Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (1,145.) 9 december 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
952’
SVENSK LÄRARETIDNING.
N:r 49
börja. Medan läraren äter sin frukost,
hitta barnen på något upptåg, hvarvid
smutsiga skodon, smörgåsar, bläckhorn,
knifvar o. s. v. befinnas vara tjänliga
redskap till renlighetens och snygghetens
hastiga tillintetgörande.
Därför måste skolsalen vara låst och
bör ej få öppnas före en viss bestämdt
angifven minut. Vid klockringningen
uppställas barnen utanför dörren,
snygghetsmönstring anställes, barnen påtaga
torra och rena filttofflor, och med sina
läroböcker i handen intåga de tyst och
stilla till sina respektive platser,
hvarefter de öfvervakas af läraren, tills
tiden för morgonbönen är inne. Vid
lektionens slut öppnas fönster eller
ventiler, barnen utgå stillsamt i en lång rad,
hvarefter skolsalen hålles låst, tills
rasten är slut. Utkomna i
afklädnings-rummet, aftaga barnen filttofflorna och
påtaga trätofflorna eller skodonen,
hvarefter de tillbringa rastestunden på
lekplanen eller, om vädret är mycket
ruskigt, i afklädningsrummet. Vid
ringningen sker ny uppställning och inmarsch,
såsom förut är sagdt. Om denna
ordningkonsekvent genomföres och därjämte
bänkarna tidt och ofta noga granskas,
så skall man kunna hålla skolsalen
ständigt ren, förutsatt att städning,
dammtorkning, eldning, ventilation och
skurning utföras planmässigt och noggrant.
Men huru många lärare på
landsbygden kunna hålla sådan ordning? Knappast
någon. Om läraren blott en enda gång
vågar låsa skolsalen för barnen, så kan
han genast vänta sig anmärkning af
myndigheterna och ovett af föräldrar, kanske
t. o. m. blifva hotad med stryk.
Måhända infinner sig tillsyningsmannen helt
oförmodadt, tager bort låsen i
skolsalsdörren och insätter i stället en vanlig
klinka samt ger läraren en liten erinran
om dennes tjänareställning och om
församlingens äganderätt till huset. Efter
en sådan akt känna sig barnen dubbelt
trygga under sina ofog i skolsalen. De
myndigare böndernas pojkar nedsmutsa
skolan med afsikt och svara sedan
läraren, att deras far har råd att låta skura
skolsalen, om det kan bevisas, att det
är »jag», som smutsat ner den 6. s. v.
Läraren söker då ordförandens eller
inspektörens hjälp mot dylikt ofog, men
dessa undvika alltid att taga befattning
med sådant. På sin höjd kunna de
svara, att läraren bör enligt
reglementets föreskrift hafva ett vaksamt öga
på barnen äfven, under rastestunderna,
men han får ej låsa skolsalen för dem.
Måhända tillägges en faderlig
förmaning, att läraren bör i sitt nit skicka
sig visliga o. s. v.
Men läraren, som vet med sig, att
han kämpar för en god sak, vill icke
erkänna sig besegrad. Något måste ju
göras för en så viktig sak som skolans
renhållning, och därför framkastar han
förslag om byggande af afklädningsrum
utanför skolsalen. Fåfäng möda! Blotta
tanken på något sådant af visas genast
såsom omöjlig. Det skulle för öfrigt
rent af anses generande för en
församling att göra något dylikt blott på lärarens
initiativ. (J)
Det är dock ingalunda någon skam att
lida sådana nederlag, huru försmädliga de
än för tillfället kunna kännas; ty
renhållningsfrågan tillhör framtiden, och den
skall i längden vinna seger. Men det går
långsamt, oerhördt långsamt.
3.
För femton år sedan hopsamlades inom
Sveriges allmänna folkskollärareförening
en mängd uppgifter på åtskilliga
Skolhygieniska förhållanden, hvilka gåfvo
stoff till en 1894 utgifven bok om
»Hälso-förhållanden vid svenska folk- och
småskolor» af professor Curt Wallis. Mycket
i denna redogörelse är af synnerligen stort
intresse. Hvad nu särskildt angår
renhållningsfrågan vid landsbygdens skolor,
så finner man af redogörelsen, som grundar
sig på uppgifter från ungefär 1,300
landsbygdsskolor, att
afklädningsrum saknas
vid ett mycket stort antal skolor.
Procentantalet för denna brist visade sig
vara för Blekinge län 96, Hallands 82,
Älfsborgs 72, Kristianstads 68,
Östergötlands och Skaraborgs 66, Värmlands
65, Kalmar 64, Gotlands 60? Malmöhus
58, Stockholm 54, Jönköpings och
Kopparbergs län 50 X o. s. v. Däremot äro
skolorna i städerna nästan allestädes
försedda med afklädningsrum. Funnes rim
och reson, borde det varit tvärt om, ty
det är just på landsbygden som
afklädningsrum företrädesvis behöfvas.
