Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - N:r 49. (1,145.) 9 december 1903 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
N:r 49
SVENSK LÄRARETIDNING.
953
kring, konstaterar med van blick
resultatet och - bedömer läraren därefter.
Hvad tänka månne inspektören,
kyrkoherden och ortens ståndspersoner om
dylika skolor och om deras lärarekår?
Vid laga förrättningar därstädes hålla de
naturligtvis god min, men när det blir
fråga om att taxera bildningsvärdet från
dylika anstalter i jämförelse med
läroverkens nedersta klass, så visar det sig
nog, om icke i ord så i handling, hvad
de innerst tänka. Och när de i tidningar
och i notiser från läraremöten förnimma,
att folkskolan borde bli bottenskola, så le
de helt visst ett medlidsamt löje. Lyckas
man någon gång aflocka dem deras
innersta mening om, hvad folkskolan
egentligen tjänar till, så fordras det måhända
stor kallblodighet för att ej baxna.
Gå vi sedan till läraren i en dylik
skola och spörja efter hans innersta
mening om den anstalt, åt hvars tjänst
han offrat sitt lifs bästa krafter, så skall
man måhända finna en man, som bär
på en tyst förtviflan. Har han länge
varit i tjänsten och många gånger blifvit
stukad, så är han nu kanske förslöad
och därför rätt väl tåld af skolans
styrpinnar. Men är han ännu vaken,
tänkande och kraftig, så skall han kunna
förtälja mycket om sina strider och -
nederlag. Han har velat höja sin skola,
han har sett vägen, som leder till målet;
men han har icke fåti^ gå den. Han har
fått erfara, att en folkskollärare är en
tjänare, som har icke en utan hundratals
större och mindre husbönder, och att
dessa husbönder i vanliga fall äro allt
annat än tacksamma för påstötningar
och råd från läraren angående skolans
förbättring. Allraminst vilja de låna sitt
öra åt renhållningsfrågor.
Jag säger om igen: det är
besynnerligt och bedröfligt, att inga kraftiga och
verksamma åtgärder vidtagas till
främjande af den ytterst viktiga frågan om
renhållningen i landsbygdens folkskolor.
Sättet för frågans lösning är både enkelt
och lätt, men det vidtages likväl icke.
Inspektörerna äro så försiktiga, att de
ej våga föreslå något radikalmedel för
att ej uppväcka ovilja och fientlighet
mot skolan.(!) Hellre får allt vara som
det är, tills skolans framtid äfventyras.
(Forts.)
Bottenskolans verkningar.
Ytterligare vittnesbörd från Amerika.
Under meningsbytena om
folkskolans plats i vårt skolsystem har
ofta blifvit framhållet, att en
läroverksorganisation med folkskolan
såsom bottenskola icke allenast är i
och för sig riktig utan ock måste
kräfvas af hvar och en, som önskar
se folkskolan omfattad med varmare
omvårdnad af de inflytelseägande
klasserna inom samhället. En sådan
omvårdnad kan nämligen icke i
allmänhet påräknas från andra
personer än sådana, hvilkas intresse för
folkskolan hvilar på och är en
utvidgning af deras föräldraintresse.
Detta skäl är framsprunget
omedelbart ur kännedomen om
människorna sådana de äro, och det
bekräftas allt jämt af den dagliga
erfarenheten.
I stort bekräftas det vid hvarje
jämförelse mellan de land, där
folkskolan är bottenskola, d. v. s.
na-tionalskola, och de land, där hon
endast är klass-skola. ’
Särdeles belysande äro de
vittnesbörd härom, som man finner i en
intressant, nyligen utkommen liten
skrift med titeln: Amerikanska skolor.
En skildring af Cecilia Milow (P. A.
Norstedt & söners förlag, Stockholm
1903). Författarinnan yttrar däruti
om Förenta staternas skolväsen bland
annat:
Det, som springer främlingen starkt
i ögonen, är det band, som
sammanknyter alla stater, ett band, tvinnadt af
brinnande kärlek till upplysning och den
största aktning för det material, man
har sig anförtrodt, landets framtid,
ungdomen. Denna kärlek och denna aktning
finner man allestädes uttryckt i det
gemensamma mottot: »Religion, moral,
kunskap äro nödvändiga för ett rikes bestånd
och ett folks lycka, låtom oss därför på
alla sätt understödja och uppmuntra
skolor och lärdomssäten»! Och i
sanning, man understödjer och uppmuntrar
på ett storslaget sätt; den allmänna
bildningen och hyfsningen äro också
större i Amerika, än hvad jag sett dem
vara i något annat land.
