Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 37. (1,133.) 16 september 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
718
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 37
ett par timmar af 2 man och 4 hästar,
när släde kan begagnas, och i andra
fall af 4 man och 4 hästar.
Centralköket skulle således kunna fylla sin
uppgift, äfven om det icke kunde få
något mera centralt läge. Men nu synes
en del af den s. k. afsondringsskolans
tomt kunna for ändamålet lämpa sig,
och för byggnadens förläggande på denna
plats kunna många skäl anföras.–––––
Huru ett sådant centralkök kunde
tänkas inrättadt samt om för driften af
detsamma behöfliga inventarier m. m.
upplysa förslagsritningar, som
utarbetats med ledning af från Kristiania och
Frederiksberg inhämtade råd och
upplysningar. Af det tillhörande
kostnadsförslaget framgår, att uppförandet af en
närmast för barnbespisningen afsedd
centralköksbyggnad enligt de gjorda
beräkningarna skulle betinga en kostnad
af 55,500 kronor, ifall tomt
kostnadsfritt upplåtes, samt att för anskaffandet
af behöfliga inventarier skulle erfordras
en summa af 19,500 kronor eller
tillsammans 75,000 kronor.
Den för välgörenhetsinrättningar till
medellösa behof vandes bästa äfvensom
för uppförande af byggnader för
speciella men allmänna behof m. m. afsedda
Renströmska fonden, af hvilken snart
en utdelning förestår, anse vi här ha
en uppgift att fylla, som, på samma
gång den är af samhällsnyttigaste art,
enligt vår åsikt står i bästa
öfverensstämmelse med donationens anda och
syfte.
Med åberopande af här nämda
sakförhållanden får därför styrelsen i
Föreningen för anordnande af barnbespisning
och skollofskolonier i Göteborg vördsamt
hemställa,
att herrar stadsfullmäktige under de
närmare villkor och föreskrifter, som
fullmäktige kunna pröfva skäligt bestämma, af
de Renströmska medlen bevilja ett anslag
af 75,000 kronor att användas till
uppförande å lämplig* plats och inredande af ett
närmast för barnbespisningen afsedt
centralkök.
Från en skolresa.
Sedan tillfälle lämnats skolbarn,
åtföljda af lärare, att å järnvägarna få
färdas på truppbiljett, har det blifvit
dem möjligt att kasta en blick i
världen utanför den vanliga horisonten.
Några pigga skolgossar, som varit
synnerligt intresserade för
geografiundervisningen, hade fått löfte om att följa med
på en liten tripp ut från en af Smålands
undangömda landsbygder, Odensjö. Ingen
hade sett någon stad; somliga hade
aldrig åkt på tåget.
Med glädje hälsades solens uppgång
på den efterlängtade resdagens morgon,
och redan ett par timmar före tågets
afgång stodo de unga turisterna vid
stationen med sina matväskor. Ändtligen
rullar tåget in, en kupé fylles, och så
bär det af i svindlande fart öfver gamla
riksgränsen in i Halland. Man passerar
en tät bokskog på branta rullstensåsar,
djupa dalgångar med smala insjöar,
ödsliga myrar, »ryor» med blommande ljung
mellan kringströdda stenblock, tills
bördiga sädesfält vidt utbreda sig öfver den
vidsträckta slätten.
Och så stannar tåget i Halmstad. Vid
hamnarmarna omkring Nissan ligga rader
af ang- och segelbåtar, hvilka noga
skärskådas, likaså de välbyggda husen
och de storartade terrasserna med rika
planteringar af träd och blommor i det
för sin storslagenhet vidt berömda Tivoli.
Med snälltåg föras vi vidare
västkusten uppåt till Göteborg. Ständigt nya
vyer: vidsträckta sädesfält, hvarest kyrkor
och tarfligt byggda bondgårdar ligga
utströdda, det öppna hafvet med
framskymtande hvita segel och längre upp
de nakna, utbredda klipporna.
Småttingarna hålla sig tätt intill fönstren, men bli
litet försiktigare, sedan vinden i närheten
af Kungsbacka bortröfvat éii mössa.
Storartad är anblicken af Sveriges andra stad.
Stadsborna själfva hejda sig ett
ögonblick för att se på den spejande
truppen, och alla tyckas böjda att visa den
välvilja. Resebyråns föreståndarinna,
lärarinnan Hulda Johansson, visar oss vägen
till godt härberge i Landala skolhus och
är under vistelsen i staden outtröttlig i
råd och dåd.
Tidigt på andra resdagens morgon
tågade vi först till Trädgårdsföreningen
för att studera växtvärlden i park och
växthus. Efter ett par timmars besök
där begagnade vi oss af tillfället att få
resa till Trollhättan fram och åter -
144 kilometer - för 75 öre.
Järnvägsresan var ännu mera intressant än förut
genom sina ständigt omväxlande och vackra
utsikter. Göta älf och ångbåtarna
lämnades ej ur sikte, förrän de ofvanför
Lödöse drogo sig undan i skogsbygden.
