Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 40 (A). (1,136.) 7 oktober 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
770
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 40
icke på katekesen, som är en god bok,
utan på lärarne. Hur använda lärarne
denna bok? Tal:n trodde sig äga någon
kunskap därom, då han i 200 pastorat
som biskop förhört nattvardsungdom och
folkskolebarnen i många flera. Hans
bestämda intryck vore, att undervisningen
i de allraflesta fallen varit god, och
endast ett par gånger hade han funnit, att
någon afskräckande utanläsning ägt rum.
I det stora hela vore den nuvarande
läroboken en god bok, som lämnade
läraren ovärderlig hjälp. Tal:n ville dock
icke förneka dess brister, ty sådana
hade den icke blott som allt annat
mänskligt utan större än de behöfde
vara. Och därför ville han vara med
om en revision. Förslaget om en ny
lärobok såge han med fruktan, och hade
han ej hyst sådan förut, skulle den
alstrats af dagens diskussion. Åt alla
väderstreck ginge önskemål, som
omöjligen kunde förenas, och mycket hade
tal:n hört, som förefallit honom
obegripligt och förvånande. Man hade klandrat,
att en mängd små bibelspråk intagits i
katekesutvecklingen. Hvarifrån få
barnen sin bibelkunskap, om ej ur
långkatekesen? Om jag skulle, sade tal:n,
examinera er, mina herrar, så skulle
det visa sig, att er bibelkännedom också
vore hämtad förnämligast ur katekesen!
Och så vill man ej längre låta Luthers
lilla katekes vara oförändrad och
fristående utan omskrifva den på nutida
barnaspråk! Om jag lefver och
kommer till det kyrkomöte, där ett sådant
förslag framlägges, skall jag uppbjuda
all min förmåga att söndersmula och slå
ned det. Man vill ej heller behålla de
fem hufvudstyckena. Sådan makt har
väl ändå den historiska utvecklingen, att
man ej kan tillintetgöra en sådan
historisk produkt som vår
katekesuppställning !
Skillnaden mellan ny lärobok och
revision kunde bli obetydlig: en ny kunde
upptaga så mycket af den gamla
läroboken, att den blefve blott en reviderad,
och en revision kunde vara så sträng,
att resultatet blefve en ny lärobok. Men
det låge ej så liten vikt vid hvilkendera
saken man begärde. Rättast vore att
begära revision: det visade trohet mot
den organiska utvecklingen, som man ej
bör kasta bort, utan vid den knyta en
ny. Dessutom får en katekes ej
jämställas med läroböckerna i andra ämnen.
Hvad betyder ett ombyte af lärobok i
historia eller naturvetenskap? Men för
församlingslifvet på landet är det af stor
betydelse, när en ny katekes kommer
fram: ur den skall den hufvudsakliga
religionsundervisningen och kunskapen
om religionens grundsanningar framgå.
Kunna föräldrarna en och barnen skola
inlära en annan katekes, vållar det stora
svårigheter. Den olägenheten är just nu
jämt och nätt öfvervunnen, och den
öf-vervinnes ej på kortare tid än 25 år.
Men redan ropas nu ej blott på revision
utan på alldeles ny lärobok. I, som
ären så angelägna om en ny bok, hvilken
väg tron I leda fortast till målet?
Alldeles visst revisionens. Kommer
domprosten Personnes kommitté och tror att
någon väg är gifven, tar den miste:
diskussionen i dag lämnar ingen
upplysning. Är det då praktiskt att yrka
på ny bok? Den, som i likhet med
tal:n ej vore synnerligen intresserad för
revision, kunde visserligen glädjas att
ärendet skötes så långt fram i tiden
som möjligt, då han väl visste, att
kritiken skulle fortvara ej blott tills ett
nytt förslag komme, utan så långt lifvet
räcker. Riksdagen hade yrkat ny lärobok
- ja, högst få af riksdagsmännen hade
läst den nuvarande katekesen. Tal:n
vore regeringen tacksam för de alternativ,
som kyrkomötet fått att välja mellan,
och yrkade bifall till prästerliga
afdelningens hemställan. (I detta anförande,
som framsades med kraft och
öfvertygelse, förklarade sig flera af mötets
medlemmar instämma.)
Domprosten Pehr Eklund i Lund fäste
uppmärksamheten därvid, att bland dem,
som yrka omarbetning af katekesen eller
en ny, finnas äfven sådana, som göra
det därför, att de vilja hafva hela Luthers
anda och tankegång in i utvecklingen
och just gifva den evangeliska
lutherdomen en starkare ställning. På den
ståndpunkten hade Schartau stått, fast
han kanske blifvit minst förstådd af dem,
som särskildt tro sig vara på hans
sida. Just i bristande uppfattning häraf
låge en af den nuvarande
katekesut-veckliogens största brister. Tal:n ville
uttrycka sin fulla anslutning till rektor
Vestlings anförande, och hvad beträffade
biskop Billings erfarenhet, vore denna
kanske rik i fråga om insikter och
böcker, men då det gällde barnens lif och
hemmet, kunde nog riksdagsmännen
hafva sina erfarenheter i annan riktning.
