Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 47. (1,143.) 25 november 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 47
SVENSK LÄRARETIDNING.
911
gossar intagas, hvilka förut på ett eller
annat sätt varit i delo med rättvisan
eller annorlunda visat sig omöjliga för
folkskolan, kräfvas alldeles särskilda
uppfostrareegenskaper. Sådana ägde också
Larsson. Det lefvande intresse, hvarmed
han följde sina lärjungar, ej blott så
länge de stodo under hans omedelbara
ledning, utan ock ut till deras skilda
platser i lifvet, förblef hos honom
oför-minskadt. Det var hans största
tillfredsställelse, då han fick höra, att de
skötte sig och att det gick dem väl,
under det att motsatta underrättelser, hvilka
dock ej varit många, vållade honom stor
ledsnad. Men han fick icke som lärarne
i allmänhet under eftermiddagarna känna
sig jämförelsevis fri. Natt och dag var
han i en viss oro öfver sina pojkar, på
hvilka han naturligtvis aldrig med
obetingad trygghet kunde lita.
Larsson hörde icke till de lärare, som
sedan de erhållit kompetensbetyget för
lärarekallet, slå sig till rö i den lugna
tillfredsställelsen, att hvad de för dess
erhållande inhämtat är nog. Hans
ständiga sträfvan var att vinna allt större
duglighet för sitt kall, som han satte
mycket högt. När och hvar tillfälle
yppade sig, ville han om möjligt vara ined.
Så deltog han flera gånger i
fortbildningskurserna i Uppsala och var nästan
alltid med, då Västra
Gestriklandskret-sen, som han hela sin tid här tillhört,
hade sina möten. Han kom här med
sakrika inlägg och en rik fond af
pedagogiska erfarenheter. Han deltog ock i
fjolårets slöjdkurs i Gäfle samt i årets
därstädes hållna repetitionskurs i
gymnastik. Här visade han så lifligt intresse,
att hans brutna krafter knappast räckte
till. Han hade en stark själ i en
bräcklig kropp, och det var den förra, som
så länge uppehöll den senare under ett
långvarigt lidande.
Men hans lifsgärning sträckte sig
äfven utom internatet, då han på samma
gång kunde göra något för sina kära
lärjungar. Så var han en bland de mest
aktivt verksamma medlemmarna i
Torsåkers ungdomsförening i kyrkbyn, vid
hvars möten han alltid bidrog till
tref-naden genom att ur sin aldrig sinande
källa af på en gång muntra och lärorika
berättelser underhålla åhörarna, bland
hvilka hans egna lärjungar alltid
räknades. Lika trogen var han med sina
gossar också som åhörare vid de af
Of-vans j ö-Tor såkers-Högbo
föreläsningsförening månatligen höst och vinter
anordnade föreläsningarna på platsen.
Öfverallt, där något var att lära, ville han
vara med - allt för sitt kall. Alldeles
säkert fann man honom och gossarne
söndagligen i kyrkan.
I sitt personliga umgänge var han
alltid glad och intressant, och genom
sin hjärtegodhet blef han vän med alla,
som lärde närmare känna honom.
Som sörjande stå främst den aflidnes
maka, född Sahlberg, en son, moder,
bröder, svärmoder och lärjungar samt
kamrater och en stor vänkrets.
Jordfästningen, vid hvilken den dödes
anhöriga, kamrater och en stor skara
vänner närvoro, förrättades i söndags i
Torsåkers kyrka af kontraktsprosten A.
J. Petersson, som i en gripande
dödsbetraktelse tolkade den aflidnes
lifsgärning samt särskildt betonade hans
plikttrogna nit som lärare, hans redbara
vandel och vänfasta väsen. Efter
jordfästningen nedsänktes den rikt
blomsterprydda kistan i familjegrafven å
Tors-åkers kyrkogård. Bland kransarna
märktes en från skolrådet och inspektören i
Gäfle, en från dess lärarekår och en från
Torsåkers lärarekår.