Så äro vi i Trollhättan. Fall efter
fall gå vi förbi, tills vi från svindlande
höjd å Turisthotellets utsiktstorn få en
blick öfver hela den storslagna naturen,
där, såsom på en anslagstafla läses,»är
en af de vackraste utsikterna i världen.»
Vi passera vidare kanalen till sista
slussen. Där ligger ångaren »Turisten» på
väg till Trollhättan. Kaptenen var nog
vänlig att låta de små smålåndingarne
få två timmars afgifsfri ångbåtstur genom
samtliga slussar upp till Trollhättan.
På aftonen reste alla belåtna med sin
dag åter till Göteborg.
Den följande var en söndag. Redan
J/2 8 voro vi med vår snälla ledarinna
(»Det var en snäll människa!» sade lille
Herbert) i Slottsskogen. De unga
resenärerna hade svårt vid att skiljas från de
hvita och svarta svanarna, från björnar,
hjortar och älgar, men det gäller att väl
använda tiden. Vi resa på elektrisk
spårvagn staden rundt, vi besöka
kyrkogården och några kyrkor, intaga en utmärkt
middag för nedsatt pris till 33 öre, göra
några timmars besök på det rikhaltiga
museum och resa slutligen kl. 4 till
Styrsö hafsbad.
Barnen voro mycket förtjusta åt sin
färd på vaggande våg. Från högsta
bergtoppens krön var en vidsträckt utsikt
öfver utkastade nakna klippor, sköljda
af hafvets skum. Då solens sista strålar
återspeglades mot utsiktstornets fönster,
stego vi ombord, och efter en timmes
resa voro vi åter »hemma» vid dukadt
tebord hos vänligt värdfolk, och så vardt
afton den tredje dagen.
Följande morgon lämnade vi Göteborg
och togo hemvägen öfver Borås och
Värnamo. Fem tunnlar genomåktes, af
hvilka den vid Gnos jo på nära en half
kilometer är den största i Småland. I
den lilla landtliga köpingen Värnamo
kunde skaran ej undgå att väcka
uppmärksamhet; men det lände till vår
fördel. En vänlig källarmästare var
tillreds och bjöd samtliga på riklig välf
ägnad å centralhotellet. På Skåne -
Smålands järnväg fördes vi mot den gamla
hembygden efter att å 7 järnvägar hafva
passerat en längd af 588 kilometer.
Billjettafgiften för hela våglängden
uppgick endast till 3 kr. 24 öre för barn
under 12 år. Ingen ansåg denna summa
illa använd och ingen glömmer någonsin
den första långa järnvägsresa.
C. A. Ahlgren.
Uttalanden angående valen
i S. A. F.
22.
Svar på snubbor.
I dagens nummer af Svensk
Läraretidning har en anonym »Vän af
framåtskridande», midt under en grym räfst med sina
vedersakare, i förbigående ihåg-kommit
undertecknad med en sidobugning’ och en
sidospark. Det omotiverade i den senare
hindrar mig tyvärr att sätta något värde på
den förra.
Det sätt, hvarpå en namngifven ärad
föreningsmedlem i n:r 28 missuppfattat mitt
yttrande i sekreterarefrågan vid sommarens
ombudsmöte, nödgade mig att till n:r 29
inlämna ett beriktigande, hvari jag på
anförda skäl förklarade, att ehuru jag måst
anse hr Jonssons frånträdande af
sekretariatet som en afgjord sak, jag personligen
åldrig-velat uppgifva den förhoppningen, att han
skulle kunna förmås mottaga ett återval till
ledamot af centralstyrelsen (och därmed äfven
af verkställande utskottet). Min anonyme
tuktomästare i n:r 36 finner, att jag genom
detta beriktigande icke intagit en »klar
ståndpunkt» eller gifvit »rent besked» utan
endast »vinkat» med »osannolika
förhoppningar» samt uttalat ett »orakelspråk», som
pretenderat att tjäna såsom »tongifvande
antydning-», hvilket vore »foga på sin plats.»
Så vidt jag förstår svenska, sakna dessa
utlåtelser all grund. Mitt uttalande innebar
i intet afseende någon otydlighet, och
genom ordet »personligen* var det på förhand
uttrycklig-en skyddadt mot hvarje försök att
beteckna det som ett agitationsmedel.
Insinuationerna om oklarhet och orakelspråk,
vinkar och tongifvande antydning-ar äro
ingenting annat än rena påhitt.
Genom de af mig i n:r 29 begagnade
uttrycken har jag angifvit, att jag- själf ansåg
mina förhoppning-ar osäkra. Jag- vet näm
ligen, allt tör väl, hvilken uppoffring det
skulle vara för hr Jonsson att kvarstå som
ledamot af centralstyrelsen. Men då jag ej
förstår, huru han nu inom dennas
verkställande utskott skall kunna ersättas, har det per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