De, som ej äro särskildt intresserade
af * skolfrågor, torde finna sig en smula
besvärade vid att eskorteras ur skola i
skola, ett slags gästunderhållning, som
är mycket vanlig. Amerikanerna äro
mycket stolta öfver sina skolor och hafva
därtill alla skäl.––––
Folkskolan, bottenskolan, är till hela
sin plan och anordning med elfvaårig
kurs ämnad för alla, såväl rika som
fattiga barn. Den står också på en
mycket hög ståndpunkt. Intet är godt nog
för skolan. Byggnader och materiell äro
af bästa slag, och på lärare och
lärarinnor ställas i allmänhet stora
fordringar, mindre på stora kunskaper
kanske, men så mycket större på den
moraliska karaktären och lämpligheten att
uppfostra barn. Det ligger också Öfver
den amerikanska folkskolan en hyfsning
och förfining, en hoppfullhet och
entusiasm, som för främlingar äro
förunderligt medryckande och betagande. - -
Öfver folkskolan i Amerika ligger som
sagdt en glans af hoppfull glädje, af
friskhet och skönhet, som verkar
betagande på besökaren. Hur högt står den
ej öfver de svenska skolorna i
allmänhet i fosterlandskärlek, i allmän
hyfsning, yttre anständighet i tal och* sätt
att vara, i s j älf aktning och s j älf disciplin,
i kunskaper och borgerliga förpliktelser
- de senare så sällsynta hos oss -
med ett ord, folkets ungdom i Amerika
står högt öfver vår i kultur. Den råhet,
som i svenska skolor, de allmänna
läroverken långt ifrån undantagna, gifver
sig uttryck i svordomar, oanständigt tal,
brutalt skämt och beklagligt nog
tilltagande dryckenskap i de högre
klasserna, är absolut okänd i amerikanska
skolor, och den amerikanske arbetaren
är ej allenast genom sin flit och
sani-vetsgrannhet hederligare, skötsammare
och yrkesskickligare än den svenske, han
är en gentleman, ett resultat af den
amerikanska folkskolans höga
ståndpunkt.
För den, som älskar att tänka högt
om vår svenska arbetsklass, är det
påkostande att finna den såsom
helhet betraktad ställd så afgjordt
under den amerikanska. Men
vittnesmålen äro så bestämda och komma
från så många håll, att de
nationalistiska känslorna måste vika. Det
kan icke nekas - det finnes hos det
amerikanska folket en framfärd, en
arbetsdrift, en praktisk idealitet, som
det svenska tyvärr ännu i allmänhet
saknar.
Hvilka äro orsakerna härtill? Utan
allt tvifvel flera. Men i främsta ledet
ställa amerikanerna själfva samt alla
omdömesgilla besökande samma
huf-vudorsak som författarinnan af
föreliggande skrift: det amerikanska
uppfostringsväsendet samt först och sist
den amerikanska folkskolan.
Hvilka förutfattade meningar om
folkskolan såsom bottenskola
författarinnan hyste, då hon kom öfver till
Amerika, meddelar hon icke. Hela
hennes framställning visar
emellertid, att det är våra högre flickskolor
och alldeles särskildt våra privata
högre flickskolor, som legat henne
varmast om hjärtat. De beundrande
omdömen, som den amerikanska
bottenskolan aflockat henne, blifva
därigenom så mycket mer talande.
Mot anordningen med folkskolan
såsom bottenskola har man från
»lärdt» håll hos oss ofta sökt göra
den invändningen, att ifrågavarande
anordning skulle främja en allt för
stark tillströmning till den lärda
banan. Af detta skäl har man yrkat,
att hos oss tillträdet från folkskolans
högre afdelning till den föreslagna
realskolexamen borde snarare
försvåras än underlättas, hvilket syfte
verksamt kunde vinnas genom
fastställande af en realskolexamen med
två främmande språk obligatoriska.
Hvad svar ger nu erfarenheten på
denna farhåga? I Amerika kommer
man genom folkskolan till mellan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
