Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
646
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 35
femte - folkskolklassen medfört. Folkskolintresset har med styrka fordrat, att man resolut bryter med denna ordning.
Såsom redan framhållits, liar den danska mellanskolan, särskilt i städerna, utvecklats till att bliva en del av folkskolan, vilket medfört den olägenheten att »examensskolan» flyttat in i folkskolan. Speciellt har man fnnnit en stor fara för denna skolform däruti, att de bäst begåvade av dess lärjungar redan i Il-årsåldern tvingas att lämna skolan. Resultatet har blivit just det, som man på enhetsskolhåll i vart land enträget varnat för, ett sänkande av undervisningens nivå, därigenom att folkskolan blir ett hemvist for de svagare lärjungarna, sedan mellanskolan tagit hand om de bättre.
Under erkännande av det djupt berättigade i denna från folkskolhåll härrörande kritik av den bestående ordningen, har kommissionen i dess helhet varit angelägen att undanröja missförhållandet. Oenighet råder emellertid om den basta vägen att uppnå målet: att hålla folkskolans lärjungar samman i största möjliga utsträckning. Majoriteten har valt att, i principiell anslutning till hittillsvarande organisation, föreslå en linjedelning i folkskolans högsta klasser. En dylik utväg har i vart land på folkskolhåll städse mott ett bestämt och välgrundat motstånd. Med vår kortare obligatoriska skoltid och med hänsyn till historiskt givna förutsättningar lär det säkerligen även från dansk sida villigt medgivas, att i vårt land de tvingande skälen för anordningen saknas. Från svensk synpunkt bor det i gengäld kunna erkännas, att den utformning, som denna differentieringstanke erhållit av flertalet inom skolkommissionens majoritet, ar ägnad att väsentligen betaga densamma dess vid första påseende otillfredsställande drag.
Förslaget innebär i korthet, att under de sista - normalt de tre sista - folkskolåren en viss uppdelning av lärjungarna genomföres. Samtliga lärjungar hållas ihop vid undervisningen i alla de vanliga skolämnena, men därutöver anordnas en utvidgad, kompletterande undervisning, ett visst, ej angivet antal lektioner, för en del i ämnena engelska, tyska och matematik, för de övriga i olika praktiska ämnen. »Differentieringen» framträder sålunda i form av tillvalskurser, obligatoriska för alla lärjungar men med möjlighet för den enskilde till alternativt val mellan teoretiska och praktiska läroämnen. Såvitt jag kan finna, har man vid utformandet av denna plan allvarligt eftersträvat att förhindra en socialt och pedagogiskt förkastlig söndring av lärjungarna i folkskolans högsta klasser. Även hos de flertalsrepresentanter, som icke velat biträda den nämnda utformningen av differentieringstanken, möter man för övrigt en påtaglig omsorg om lärjungarnas sammanhållning.
Ett helt annat intryck erhåller man av minoritetens ställningstagande. Här förvandlas nämligen tillvalskurserna till en extra undervisning, avsedd för de »flinka» lärjungarna, normalt tydligen koncentrerad till en av kommunens skolor och i sin mest renodlade form begränsad till folkskolans två sista ar. Sannolikt skulle detta projekt omsatt i praktiken leda till att de av folkskolans lärjungar, som önska fortsätta sina studier, sammanföras till särskild undervisning från och med sjätte skolåret. På sa satt skulle tydligen i realiteten de nuvarande olägenheterna kvarstå, endast avtrubbade därigenom att gränsen flyttas ett pinnhål uppåt.
När det gäller urvalet av lärjungar till denna »utvidgade» undervisning, ha kommissionens politici och skolmän varit ense därutinnan, att avgörandet måste ligga hos lärarna. Någon examen ifrågasattes icke från något håll. »Skolan bestämmer», heter det, »i samråd med föräldrarna, vilken art av utvidgad undervisning barnen skola deltaga i.» Minoriteten använder för samma sak uttrycket »barn, vilkas föräldrar sa önska och vilka skolan anser skickade därtill».
