Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40 (A). (1,136.) 7 oktober 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 40
SVENSK LÄRARETIDNING.
769
ende, att läroboken blefve ny och ej ett
sådant »pedagogiskt monstrum» som den
nu gällande utvecklingen är. Han
önskade en lärobok på grundvalen af
Luthers lilla katekes men ej så, att denna
skulle afskrifvas i utvecklingen och
barnen lära den utantill, utan så att Luthers
lilla katekes omskrefves på nutida
begripligt barnaspråk och inarbetades i
utvecklingen. Ett af adjunkt Gust. Löv i
Kungsholmen gjordt försök visade, att en
god katekesutveckling kunde göras
med 96 stycken i stället för 268 och
med 300 bibelspråk i stället för 400.
Vissa stycken borde i pedagogiskt syfte
omarbetas, om också goda och
användbara finnas i den nuvarande läroboken.
Tal:n fann synnerligen önskvärdt, om en
ny katekesutveckling kunde tillkomma
genom fri täflan. De faror, man fruktat
däraf, kunde tal:n ej finna; icke hafva
vådor uppstått genom .användning af
bibliska historier, som tillkommit af
enskild författare? Eller därigenom, att i
historien omnämnes socialism? Eller i
naturvetenskap åsikter, som strida mot
häfdvunna dogmer? Men skulle den
utarbetas af en kommitté, borde den ej
bli ett kompromissarbete utan ett
enhetligt, och i kommittén skulle ej
insättas biskopar, professorer och teologie
lektorer, utan elementarlärare pä det
lägre stadiet, folkskollärare och
folkskollärarinnor.
Professor F. A. Johansson ville betona
att de, som i likhet med honom yrka på
en ny lärobok vid
kristendomsundervis-ningen, icke vilja införa förödelsens
styggelse i församlingen eller där ödelägga
kristendomen, ett påstående, som så ofta
gjorts och hvaraf en återklang i dag
hörts uti biskop Rodhes anförande. Det
vore väl för tidigt att påstå, det en ny
lärobok i fråga om trosinnehållet
förkastat något, innan denna lärobok ens är
till. Det går starka otrosströmningar
genom vår tid – så har det varit i
alla tider. Men därjämte rör sig i tiden
ett verkligt andligt behof, som väl bör
tillgodoses. Just nu behöfdes därför en
religionsundervisning af den art, att den
kunde taga fast nutidsmänniskan. Men för
detta ändamål är en bestämd lärobok
nödvändig, ty Luthers lilla katekes och
bibliska historien äro ej nog. Man har
påpekat, att katekesen är både läro- och
församlingsbok. Ja, men den är mest
lärobok, och därför måste den förbättras.
Så säga ock de tre reservanterna, af
hvilka en är pedagog ex professo. Tal:n
ville ej påstå, att den nuvarande
katekesen är oanvändbar: nog kan den med
svett och möda inläras, och den har ett
godt kristligt innehåll. Men är den
därför också den bästa? Många pedagoger
vore därom ense, att den vore för
abstrakt, och själf hade tal:n som barn
med förtviflan arbetat på inlärande af
den Lindblomska katekesen - kanske
därför, att han en gång skulle bli
professor i teologi, tillade talaren under
kyrkomötets smålöje.
Vi se, att intresset för kristendomen
går tillbaka i vår tid - är katekesen
utan skuld? Måhända, men vore det
ej i alla fall skäl att forsöka med en ny?
En sådan borde ansluta sig till bibeln
och bibliska historien samt leda öfver
till en mera systematisk utveckling af
lärosatserna, exempelvis i andra artikeln,
där en varm och lefvande bild af Jesus
borde gifvas; den borde vara byggd på
bekännelsens grund, på de stora ledande
grundtankarna i Luthers lilla katekes,
reflektera den nuvarande tidens
åskådning i dess sanning. Mot biskop
Ullman ville tal:n anmärka, att det så
mycket mindre kunde^ vara tal om
religionsfilosofi i stället för katekes, som den
nya läroboken skulle få en mer historisk
färg. Och om äfven mycket tillfälligt
funnes i tiden, så vore där ock mycket
väsentligt och bestående – detta måste
beröras i läroboken. Teologien bör ej
låta sluka sig af tidsströmningarna, men
hon bör väl upptaga äfven dem till
behandling. Allmänt erkännas de formella
bristerna i nuvarande läroboken:
uppställningen ar osystematisk, men hvarför
skall den då bibehållas i alla tider? Här
äro etik och troslära blandade om
hvarandra, och samma sak behandlas på olika
ställen. Komme allt i ett rätt
sammanhang, blefve det lättare att lära och vida
kortare. Väl måste vi hafva en troslära
till grund för religionsundervisningen,
men vår tid behöfver ock en kraftig
sedelära. Tal:n höll på sin motion och
reservanternas förslag samt kunde
omöjligen vara med på en varsam revision.