Sorgligt nog hafva bibel och psalmbok
undanträngts af katekesen, och det svaret
skulle nog biskop Billing fått, om han
frågat landstingsmännen därom.
Hvarför skall man för öfrigt uppgifva
städerna och blott tala om förhållandena
på landet? Tal:n hade själf i 20 år i stad
sysslat med Luthers katekes och funnit
den vara bäraren af den i bästa mening
moderna kristendonisTin d er visningen.
Biskop Ullman, hvilken tal:n annars högt
värderade, hade gjort ett utfall mot
användande af uttrycket modern, liksom ej
kristendomen vore något lefvande och
undergått utveckling, innan den hunnit
fram till germansk-luthersk uppfattning.
Men då måste den väl också alltmer
slå ut i blom, såsom den allaredan i
17:e och 18:e århundradena begynt göra!
Yrkade bifall till reservationen.
Komministern G. Ekström i Falun ville
yrka bifall till prästerliga afdelningens
hemställan, dock med borttagande af
ordet »varsam», som kunde binda
händerna på den blifvande kommittén.
Hufvudsaken vore, att den påtänkta
läroboken blefve den bästa möjliga - en
bisak, om den blefve mer eller mindre
lik den nuvarande. Tal:n ansåg, att
enskilda personer borde få försöka sig på
utarbetande af förslag, samt att ett anslag
af t. ex. 25,000 kronor borde af
riksdagen lämnas till pris och
tryckningskostnader, så att ej ett arbete för
ändamålet finge personliga uppoffringar till
lön såsom det gått förutnämde adjunkten
G. Löv. Tal:n yrkade vidsträcktare
ut-gallring af bibelspråk än hvad
»Folkskolans vänner» föreslagit, och man
borde intaga icke en mängd dogmatiska
bevisställen af andra och tredje
ordningen utan några särdeles kärnfulla af
första. Tal:n citerade ett uttryck af
biskop Billing, att en människa på
ålderdomen och sjukbädden andligen lefver
på de bibelspråk, dem hon som ung lärt
sig ur katekesen, och därför böra dessa
språk vara de mest gedigna och
innehålla det högsta i fråga om religiös och
etisk sanning. Tal:n uppläste en mängd
sådana.
Kontraktsprosten J. Nordenson i
Karlskoga påpekade den mångenstädes
befintliga epidemiska rädslan för allt hvad
katekes heter. Denna kan visserligen
ej anses oberättigad, ty man kan få för
mycket äfven af det dogmatiska, men å
andra sidan kan en katekes utan
bibelställen bli en katekes utan Ohid och
moral, såsom i andra länder skett, t. ex.
i Frankrike. En för långt drifven
utanläsning är skadlig, ja visst; men man
får ej heller underlåta att uppöfva
barnens minne. Den nuvarande läro >oken
förklaras vara opsykologisk, opedag >gisk,
ej motsvara nutida kraf på behai dling
af sociala och etiska frågor, och därför
yrkas mer konsekvens och genomgiende
praktisk riktning liksom uti läroböckerna
i andra ämnen. En ny,
katekesuliveck-ling skall fylla det gamla krafvet: »non
multa sed multum!» Klandret af
katekesen borde ofta riktas mot kateketerna.
Det hade yttrats, att en varsam hand
vore på sin plats vid ögonoperationer -
ja, det är just i denna fråga tal om
operation å det kristliga ögat i
församlingen. Katekesen vore folkets käraste
bok och näst bibeln den allmännast
spridda. Många män och kvinnor läsa
på plågans bädd svaren på katekesens
frågor och finna däri uppbyggelse och
tröst. Fram med hustaflan, som var så
kär för våra fäder! Icke som en ny
börda på barnens skuldror utan för att
lära det uppväxande släktet pietet och
vördnad, väcka dess samhörighetskänsla
med hem, skola, församling, kyrka och
fosterjord. Tal:n yrkade en varsam
revision.
Lektor T. Säve i Karlstad fann mycket
berättigadt uti kritiken af vår
katekesutveckling, om än möjligen många klandra ’
1878 års lärobok utan att ha läst den.
Mesta vikt får nog fästas vid hvad som
yttrats på lärare- och prästmöten samt i
riksdagen, där representanterna säkerligen
uttala, hvad flertalet af deras kommittén-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