I de skolor, som sakna
afklädningsrum, måste renhållningen vara så godt
som omöjlig att upprätthålla. Man kan
visserligen skura äfven där, men det
hjälper blott för ett par tre dagar -
sedan är där lika smutsigt igen. Denna
iakttagelse tyckes man verkligen hafva
lyckats göra; likaså har man dragit
konsekvensen däraf, nämligen att försumma
skurningen. Så t. ex. framgår af
redogörelsen för Skåne, att i 36 af de
undersökta skolorna skuras 2 till 3 gånger
om året, i 91 skolor l till 2 gånger om
året och i 44 skolor aldrig (sic!).
Huru många af dessa skolor, som nu
fått bättre hygieniska anordningar, kan
f. n. ej sägas, men att det på de flesta
ställen är ungefär lika som förut, är
ganska antagligt.* Enda
hufvudskill-naden är måhända den, atfc de flesta af
dessa skolor, som förut varit E-sfcolor,
blifvit ändrade till C-skolor för att
minska det samtidigt undervisade
barnantalet och därmed åstadkomma någon
* I år har utkommit en bok om
»Folkskolans lokala förhållanden å landsbyggden»
af Francke, i hvilken lämnas åtskilliga
uppgifter för år 1902. Jag tillåter mig att ur
denna bok fästa uppmärksamheten på
uppgifterna *ej afklädningsrum»7 »barnen elda
och städa», hvilka uppgifter förekomma i
stor myckenhet. Huru renhållningen
gestaltar sig i dylika skolor, är lätt att tänka
minskning i orsaken till skolans
nedsmutsande. Förhåller sig saken
verkligen så, då är det ju konstateradt, att
det just är smutsen och orenheten med ty
åtföljande dåligt arbets- och
uppfostringsre-sultat, som bär skulden till den
öfverhandtagande half tidsläsning en i landsbygdens
folkskolor. Hvem kan stå upp och vederlägga
den satsen?
De kraftigaste och mest verksamma
medel måste uttänkas och allmänneligen
tillgripas för att bringa bot mot detta
elände.
Först och främst måste vi erkänna
det svåra missgreppet att sammanföra
massor af barn till obligatorisk skolgång
utan att vidtaga fullt verksamma
anordningar för renhållningen i skolan. Det
är ungefär lika dumt som att anlägga
en finare plantskola för ädlare växter
men låta ogräset på densamma frodas
vildt och likväl tala vackert om, att man
»sår på en förhoppning».
Nu ha vi haft folkskolor i Sverige i
60 år och inspektion i 40 år, och
likväl är renlighetsfrågan lika olöst som
organisationsfrågan, särskildt beträffande
E-skolan. Den bristfälliga organisationen
faller dock icke så skarpt i ögonen som
orenligheten i skolan jämte barnens
osnygghet.
Somliga klaga öfver osundheten i skolan
till följd däraf, att barnens matkorgar
och våta ytterplagg skola där förvaras.
Sant är, att sådant medför svåra
olägenheter. Vida värre är det dock med
smutsen, som barnen införa i skolan dels
på kläderna, dels och i synnerhet på
skodonen. Vi veta af erfarenhet och
se dessutom i professor Wallis’ bok, att
fotskrapor och mattor nästan alltid
saknas vid skoldörrarna på landsbygden,
men äfven om de finnas, göra de föga
nytta och blifva .- åtminstone mattorna
- utslitna på ett par veckor. Man skall
besinna, hvilken oerhörd trafik, som
råder i skoldörren under alla raster, mest
dock under den 2 timmar långa
middagsrasten, då 50 till 60 barn oupphörligt
passera ut och in: än jskola de leka i
skolsalen, än ute. Under regnig väderlek
lekes inne, men gång på gång behöfva
barnen flockvis springa ut en liten stund.
För hvarje gång göra de några vilda
hopp i smutsen och springa sedan,
nedstänkta eller genomblöta, åter in och .
skocka sig kring kaminen.
Att städa skolsalen efter sådana dagar
är nästan onödigt, ty det blir blott ett
oerhördt upprörande af damm. En sådan
skolsal blir under terminens lopp
outhärdlig: läsordning, kartor, planscher, tak,
väggar, fönster, bänkar - allt bär
outplånliga spår af den hopade smutsen.
Barnens böcker befinnas vara
sönder-rifna, nedklottrade och fulla med
smutsfläckar och flottfläckar - skrif- och
rit-böckerna våga vi ej nämna. Här skall
nu läraren öfvervaka, att allt är rent
och snyggt, att barnen sköta sina »tysta
öfningar» med ordning och noggrannhet,
att de uppfostras till sanning och
lydnad o. s. v. Och inspektören reser om-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