Uttrycket innebure en misstro mot en
blifvande kommitté.
Seminarierektorn B. G. V. Vestling i
Linköping erinrade om huru fort den nu
gällande läroboken blef föremål för
klander vid läraremöten, i tidningar och
broschyrer och slutligen i riksdagen, nu
i själfva kyrkomötet och de afgifna
utlåtandena. Många vore motiven, icke
minst ett stegradt behof hos tiden att
få en praktisk kristendomsundervisning,
som kunde bära frukt. Tal:n ville för
egen del framhålla, att Luthers lilla
katekes nödvändigt måste läggas till grund
för den nya, och ansåge det som en
olycka, om så ej skedde. Luthers lilla
katekes åtnjuter nämligen stort
förtroende och är den end^ symboliska bok,
hvarmed folket gör bekantskap. Den
nuvarande långkatekesens
framställningsform hade många brister: den vore för
dogmatisk, tarfvade för många ord- och
sakförklaringar, afledde dymedels
uppmärksamheten från det väsentliga,
satsbyggnaden vore svag, adverbialen
hopade, momenten stundom sam- i stället
för underordnade, ord toges i olika
betydelse pä olika ställen, exempelvis Guds
rike, helgelse o. s. v. Flera stycken
vore alldeles öfverflödiga, bibelspråken
korresponderade stundom ej med
styckena, m. m. sådant. Man gjorde illa, om
inan ej i tid lyssnade till krafven på en
grundlig reform: redan nu höja sig röster
med yrkande, att kristendomsundervis’
ningen i skolan skulle bli fakultativ.
Det ligger fara i uppskofvet. Tal:n ville
ej på villkor rösta for varsam revision
- detta ord skulle bli en tung boja
för den blifvande kommittén, och
resultatet skulle icke blifva helgjutet,
hvarför klandret ej skulle tystna. Eädslan
för att läroinnehållet skulle kunna
ändras fann tal:n underlig - kyrkomötet
skall ju själf pröfva läroboksförslaget och
har i sin makt att underkänna det, ifall
så skulle behöfvas. Tal:n yrkade bifall
till reservanternas förslag.
Biskop Gottfrid Billing förklarade
inledningsvis, att ingen af senaste tiders
företeelser vållat honom större bedröfvelse
än de talrika angrepp, som nu från alla
håll göras mot katekesen, en känsla,
som ej mildrats af den högst obilliga
kritik, som under dagens debatt riktats
mot den nuvarande läroboken. Frukten
vore klart och tydligt gifven: misstro
mot den nu gällande boken, under det
utsikten till en annan och bättre låge
bra aflägsen, äfven om regeringen efter
domprosten Personnes råd tillsatte en
revisionskommitté, kemiskt ren från
biskopar och teologie professorer. Här
hade talats om barnaålderns »behof» -
vore detta blott en retorisk figur? Icke
kan man väl i en katekes för
barnaåldern intaga blott hvad barnen behöfva
veta såsom barn? Då skulle i den
boken exempelvis ingen plats gifvas för
äktenskapet. Ordet »behof» står här
utan mening. Hade »varsam» icke stått
i uttalandet, skulle tal:n ej yrkat på
dess insättande; då det nu stått där,
kunde han ej vara med om dess
borttagande. Det betydde helt enkelt att
man borde taga vara på allt godt i den
gamla läroboken.
Opinionsyttringar vore ej utan all
betydelse, men tal:n hade alltid ställt sig
skeptisk mot dem, ty han visste så väl
huru de ofta tillkomma i ett rum i en
stor stad för att sedan skickas ut pä
landet att underskrifvas. Och vid
sådana opinionsyttringar, som tillkommit
af motiv, dem han ej kunde gilla, fäste
han intet afseende. Nu ljuda emellertid
ropen mot katekesutvecklingen så starkt,
att man bör göra sig reda för hvad de
innehålla och hvarifrån de utgå. De
komma från tre håll. Från dem, som
vilja hafva bort det kristliga
trosinnehållet - ingen röst i denna riktning
hade inom kyrkomötet höjt sig. Vidare
från pedagogiskt håll, som riktar
anmärkningarna mot formella brister och
ropar på »klarare, enklare, mera
praktiskt, lifligare, varmare, barnsligare!»
Ja, det är så obeskrifligt lätt att
kritisera, och hvem önskar ej allt detta? Men
nämn någon bok, så fullkomlig, att man
ej kan önska någon ännu »klarare,
varmare, enklare» o. s. v.! Och slutligen
ljuder klandret från dem? som med
vemod och bekymmer se, hur ringa frukt
den nuvarande
kristendomsundervisningen gifver. Detta beror emellertid visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
