Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 53
SVENSK LÄRARETIDNING,
1061
klass bestämda kurserna, inställde sig snart det slapphetstillstånd, som toge sig uttryck i bi. a. en viss likgiltighet för att få hela avdelningen med under lektionerna och över huvud en benägenhet att taga uppgiften alltför lätt. Inspektörerna måste emellertid fasthålla vid att kunskapskravet komme till sin fulla ratt. Beträffande lärarpersonalens förhållande i övrigt kunde talaren ej underlåta att peka på en sida, som ej sa ofta uppmärksammas, nämligen vissa lärares alltför stora benägenhet att vid minsta inträffande obehag’ av ett eller annat slag genast vända sig till skolrådet och allra helst inspektören med klagomål. Dessa obehag vore mången gång av sådant slag, att läraren med lätthet själv skulle kunna avhjälpa dem till gagn för det goda samförståndet mellan honom och skolmyndigheterna och därmed också för skolan. Tal. nämnde en del exempel på dylika bagateller, inför vilka läraren stått till synes hjälplös och blott väntat på att vederbörande skulle gripa in: en mindre defekt i undervisning^materiellen, ett brustet spjällsnöre, råttor i källaren o. d. Naturligtvis har läraren ingen skyldighet att tjänst^ göra som reparatör eller att gottgöra skolrådets små försummelser, men det skulle dock säkerligen vara till fromma för skolan i dess helhet, om läraren besjälades av den känslan: vad kan jag göra for att på basta sätt främja min kallelses gärning? och ej: vad ar jag skyldig göra? Även till framkallande av en sådan anda hos lärarpersonalen, där den ej förut funnes, kunde måhända inspektören bidraga genom samtal och personliga hänvändelser till vederbörande.
Under den därpå följande överläggningen hade icke mindre an 15 olika talare ordet. Lärargärningen, sådan den tett sig för var och en av debattörerna, blev föremål för många omdömen, som i stort sett icke kunde betecknas som ogynnsamma. Vad inledaren sagt om bristande förberedelser för undervisningen blev emellertid från flera håll särskilt understruket. Men många talare vittnade varmt om det stora intresse och den framstående duglighet, som lärarpersonalen otvetydigt lade i dagen i en mängd fall. Mest uppehöll sig dock diskussionen vid inspektörernas eget tillvägagångssätt vid förrättningarna. Det framgick med största tydlighet, att i detta avseende icke någon bestämd norm kunde följas, detta med hänsyn till såväl lärarnas som inspektörernas individualitet. Dock voro alla ense om att fullt förtroende måste vara rådande mellan de inspekterande och de inspekterade, om någon frukt skulle bliva av denna skolans inre inspektion. Att detta förtroen-> des uppkomst och fortvaro i. främsta rummet vore beroende av inspektörens uppträdande, syntes ingen heller vilja förneka. Diskussionen späckades av en mängd intressanta exempel ur de olika inspektörernas rika erfarenhet och betecknades av flera mötesdeltagare som synnerligen givande.
Beslut fattades, att jämväl under nästa ar ett liknande förbundsmöte skulle hållas.
Pren umerera snarast på Svensk Läraretidning.
Det rusar ett tag..,
Det rusar ett tag genom natten mot öden och äventyr. Kring mörknande vidder och vatten det ändlösa tåget styr.
Där sitter en sällsam skara, av allt slags folk i kupén. De veta ej varthän de fara... En vet det - en enda allén.
Där stimmar i ljusa kupéer en skara, som lyckan kysst. Där skimra i dans små feer. Där sitter en ensam tyst.
Där skrattar ett par, där glamma de unga mitt i sin vår. - För oss, för oss ar detsamma varthän an kosan går ...
Kanhända att tåget saktar sin färd i en däld, vid ett hav, och någon, som tåget fraktar, helt stum och tyst stiger av.
Det rusar ett tag genom natten, kring värld och vidder det flyr, kring höjder och mörka vatten. - Och det ar Tiden som styr.
Hjalmar Wallander.
dagen.
Vid årsskiftet.
