Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
354
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 19
gen intaga i .förhållande till andra med dem jämförliga befattningshavare, måste kännas sa mycket mera tryckande, som omkring hälften av de i tjänst varande lärarna inom folkskolan erhållit sin utbildning under eller efter kristiden och sålunda ådragit sig betydande studiekostnader.
Uppenbart ar, att en fortsatt uppskovspolitik i denna fråga objektivt sett inte ar försvarlig. Även om varje lönförbättring för folkskolans lärare på grund av kårens storlek ar ett ur statsfinansiell synpunkt allvarligt och besvärligt problem, kräver hänsynen till samhällets bästa, att något verkligen åtgöras for infriande av en gång givna löften. Den svenska folkskolans arbete betyder, som t. ex. en tidning som Östgöta CorresjDondenten framhåller, sa ofantligt mycket for vår andliga och materiella odling, att den, som icke ser och erkänner detta, måste vara slagen med blindhet. Det ar i allra högsta grad ett allmänintresse, att vi äga en folk-"skollärarkår, som arbetar i känsla av att samhället rätt uppskattar och honorerar dess arbete. Visserligen kan detta arbete icke mätas i de lönförmåner kåren åtnjuter, men man kan å andra sidan icke begära, att kåren skall åtnöja sig med erkännsamma ord, n;är dess rätt till bättre lönförmåner ar styrkt.
Ingen av de senare årens regeringar ha vågat sig på att framlägga något förslag i ärendet, men ar efter ar ha olika motionärer i riksdagen fört frågan på tal. I statsutskottets betänkande över dylika motioner ar 1926 heter det bi. a., att om »hinder mota for framläggande av ett definitivt lönregleringsförslag inom de närmaste två aren, håller utskottet före, att det bor tagas under övervägande, huruvida icke åtgärder böra vidtagas for beredande av en i avvaktan å den definitiva lönregleringen utgående tillfällig1 lönförbättring åt ifrågavarande lärare». Även inom riksdagen ha icke minst från högerhåll starkt betonats nödvändigheten av att rättvisa skipades åt lärarna. Det väckte uppseende och på många hall förbittring, framhöll nyligen Göteborgs Morgonpost, när det vid öppnandet av årets rikls-dag blev bekant, att finansministern denna gång räknade med överskott i stället för med brist - och att detta överskott skulle användas till skattsänkningar, icke till den sa länge utlovade lönregleringen. Den citerade tidningen skriver ytterligare :
»Då emellertid den frisinnade regeringen med en f. d. folkskollärare på ecklesiastilöninisterposten icke heller i ar hade kurage att bringa frågan inför riksdagen, ha även i ar enskilda motionärer påyrkat åtgärder för uppfyllandet, åtminstone delvis, av löftena från 1920 och 1923 samt flera följande ar. Det mäktiga statsutskottet vilar nu på ärendet, och ingenting har förnummits om vilken ställning dess majoritet kan komma att taga. Det kan dock icke gär-
na väntas, att utskottet i ar skulle kunna upprepa sina formella artigheter och sitt reella avståndstagande från de föregående åren. Lat vara, att den statsfinansiella situationen icke blir sa mycket förbättrad - de beräknade överskottsmiljonerna hotas ju allvarligt genom de onödiga, stora ar betskonflikterna, som givetvis komma, att draga ned skattinkomsten i landet - sa har dock något annat inträffat, som försätter hela frågan i ett annat läge. Genom den i fjol beslutade skolreformen ha ökade fordringar och ett ökat ansvar ställts på folkskfollärarkåren, som härefter kommer att få utsträcka sin uppfostrande verksamhet till andra kategorier och årsklasser av barn an tillförene. Den redan förut otillräckliga kompensationen till lärarkåren for det minskade penningvärdet m. m. springer härigenom ännu mer i ögonen. Vi hålla det for otroligt, att icke statsutskottet vid sitt slutliga ställningstagande måste taga mycket allvarliga hänsyn just till detta förhållande. Man må tycka väl eller illa om den stora skolreformen. Den ar nu dock ett faktum, och man får taga dess konsekvenser.»
