonen blefvo
vi tagna ombord.
Efter den ansträngande marschen till
och från Ryssland kunde en dags hvila
icke skadat. Men härför fanns ej tid.
Vid 9-tiden på morgonen den sjette
dagen befann sig »Hera» så långt inne
i Varangerfjorden, som den kunde gå.
Vid en blick på kartan ser man, att
Varan gerhal f ön sticker ut som ett något
oformligt björnhufvud långt åt öster.
»Halsen» är det nära 7 mil breda näset
mellan Varangerfjordens innersta del i
söder samt Tanaälfvens mynning vid
Ta-nafjorden i norr. Omkring 100 af
deltagarne blefvo landsatta vid Nesseby för
att färdas öfver denna »hals». De
öfriga följde med »Hera» den långa
vägen förbi Vadsö (Norges mest aflägsna
stad, ehuru hvarken den nordligaste eller
östligaste), Vardö och rundt hela
Va-rangerhalfön.
För dem, som färdades till lands, gällde
det att taga sig fram på skilda sätt.
Åtminstone en af deltagarne gick hela
vägen. Flera hade cyklar, men de flesta
använde under dagens lopp tre
fortskaffningsmedel: åkdon, båt samt
»apostlahästar ne». Befolkningen här uppe
utgöres nästan uteslutande af bofasta lappar
och finnar, de senare här kallade
»kvarter». Färdens ledare hade visserligen
på förhand träffat öfverenskommelse
angående pris för åkdon, båtar o. s. v.
Men öfverenskommelsen ville de flesta
ej gärna stå fast vid, utan blefvo vi
utsatta för prejerier på mångahanda sätt.
Vi hade ju blifvit landsatta, »Hera» hade
lämnat oss, och vi måste fram till
Tana-fj orden, därest vi ej ville stanna kvar
i Finnmarken.
På en bred och präktig chaussé, som
af staten blifvit anlagd, färdades vi
förbi Nyborg, en handelsplats och
exercished - sedan ett par år tillbaka är
nämligen äfven finnmarksbefolkningen
underkastad den allmänna värnplikten.
Vid middagstiden samlades de skilda
»kompanierna» i Seida vid Tanaälf. Här
hade hela traktens befolkning infunnit
sig i sina fantastiska kostymer, och här
intogs gemensam middag. Denna hade
anordnats af platsens
skjutsstationsföreståndare, kva3nen Tapio, en högrest man,
som såg särdeles målerisk ut i sin
na-tionalkostym och som för öfrigt talte
både finska, lapska, norska och
engelska. Middagen, som kostade l kr.
pr man, utgjordes af rå, salt lax med
oskalad potatis, smör och bröd, mjölk,
kaffe o. s. v.
Tanaälfven är här icke mindre än 2
kilometer bred men i stället mycket
grund, så att endast låga, flatbottnade
båtar kunna komma fram. Efter
åtskilligt parlamenterande sutto vi i båtarna.
Midt i de långa båtarna lågo på
bottnen björkrisruskor, och på dessa skulle
vi passagerare sitta, två vända framåt
och två bakåt med ryggarna mot
hvarandra som stöd (en af de svenska
lärarne beskärmade sig öfver att han
»saknat rygg»). Framme i båten var
lappen, som rodde, och akterut
lappgumman, som styrde med en bredbladig åra.
Det gick raskt utför. .
Vi landsattes vid Norskholmen, ett
stycke från älfvens mynning. Här blefvo
några lärarinnor utsatta för ett
äfventyr, som är betecknande nog och därför
må omtalas. Från den rätta
landningsplatsen fanns en rätt god väg, men några
lappar passade på att skaffa sig en extra
inkomst. De landsatte sina passagerare
på orätt plats och visade dem sedan,
huru de skulle gå, med det resultat att
de kommo rakt ut i en myr. Strax voro
lapparna till hands och villiga att mot
extra kontant bära lärarinnorna öfver
myren till det torra. Så skedde. Men
BORIS-GLEB.
(I förgrunden »skoltelapparnas» by, till vänster prästgården och till höger kapellet.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