Länge skall den bortgångnes minne
lefva, och sent skall hans ädla gärning
förgätas. F. A. Eydeen.
Sådd och skörd.
Verkligen bedröfligt är det ställdt
med vår folkbildning, säger tidningen
Vårt Land, och i anslutning härtill
förklarar ett organ af alldeles
motsatt färg helt tvärsäkert samt utan
någon som helst begränsning: »Den
omskrutna svenska folkbildningen är
helt enkelt usel».
Vid värderingen af dessa
sammanstämmande omdömen från olika häll
är det ett par små omständigheter,
som man måhända bör ta i
betraktande.
Det .politiska läger, åt hvars
uppfattningar Vårt Land i allmänhet ger
uttryck, har just i närvarande stund
ett ganska starkt behof af att kunna
betrakta svenska folket i gemen
såsom ganska obildadt och på grund
häraf ej på långt när »moget» för ett
aktivt deltagande i samhällets
gemensamma angelägenheter. Å andra
sidan ha vissa s. k. radikala organ
ett nästan lika stort intresse i att få
fastslaget, att så länge våra skolråd
ledas af en Själfskrifven prästerlig
ordförande, så kan det inte bli annat
än »bosch» alltsammans.
I betraktande häraf torde man vara
berättigad att taga båda parternas
utsagor med någorlunda bibehållen
sinnesro. Men gör man detta, så
skall man finna, att de ingalunda
sakna grund.
Å båda hållen har man byggt sitt
omdöme på en ganska märklig
undersökning angående våra
bevärings-mäns kunskapsståndpunkt, hvilken
verkställts af löjtnant Ernst Liljedahl
och för hvars resultat han lämnat
en redogörelse i förra årets
decemberhäfte af Social Tidskrift.
Liknande undersökningar ha
visserligen en och annan gång förut
förekommit och väckt åtskillig
uppmärksamhet. Men merendels ha de
varit anordnade på ett uppenbart
olämpligt sätt, i det t. ex. pröfningen
öfverlämnats åt personer, som
saknat de härför nödiga
förutsättningarna. I detta afseende lämnar nu
ifrågavarande under s ökningf intet rum
för anmärkningar; löjtnanteLiljedahl
är som bekant en intelligent, human
och för folkbildningen högeligen
intresserad man. Vi återge ur hans
redogörelse följande:
Jag hade 30 man att handleda,
samt-liga utom två, jordbruksarbetare, hvilka
lämnat folkskolan för 6 å 7 år sedan,
enligt deras egna uppgifter.
Kunskaperna i läsning och att återge
det lästa voro i regeln goda, men i
räkning voro de ofta begränsade till
addition och subtraktion i hela tal; ungefär
hälften af de 30 voro hemmastadda
jämväl i multiplikation, men blott ett fåtal
i division. De gifna exemplen voro
synnerligen enkla. Kunskaperna i skrifning
lämnade likaledes mycket öfrigt att önska
hos flertalet, särskildt rättskrifningen,
som ju dock är erkändt svår till sin
akademiska fulländning.
De tre mest felaktiga skrifprofven
återgifvas här i bild. Ungefär 1/s af
samtliga prof äro dock endast obetydligt
bättre. Hvarje ord dikterades med största
tydlighet, och hela diktamen försiggick
med fullt tillräcklig långsamhet. Hvarje
elev fick, sedan profvet var afslutadt,
genomläsa och rätta sitt arbete, innan
jag mottog det till granskning.
Den därpå följande undersökningen
verkställdes medelst muntliga frågor, de
enklaste jag kunde få fatt i, uti ämnena
historia, geografi, statskunskap och
astronomi. Hvem är Sveriges störste konung?
Hvad har Gustaf II Adolf uträttat? Hvad
heter Norges hufvudstad? Hvilka län-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