Det bör understrykas, att dessa motioner inte avse en definitiv lönreglering, oitan endast en tillfällig lönförbättring i likhet med vad t. ex. läroverkens lärare sedan många ar tillerkänts. Några principiella hinder att bevilja även folkskolans lärare dylik lönförbättring kan icke, såsom man på något hall ifrågasatt, sagas föreligga, då, såsom förut nämnts, även kommunalt anställda lärare inom andra läroanstalter ihåg-kommits i detta avseende.
På ledarplats yttrar Smålandsposten den 3 maj följande i folkskolkårens lönfråga:
Ett krav, vars rättmätighet icke kan förnekas.,
ar folkskollärarnas begäran om bättre löner.
Visserligen har lärarkåren i full utsträckning fått kompensation för penningvärdets försämring, varför den icke ar sämre utan snarare bättre avlönad nu an 1913. Men rättvisligen må sägas, att 1913 ars folkskollärarlöner icke gärna kunna godtagas såsom norm. Kåren var 1913 obestridligen mycket ogynnsamt ställd i lönhänseende och ar sa allt fortfarande, trots 1918 års lönreform. En kommunalarbetare beräknas nu ha en årlig inkomst av omkring 3,400 kr., alltså i det allra närmaste detsamma om en medelstor folkskollärarlön. Och sa ar likväl att marka, att denna yrkesgrupp icke behöver räkna med förräntning och amortering av utbildningskostnader. Laget ar faktiskt detta, att knappast någon allmän tjänst ger sa ringa inkomst i förhållande till de i utbildningen nedlagda kostnaderna som just folkskollärarbefattningarna.
Då vägande invändningar gjorts mot
1923 ars kommittébetänkande i ärendet, framstår en förnyad utredning, avseende antingen en överarbetning eller en omarbetning, såsom starkt av behovet påkallad. Med hänsyn till frågans obestridliga aktualitet bor denna komma ju förr dess hellre. Och om en sådan utredning borde alla partier kunna enas.
Även Smålandsiposten erkänner sålunda oför-behållsiamit »-rättmätigheten» av ny lönreglering iför folkskolkåren. Det ar otvivelaktigt ett glädjande tecken, att den ena tidningen efter den andra ansluter sig till en sådan uppfattning.
Red.
dagen.
Småskolsemina-rierna.
Den förnyade utredningen
angående småskollärarutbildning-ens förstatligande och inskränkning av småskollärarproduktio-nen ar nu av skolöverstyrelsen verkställd och överlämnad till k. m : t.
Som bekant hade k. m: t anbefallt överstyrelsen att före den l maj avgiva utlåtande med anledning av vissa myndigheters yttranden rörande överstyrelsens den 23 juni 1927 avgivna utredning och förslag i detta ärende. De åsyftade yttrandena äro avgivna av seminariernas styrelser samt vederbörande landsting och länsstyrelser ävensom av styrelsen for småskol-seminariernas lärarförening. Därjämte hava i ärendet dels till k. m: t och dels till överstyrelsen inkommit framställningar från vissa stadsfullmäktige och andra korporationer, vilka framställningar överstyrelsen haft att i detta sammanhang taga i övervägande.
Överstyrelsen redogör utförligt för innehållet i de föreliggande yttrandena, vilka i stort sett ansluta sig till och innebära tillstyrkanden av överstyrelsens framlagda förslag. Fullkomlig enighet råder i det avseendet, att staten bor övertaga småskollärarutbildningen, att detta bor ske snart och att i samband därmed en stark inskränkning i lärarproduktionen bör äga rum. Myndigheterna å alla de orter, vilka enligt överstyrelsens förslag skulle få behålla sina seminarier, uttrycka sin belåtenhet därmed, varemot myndigheterna å flera av de orter, som skulle mista sina seminarier, äro mindre tillfredsställda och mena, att just där bör ett seminarium ligga. Överstyrelsen bemöter de gjorda invändningarna och framhåller samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
