Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 44
SVENSK LÄKARETIDNING.
867
detta län komma näst efter Gotlands med 92 %. För denna rangplats har länet framför allt att tacka de duktiga, vakna och livaktiga göteborgarna, som samtliga torde vara anslutna till S. A. F. Härutinnan framstå göteborgslärarna som ett vackert föredöme for det övriga landet och särskilt for stockholmarna, som få nöja sig med att komma i tredje rummet, då för huvudstaden saknas 11 ^ av lärarna. Anslutningen i övriga län ligger mellan 86-75 % utom i Västerbottens och Jämtlands län, för vilka gäller 67 och 65 %. I särklass befinner sig Kronobergs län med 57 %.
Förhållandet mellan anslutningsprocenten av folkskollärare och folkskollärarinnor ar särskilt anmärkningsvärt i Kopparbergs län. Här finna vi det enda län, där folkskollärarinnorna nå en högre procentsiffra an folkskollärarna. 78 % av folkskollärarinnorna äro nämligen anslutna till föreningen och intaga därigenom, frånsett Gotlands län, tillsamman med sina kvinnliga kamrater i två andra län, främsta platsen i denna grupp. De manliga lärarna i länet stå långt nere på fjortonde plats, den fjärde från slutet. Man har ^äl anledning förmoda, att inom kort även den utomstående fjärdedelen av lärarna i detta län komma att låta inskriva sig i föreningens rullor och därigenom visa, att även Dalarnes manliga lärare vilja betyga sin solidaritet med landets övriga lärarkår.
I likhet med Kopparbergs län kunna Malmöhus län och Södermanlands län uppvisa 78 % av folkskollärarinnorna som medlemmar i föreningen. Sju län äga 73-71 % och tio län 67-60 %. Bland dessa senare kommer Stockholms stad med 67 % av lärarinnorna tillhörande föreningen. När stockholmslära rinnorna icke strävat upp till högre procenttal, ar det mindre att förvåna sig över att landets nordligaste län ej nå upp till höga siffror. I Norrbottens, Jämtlands och Västerbottens län utgöra de organiserade lärarinnorna respektive 57,
46 och 37 %. Sist nere i Småland, Kronobergs län, finna vi endast 26 % av de kvinnliga lärarna i folkskolan, som genom medlemskap i den allmänna föreningen betyga sig vilja vara med, när landets övriga lärarkår mönstrar upp.
De största luckorna möta oss emellertid då vi komma till småskolkåren. Detta visar sig genast, då Gotlands län, som ar bäst organiserat, likväl har en brist på 20 /o. Ett stort steg nedåt finna vi det andra länet i ordningen, Kristianstads län, som uppnår 70 X och alltså saknar 30 % av kåren. Sex län ha ett medlemsantal av 68 ned till 60 %, under det att nära hälften eller elva län ligga mellan 59-51 %. Älvsborgs och Hallands län kunna anteckna 48 och
47 %, medan Kronobergs län denna gång slipper stå sist med 46 %. Göteborgs och Bohus län, som såväl i fråga om de manliga som de kvinnliga folkskollärarnas anslutning ligger i teten, måste, då det gäller småskolkåren, komma bland de
sista tillsamman med norrlandslänen Jämtlands och Västerbottens med respektive 39, 34 och 26 %.
Av hela landets lärarkår finna vi 80 % av folkskollärarna tillhörande S. A. F., 67 % av folkskollärarinnorna och 53 % av småskolkåren. Vilka äro de 8,000? Det ar över 1,000 folkskollärare, något flera folkskollärarinnor och 6,000 småskollärarinnor. Vi ha sett var dessa äro att finna. Manande och väckande måste kamraterna tillropa dem: Även ni måste komma med i den allmänna lärarorganisationen l Även ni måste såsom medlemmar i S. A. F., folk- och småskolkårens gemensamma lärarförening, deltaga i arbetet for den svenska folkskolans och folkbildningens höjande, för enhet och god anda inom lärarkåren och för förbättring av lärarens ställning i allmänhet. För varje lärare, manlig eller kvinnlig, i folk- eller småskola, måste det vara en hederssak att icke lämna någon lucka for sig, när S. A. F:s medlemmar räknas.
Gustav Storgård.
Till de 1,500.