Några stora händelser av mera genomgripande betydelse på folkskolans område har det nu gångna året icke haft att uppvisa. De företeelser, som i främsta rummet satt sin prägel på utvecklingen, ha varit de, som hänföra sig folkskolreaktionen.Denna, som under de närmast föregående åren gjort stora ansträngningar för att vinna proselyter, tyckte sig förmodligen fått luft under vingarna i och med den Tryggerska regeringens tillträde till makten med Sam Clason som chef för kulturdepartementet. Förhoppningarna om bättre framgång nu för bakåtsträveriet stegrade, av många tecken att döma, stridslusten och ökade aktiviteten hos meningsfränderna från skilda håll. Med frejdigt mod gingo de kommunala folkskol-förbundens självkorade riddare i spetsen för de reaktionära anlopp, som sattes i scen. Särskilt utmärkte sig därvid hovrättsrådet K. J. Ekman, vilken genom sina många motioner vid årets riksdag gick till storms mot folkskolan och dess lärarkår samt mot skolöverstyrelsen. En med 1914 års bondetåg andligen befryndad folkrörelse arrangerades med det genomskinliga syftet att efter basta förmåga söka giva ett gott handtag och stöd åt dem, som satt sig uppgiften före
»att söka sätta krokben för folkskolans utveckling». Den omedelbara effekten av denna med stora åthävor iscensatta tillställning blev emellertid inte vidare löf tesrik. Den mycket blygsamma tillslutningen kunde inte fördöljas och torde ha inneburit en kännbar besvikelse för tillställarna. Det snöpliga misslyckandet torde kunna betraktas som symptomatiskt for den verkliga ställningen: det saknas tydligen ett allmänt utbrett folkkrav bakom de fäktande aktörerna i spelet. De landsdelar, där den folkskolfient-liga rörelsen haft sin upprinnelse och varit mest högröstad, äro betecknande nog att finna inom de län, där enligt den officiella statistiken efterbliven heten i skolorganisatoriskt hänseende ar störst. När hehidsläsningen en gång hunnit bliva mera allmänt genomförd även i Östergötland, Västergötland, Småland och Bohuslän, tordemankun-na hoppas, att »skriket», som kyrkoherde Meurling på Linköpings stifts kommunala folkskolförbunds första årsmöte i Linköping för jämnt ett ar sedan rekommenderade som ett verksamt medel att göra sig hörd och få vederbörande högre skolmyndigheter att bli »mjuka» och eftergivande, skall, såsom varande ineffektivt mattas av och slutligen tystna.
En äggelse till ytterligare ansträngningar och en anledning till nya förhoppningar erhöllo emellertid reaktionärerna, då det lyckades dem att engagera läkare på sin sida i striden. Som bekant slöt förste provinsialläkaren Wykman i Linköping, stödd av de flesta övriga östgötaläkare, modigt upp vid deras sida och sökte från sin inskränkta hygieniska synpunkt hävda den meningen, att heltidsläsningen (i folkskolan nota bene) vore ett oting. Åberopande en 20-årig erfarenhet vände han sig mot folkskolans förmenta »bildningsraseri» och »bildningssnobberi» samt bröt staven över heltidsläsningen, som utsöge barnen och underminerade deras hälsa till skada för sig själva och för nationen, m. m. i samma stil. Sådant tal var i reaktionärernas smak, och ett par av huvudstadens större dagliga högertidningar skyndade sig att förstärka intrycket av de feta orden under framhållande av att »den opinion, som i vissa landsdelar» - man märke uttrycket! - »vuxit sig stark mot vardagsläsningen, således icke ar grundad på lösan sand utan tvärtom har ett kraftigt stöd i den medicinska sakkunskapen, vars auktoritet det näppeligen torde falla någon in att bestrida.»
Ett sådant bestridande följde dock omedelbart och med all önskvärd skärpa, till en början i denna tidnings spalter på ledaravdelningen, vari klart uppvisades, huru i själva verket dr W:s uttalade förkastelsedom och överhuvud hela läkaropi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
