Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 35. (1,131.) 2 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
656
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 35
detta »torra» var en liten holme i
träsket. Lärarinnorna måste ropa på hjälp,
och naturligtvis voro lapparna ånyo till
hands och lika villiga som fornt att mot
ytterligare kontant erkänsla bära dem
vidare. Så kommo de ändtligen på den
rätta vägen.
Som »Hera» icke kunde gå in till
Ta-nas mynning, gällde det för de allra
flesta att till fots taga sig fram den en
mil långa vägen till Smalfjorden, en vik
af Tanafjorden, där fartyget ånyo skulle
taga oss ombord. Men då vid l-tiden
på natten de skilda »kompanierna»
samlats vid en liten stuga nere vid
Smalfjord, syntes ingen »Hera» till, och nte
på fjorden rådde tjocka. Tänk, om vi
här i denna öde trakt skulle nödgas
tillbringa natten under bar himmel! Om
en stund hördes emellertid »Hera» på
långt afstånd. Stort jubel! Vid 2-tiden
voro de 145 pedagogerna ånyo samlade
på »Isererskibets» säkra botten, och
därmed var vår studiefärd i Finnmarken
afslutad och hemresan började.
Under vår färd genom Finnmarken
fingo vi ett starkt intryck af att norska
staten gjort mycket för denna aflägsna
landsända.
Hvad särskildt skolväsendet angår må
nämnas, att på statens bekostnad en
mängd barnhem (här kallade internat)
äro upprättade, där de lapska och finska
barnen uppfostras i norsk kultur.
I Norge finnes för hvarje stift en
skoledirektör, som uteslutande ägnar sig
åt folkskoleväsendets främjande. Sedan
ett par år tillbaka har emellertid Tromsö
stift två skoledirektörer, däraf den ene
för Finnmarken. Denne, som bor i
Ham-nierfest, är en f. d. Öfverlärare i
Trondhjem. I likhet med öfriga
skoledirektörer åtnjuter han en lön af 4,600
kronor med två ålderstillägg å sammanlagdt
800 kronor. Dessutom 800 kronor till
kontorsbiträde samt vid resor
dagtraktamente och reseersättning. Om vintern
färdas Finnmarkens skoledirektör
naturligtvis fram efter renar, och äger han
då åtnjuta reseersättning efter 14 renar.
Och med hänsyn till rang är han icke
heller vanlottad. Han har nämligen rang
mellan general och öfverste - i sin mån
betecknande för huru högt man i Norge
äfven i yttre måtto ställer arbetet för
folkupplysningen. E. H.
Sommarkurserna i Uppsala.
Uppfostrans ändamål och medel.
Mera än 800 deltagare i arets
sommarkurser. Huru skall man rätt förklara en så
stor stegring sedan 1901? Delvis träffade
en framstående kursdeltagare hufvudet
på spiken uti sitt yttrande: »Det är ett
lefvande bildningsintresse hos vårt folk.»
.En annan förklaringsgrund är helt säkert
till finnandes uti det rikhaltiga och
värdefulla program å föreläsare och
ämnen, som bjudits. Ett ibland de främste
namnen å föreläsarnes rad är utan
gen-sägelsé professor Fr. von Schéeles.
Ämnet för dennes föreläsningar har
varit: Uppfostrans ändamål och medel,
fördeladt på åtta föreläsningar. Den
första utgjorde en kritik af de
vanligaste skälen, som pläga andragas mot
upprättande af en pedagogisk professur.
Som denna sak förut blifvit utförligare
behandlad i Svensk Läraretidning än
hvad som kan blifva fallet inom ramen
af denna mera kortfattade redogörelse,
så torde det ej blott vara öfverflödigt
utan rent af en förlust att stympa
föreläsningen, hvarför våra läsare hänvisas
till n:r 50 af denna tidning för i fjor
samt n:r 16 för i år.
