Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 35
SVENSK LÄRARTIDNING.
645
såväl den egentliga folkskolan som den högre undervisningen hänföra sig till »Folkeskolen». En följd härav ar, att den hittillsvarande benämningen folkskola for åldersstadiet 7-14 ar utbytts mot grundskola. Härigenom har förslagets enhetsskolprägel otvetydigt markerats.
I fortsättningen preciseras reformkraven i fråga om grundskolan sa, att denna måtte i vidsträcktare man tillgodoses av samhället, sa att den må kunna meddela en självständig, avslutad undervisning för alla lärjungar intill 14-årsåldern samt tillika erhålla tillräcklig bärkraft för att bilda grundvalen för den fortsatta utbildningen i skilda läroanstalter. Man möter sålunda förslag om offentliga barnträdgårdar, skolhem och skolbibliotek, införande av slöjd och praktiskt arbete, krav på förbättrade skolformer, bi. a. åsyftande genomförd vardagsläsning, på fri Skolmateriell, begränsing av klassernas storlek. Ytterligare påyrkas åtgärder för obligatorisk bespisning av skolbarn från fattiga hem, för införande av läkarundersökning och kostnadsfri tandvård. Det ar i sanning både glädjande och sporrande att finna ett stort politiskt parti i sitt aktuella dagsprogram samlas kring ett sa konsekvent uttryck för bildningsintressenas obeskurna tillgodoseende. I sammanhang med dessa reformkrav, omedelbart knutna till grundskolan, må vidare erinras om att man därutöver påkallar åtgärder för en förbättrad lärarutbildning och för en effektiv inspektion av skolan genom särskilda »amtskolekonsulenter», d. v. s. folkskolinspektörer. För närvarande präglas den danska folkskolans ledning av ett anmärkningsvärt starkt klerikalt inslag. I denna ordning kräver man en radikal förändring, innebärande bi. a. upphävandet av prästens självskrivenhet såsom skolrådsordförande, ett förslag kring vilket skolkommissionens stora majoritet samlats.
Vad sa beträffar den närmare utformningen av enhetsskolan, d. v. s. förhållandet mellan grundskolan och den högre skolan, har denna försiggått i följdriktig anslutning till den hittillsvarande utvecklingen. Den socialdemokratiska ståndpunkten har i denna del, såsom redan antytts, vunnit understöd även av de radikala samt flertalet av fackmännen. Man förutsätter, att såväl realskolan som gymnasiet i regeln skola bygga på »en god Barneskoleundervis-ning til 14 aars-Alderen». Realskolans undervisning kräves i avseende på innehållet utformad i överensstämmelse med det praktiska livets fordringar under samtidigt beaktande av att lärjungarnas personliga utveckling på bästa sätt främjas. Denna senare synpunkt fasthålles också för gymnasiets vidkommande.
I tillämpningen har man gått samma väg, som man senare slagit in på i det norska organisationsförslaget, att
skilja realskolan och gymnasiet från begynnelsen, men låta båda de självständiga skolformerna anknyta till avslutad grundskola. For att i möjligast vidsträckta omfattning underlätta för de fattiga hemmens barn att utnyttja de högre skolorna reser man vidare fordran på att all undervisning i statens läroanstalter skall vara avgiftsfri. Men man stannar icke vid detta. Även skolmateriellen skall vara fri. Och medel skola anvisas för direkt ekonomiskt understöd av fattiga begåvningar.
Slutligen ar det förtjänt att omnämnas, att den socialdemokratiska programförklaringen upptager obligatorisk ungdomsskola i väsentlig anslutning till den anordning, som redan vunnit till-lämpning i vårt land.
Sa långt socialdemokraterna och deras bundsförvanter! Mot detta program gör bondevänstern under ledning av elen för icke länge sedan avlidne Klaus Bernt-sen bestämt motstånd. Några mera djupgående reformer i folkskolan önskar män icke, sa framt man icke till sådana vill rakna det speciella partikravet, att »kristendomsundervisningen bör hava en framskjuten plats». Man avböjer också att medverka till ett starkare ekonomiskt stöd åt grundskolan, på samma gång man dokumenterar sin förkärlek for privatskolan.