I vårt lands folk- och småskolor arbeta f. n. omkring 7,000 manliga och inemot 5,000 kvinnliga folkskollärare samt 13,000 å 14,000 småskollärarinnor, alltså inalles mellan 25,000 och 26,000 lärarkrafter. Av dessa tillhörde enligt medlemsförteckningen för det senast förflutna året c:a 5,500 lärare, 3,600 folkskollärarinnor och omkring 6,900 småskollärarinnor kårens gemensamma sammanslutning, Sveriges allmänna folkskollärarförening.
Av de manliga lärarna, till vilka dessa rader, närmast äro riktade, stå således halvtannat tusental ännu utanför föreningen. Till var och en av dessa mina manliga kamrater vill jag rikta en uppmaning att ägna någon ledig stund åt en stilla självrannsakan och därvid inför sig själv besvara bi. a. även nedanstående spörsmål:
l) Anser du allt samarbete mellan de i landets ungefär 2,500 skoldistrikt kringspridda lärarna helt och hållet obehövligt?
Därest barnens undervisning och uppfostran vore en helt och hållet privat angelägenhet, som av var och en enskild finge ordnas fullständigt efter hans eget gottfinnande, bleve ju skolärendena visserligen närmast ett mellanhavande mellan enskilda personer, den enskilde målsmannen och den lärare, han eventuellt anlitade. Men även i detta fall vore ett samarbete mellan lärarna enbart till gagn, om icke för annat sa för att varje enskild lärares erfarenheter och rön i största möjliga utsträckning måtte kunna komma även de övriga till godo i deras arbete.
Nu ar emellertid folkundervisningsväsendet en allmän institution, och lärarkåren står således i tjänst hos den
äldsta, största och fastaste organisation, som existerar, nämligen samhället. På grund av denna folkundervisningens karaktär av allmän angelägenhet måste den liksom alla övriga samhällsangelägenheter till sina väsentligaste grunddrag ordnas efter, vissa allmänna och enhetliga normer. Skolangelägenheternä bli härigenom allmänna mellanhavanden mellan de samhälleliga organen, de beslutande statliga och kommunala myndigheterna å ena sidan och lärarkåren i dess helhet å den andra. De förstnämnda ha härvid hela avgörandet i sin hand, lärarkåren kan endast framföra sina önskemål, beledsagade av mer eller mindre övertygande och bindande sakskäl.
Då de ovan antydda allmänna normerna för sa väl skolväsendets allmänna anordning som för lärarkårens arbetsförhållanden och lönvillkor bestämmas av statsmakterna, blir det tydligen i första hand inför dessa, kåren har att framlägga sina önskemål beträffande nödvändiga reformer och förbättringar i ena eller andra avseendet. Statsmakterna torde emellertid ta ringa hänsyn till den enskilde lärarens framställningar. Först i den mån de’ kunna antagas vara uttryck för de samfällda önskemålen bland kårens övervägande flertal, ha de utsikt att vinna gehör.
Redan på grund av vad nu anförts, ar du måhända villig att medgiva, att gemensamt uppträdande och samverkan mellan de enskilda medlemmarna inom kåren ar nödvändigt.
2) Hur tänker du dig i sa fall, att en samverkan inom kåren och ett verkligt uttryck för den samlade kårmeningen skulle kunna komma till stånd, om varenda kårmedlem handlade som du och ställde sig utanför den gemensamma sammanslutningen?
Du medger kanske, att det vore en mindre lämplig form för framförandet till statsmakterna av de gemensamma önskemålen, om varje lärare för sig skulle inkomma med sin framställning, utredning och motivering och vederbörande myndighet sedan ur denna mångfald av framställningar skulle söka framleta den allmänna kårmeningen och de för densamma anförda sakskälen. För att ett uttryck för den allmänna meningen inom kåren eller grupper av densamma skall kunna komma till stånd, ar det tydligen nödvändigt, att de enskilda medlemmarna komma tillsamman och tillkännagiva sin mening och gemensamt uttala densamma. Ett önskemål, som aldrig blir uttalat, kan ju icke gärna göra anspråk på att vinna gehör. En mening, uttalad av den enskilde, kommer att av dem, som ha avgörandet, betraktas som denne enskildes egen mening, hur många som an dela den, om de icke i någon form ansluta sig till densamma. Å andra sidan kan ett uttalande, som framföres av ett försvinnande fåtal men ogillas av det stora flertalet, komma att gälla som den allmänna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