Den andra föreläsningen inleddes med
en definition af uppfostran så lydande:
Uppfostran är de äldres planmässiga och
afsiktliga utveckling af de yngre. Efter
att hafva något närmare utvecklat
innebörden af denna definition öfvergick före-
PROFESSOR FR. VON SCHÉELE.
läsaren till ämnet för dagen, nämligen
uppfostrans ändamål. Detta belystes uti
den pedagogiska historiens ljus och
framställdes under fem olika tidsskeden:
antiken, kristendomen under medeltiden,
renässansen, upplysningstidehvarfvet och
nutiden. I hvart och ett af dessa
tidehvarf spåra vi såväl förtjänster som fel,
och det bör för vår tid vara af vikt att finna
rätta lösningen på uppfostringsproblemet.
Hvad är då uppfostrans ändamål?
Den är att gifva ungdomen en
förberedande utbildning till att blifva nyttiga
deltagare i sin tids och sitt eget lands
kulturarbete. Med särskild betoning på
vikten af vårt nationella kulturarbete
slutade talaren med en varm maning
till alla uppfostrare att uppväcka de
ungas vetgirighet.
Vid frågan om uppfostrans ändamål
efter de olika uppgifter, de unga i
framtiden skola fylla, kom föreläsaren äfven
särskildt in på frågan om folkskolan
såsom allmän bottenskola eller olika
skolor äfven för de första skolåren. För
hans åsikter i denna på dagordningen
stående fråga är Svensk Läraretidning i
tillfälle att redogöra å annat ställe i
dagens nummer.
I den fjärde föreläsningen
behandlades frågan om religionsundervisningens värde
för uppfostran. Den kristna
religionsundervisningen är skolans förnämsta
huf-vudämne, ty den skola kan ej kallas
uppfostrande, som ej sätter de^tta ämne
högt. Vår kristendomsundervisning
behöfver väl reformeras, ty den officiella
läroboken, katekesen, »skymmer bort
religionens strålande anlete för de unga».
Låt vår heliga urkund, bibeln, i synnerhet
nya testamentet, komma till mycket mer
användning i våra skolor; dock ej som en
skolbok, ty ett dylikt bruk skulle skada
pieteten för den heliga skrift utan i
form af en biblisk läsebok (skolbibel).
Ty icke är ett dogmatiskt lärosystem
huf-vudsyftet med religionsundervisningen,
utan det är att ingjuta hos barnen, en
helig känsla och önskan att göra Guds
vilja.
Sedan föreläsaren påpekat uppfostrans
möjlighet och framhållit, att uppfostran
bör sträcka sig tills de unga nått
myndig ålder, 21 år, redogjordes till slut
för hvilka som böra uppfostra. Det är
föräldrarna, skolans lärare och de
omyndigas arbetsgifvare.
I de följande föreläsningarna
behandlade professor v. Schéele hufvudsakligen
medlen för uppfostran. Historien har
härvid att uppvisa två riktningar:
formalism och realism. Den förras
syftemål är icke några bestämda kunskapers
inhämtande utan att utveckla
lärjungarnes förstånd. Den senare däremot har
till syftemål att meddela nyttiga
kunskaper. Vår tid gifver allt mer och mer
företrädet åt realismen, enär det tydligt
visat sig, att de flesta läroämnen, rätt
bedrifna, äro förståndsutbildaiide, och
hvarför då ej välja sådana, som tillika
hafva praktiskt värde för lifvet?
En viktig sida af skollifvet berörde
föreläsaren i sitt kapitel om hygienen.
Kroppens vård är en viktig
angelägenhet ej blott därför, att kroppslig hälsa
är en nödvändig förutsättning för själfva
studierna, utan för hela lifvets
deltagande i kulturlifvet. I våra folkskolor
syndas ännu mycket mot hygienen.
Åtskilliga önskemål äro därför af den
natur, att de snart borde förverkligas.
Så borde läkaren tillsamman med läraren
samvetsgrant pröfva hvarje barn, så att
för tidig skolgång förhindrades. Enskildt
eller offentligt bekostad spisning borde
träda emellan, där verkligt behof gör sig
gällande. Mycket mera kroppsrörelser i fria
luften borde komma till sin rätt. Några
skolämnen, t. ex. naturkunnighet, lämpa
sig mycket väl för ’studier under bar
himmel. Vidare har läraren till sitt
förfogande den utmärkta svenska
gymnastiken, de fria lekarna, Skolresor och
skolvandringar ej att förglömma.
De två sista föreläsningarna
behandlade i korthet själens uppfostran. I fråga
om minnets uppfostran ville föreläsaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