I själva enhetsskolfrågan deklareras, att den organiska förbindelsen mellan skilda skolformer icke har någon »avgörande eller väsentlig betydelse». Man har stannat för en anordning, där på folkskolans femte klass en enhetlig högre skola bygges upp med 6 årsklasser, alltså en sorts motsvarighet till våra lycéer, ehuru med ett ar kortare grundskolstadium. Vidgade möjligheter till medborgerlig allmänbildning böra enligt venstres mening beredas genom en särskild två- eller treårig realskola. Anmärkningsvärt nog skulle denna skolform bygga på avslutad folkskola. I sistnämnda punkt föreligger alltså ingen principiell meningsskiljaktighet mellan den i danskt politiskt liv sa mäktiga bondevänstern och arbetarpartiet.
De tre representanterna för högern - en teologie professor, en lärare och en lantman - ha sökt överträffa »venstre» i klerikalt nit genom att kräva vidgat prästerligt inflytande över skolan. Men längre sträcker sig icke enigheten! Ställningstagandet till enhetsskolan har splittrat fraktionen, i det en medlem förenat sig med socialdemokraterna och de radikala, medan de båda andra konstituerat sig som ett annex till bondevänstern.
Slutligen ha fem av de nio minister-valda kommissionsledamöterna framlagt ett gemensamt uttalande. Detta präglas av en önskan att fasthålla och vidare utveckla den bestående organisationens strävan efter organiskt sammanhang och naturlig förbindelse mellan skilda skolstadier. Denna allmänna ståndpunkt har föranlett anslutning
till det socialdemokratiska dagsprogrammet i allt vad som gäller den offentliga skolans yttre och inre organisation. Vad som skiljer betingas väsentligen av den avvikande uppfattningen om privatskolan. Socialdemokraterna önska privatskolan avvecklad, »fack-mannagruppen» ömmar i likhet med venstre för denna gren av undervisningsväsendet.
I enhetsskolspörsmålet står alltså den danska kommissionen söndrad i två läger. Å den ena sidan möter man samtliga socialdemokrater, flertalet radikaler, en högerman samt alla fackmännen - läroverkens såväl som folkskolans -, å den andra b onde vänstern och två högermän. Striden begränsas dock till frågan om det högre läroverkets anknytning till folkskolan; när det gäller den allmänbildande realskolundervisningens ställning såväl till den på studentexamen inriktade som till grundskolan, föreligga inga meningsskiljaktigheter. Ett dylikt ståndpunktstagande medför ganska anmärkningsvärda konsekvenser.
För hela kommissionens uppläggning av enhetsskolproblemet ar givetvis denna klyvning av mellanskolans och det högre läroverkets uppgifter konstitutiv. Mellanskolan och gymnasiet ha skilts från grunden, alldeles som i det norska förslaget. Anledningen har man säkerligen att söka i kravet på att den obligatoriska sjuåriga folkskolan i hela sin utsträckning skall utgöra grundskola. Detta krav ar som synes gemensamt för dansk och norsk skolpolitik och betingat av samma orsaker, som i vårt land föranlett folkskolvärlden att slå vakt kring det klassiska bottenskolprogrammet. Skolkommissionens majoritet har, som redan framhållits, låtit sig angeläget vara att anordna anknytning till den sjuåriga folkskolans högsta klass beträffande både realskolan - normalt organiserad 2-årig - och det fyraåriga gymnasiet. Minoriteten, som icke velat medverka till en fullständig enhetsskola, har däremot tvungits att förlägga valet mellan realskola och gymnasium vid olika avsnitt av grundskolan. Realskolan bygger, såsom redan nämnts, på avslutad folkskolkurs, gymnasiet på folkskolans femte klass. I yttre avseende har man sökt sa långt möjligt skyla denna betänkliga organisatoriska svaghet genom en konstlad anordning, mot vars praktiska värde majoriteten riktat en förintande kritik.
Det ar givet att den meningsskiljaktighet, som på denna fundamentala punkt kommit till synes, måste starkt påverka ställningstagandet i fråga om grundskolans ordnande. Det lider intet tvivel, att den omläggning av förhållandet mellan grundskolan och den högre skolan, som från alla hall kräves, främst betingas av de nedslående erfarenheter^ som den nuvarande organisationen med avgång efter fjärde - eller i vissa fall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