På den nu i korthet antydda grundvalen bygger kommissionen enhälligt en tvåårig realskola. I de fall, då lärjungarna icke haft tillgång till »utvidgad» undervisning, tänker man sig realskbl-kursen förlängd till att omfatta tre ar. Man har, i motsats till vad som föreslagits i Norge, icke velat utsträcka den regelmässiga studietiden till mellanskol-examen utöver den tid, som hittills tagits i anspråk för att uppnå detta mal.
I fråga om den på studentexamen inriktade undervisningen har redan erinrats om de huvudståndpunkter, som möta inom den danska Skolkommissionen. Bondevänstern och en del av högern bygger ett sexårigt gymnasium på femte folkskolklassen. Motiveringen för denna ståndpunkt intresserar egentligen mera an förslaget självt, icke minst genom, sin påtagliga frändskap med den, som varit bestämmande för vår skolreform. Det erkännes sålunda till en början, att »den ur såväl social som pedagogisk synpunkt idealiska ordningen vore, att folkskolan i hela sin utsträckning kunde bliva den för hela folket gemensamma grundskolan». En dylik lösning anses emellertid icke möjlig att nu uppnå, varför man begränsar sig till att betona, att den föreslagna organisationen ar »ett steg framåt på denna väg». Genom en sådan anordning vill man vinna, att lärjungarna få gå ett ar längre tillsammans i den gemensamma folkskolan, att avgörandet om ett barn lämpar sig för högre undervisning uppskjutes ytterligare ett ar samt att landsbygdens och småsamhällenas ungdom får stanna ännu ett ar i sina hem, en vinst som anses betydelsefull ej blott ekonomiskt utan också ur uppfostringssynpunkt.
Överensstämmelsen mellan dansk och svensk argumentering sträcker sig i själva verket längre an sa. Gentemot en omordad sänkning av kulturnivån hävda de danska bonderepresentanterna, att prövningen vid högre levnadsålder måste tillföra den högre skolan ett förbättrat lärjungmaterial, varigenom de yppade farhågorna i detta avseende undanröjas.
Det steg, som minoriteten, trots sin uttalade övertygelse om dess riktighet, ryggat tillbaka for, en omedelbar övergång till en verklig enhetsskola med organisk förbindelse mellan folkskola och gymnasium, har majoriteten beslutsamt tagit. Dess fyraåriga gymnasium anknyter direkt till sjunde klassen av en folkskola med »utvidgad» undervisning under de senare skolåren. Försvaret för denna ståndpunkt har givits formen av en tungt vägande vidräkning med motförslaget. Särskilt fäster man sig vid det starka betonandet av omöjligheten att i 12-års åldern säkert avgöra en lärjunges studieanlag.
Det kan knappast rada något tvivel om att majoritetsförslaget erhållit sin radikala prägel främst tack vare arbetarrepresentanternas bestämda enhets-skolstandpunkt. Anslutningen från en samlad borgerlig vänster har dock uppenbarligen vunnits genom en eftergift på en punkt åt läroverksintresset. Man har nämligen gatt in för att statens läroverk »i varje fall tills vidare» skola kunna få behålla tre klasser parallella med folkskolan. Detta medgivande skulle emellertid, efter vad som från samtliga socialdemokrater och flera radikaler uttryckligen betonas, allenast hava »mid-lertidig» karaktär och motiveras med en hänvisning till den för närvarande bristfälliga folkskollärarutbildningen. I syfte att ytterligare markera anordningens provisoriska natur begränsar kommissionen den nämnda rätten på sa sätt, att intet läroverk får behålla mera an två parallellavdelningar av denna underskola. Man skapar såmedelst garanti för att gymnasieklasserna erbjuda gott utrymme även för de från folkskolan övergående lärjungarna. Kompromissen beseglas därigenom, att läroverkens målsmän deklarera, att de uppställt bibehållandet av de nämnda klasserna såsom villkor för sin anslutning till förslaget. I motsatt fall skulle de föredragit »venstres» linje. Då emellertid även den högre skolans representanter biträtt förslaget, att lärjungarna från denna underskola vid inträdet i gymnasiet skola tävla sida vid sida med folkskolans i en särskild prövning, har dock även i provisoriet folkskolvägens lika berättigande med läroverksvägen erhållit ett klart uttryck.
För var och en, som med oförvillad blick följer den skolpolitiska utvecklingen i vara grannländer, lär det stå klart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
