Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 43
SVENSK LÄRARETIDNING.
815
rörande nykterhetsundervisningen därvid äga tillämpning.
[Detta meddelas vederbörande till eiterrat-telse.
Stockholms slott den 24 september 1928.
GUSTAF.
N. J. F. Almkvist.
Ur dagspressen.
Regeringen och skolreformen.
Dag. Nyh., som förut varit en av de största motståndarna till skolreformen, sådan den utformades av 19 27 års riksdag, ger nu den nya högerregeringen det rådet att icke inlåta sig på några försök att rubba grunderna för sagda reform. I sitt nr iför den 14 okt. skriver tidningen följande:
Då den nu sittande regeringen för sin fortsatta verksamhet ar hänvisad till den goda viljan hos andra an de parti-svurna och då dess existens och funktion helt och hållet hänger på dess förmåga att överbygga eller bortse från vissa partimotsättningar, sa bör den också låna ett välvilligt öra till råd och varningar utifrån. Och man skulle först och främst vilja avråda varje slag av politik, som med hänsyn till faktiska parlamentariska förhållanden kan betecknas som demonstrationspolitik. Skarpa strider ha i det närmast förflutna stått kring försvarsproblemet och skolproblemet. Den majoritet, som »löste» dessa problem, består alltjämt och dominerar riksdagen. Även den, som känner sig skeptisk mot den rationella grunden för dessa förmenta lösningar, måste, om han äger realitetssinne, inse, att någon annan grund kan ingen lägga an den som lagd ar, åtminstone inte för den närmast överskådliga framtiden. Varje förslag, som i dessa avseenden kan betraktas eller får skenet av en revision från grunden, ar icke blott ett utslag av demonstrationspolitik utan kommer jämväl att försvåra arbetet att av de en gång beslutade reformerna göra det bästa möjliga. Och det ar detta det gäller. Det gäller bildlikt talat att som det on gång hette »inom Sveriges gräns erövra Finland åter». I försvarsfrågan gäller det att inom ramen av den nuvarande försvarsorganisationen söka utfå det mesta möjliga av värnkraft och rikstrygghet. Och i skolfrågan gäller det att söka organisera skolans inre arbete sa, att det ger en större avkastning och en bättre daning, an man på grund av den i yttre måtto stela och bristfälliga organisationen vågat hoppas. Alla försök att i det ena eller andra fallet -rubba grunderna komma blott att försvåra försöken att, där det behövs, * förstärka dem. Det fordras en mycket ringa och blygsam insikt i politisk och parlamentarisk psykologi för att inse detta, och skulle regeringen oroas eller uppmuntras, hur man nu vill kalla det, av bak-blåsare, som sakna denna insikt, sa bör den hålla huvudet kallt.
Jay en.
"Proletär uppfostran".
Barn utbildas för kommunistisk propaganda.
Under långa tider har den svenska folkskolkåren, som genom psykologiska studier och dagliga iakttagelser känner de barn den har att undervisa och uppfostra, starkt reagerat mot det länge existerande tvånget att i barnens medvetande plugga in ord och satser, som de på sitt utvecklingsstadium varit oförmögna att fatta, och livligt eftersträvat, att vid barnens undervisning och uppfostran i skolan ingenting annat skulle föreläggas dem an sådant, som motsvarar deras motaglighet och behov. Befogenheten i detta strävande har sa småningom blivit allmänt insett och erkänt, och med den nya undervisningsplanen för rikets folkskolor ha folkskolkårens önskemål i nämnda avseende äntligen blivit i huvudsak förverkligade.
Detta har haft till följd bi. a., att vissa ämnen eller moment av ämnen resolut uppskjutits till den tid, då barnen natt tillräcklig mognad för att kunna tillägna sig desamma. Ett sådant ämne ar samhällslära. Då samhällets konstruktion och verksamhet ar av sa invecklad beskaffenhet, att barn på det egentliga folkskolstadiet i allmänhet icke äro mottagliga för någon utförligare undervisning härom, har undervisningsplanen för den sexklas-siga folkskolans högsta klass upptagit endast några få »bilder» från vårt nuvarande samhällsliv. Ämnet har i övrigt uppskjutits till fortsättningsskolan samt på de få stallen, där en folkskolans 7 : e klass ar anordnad, till denna klass. Men även i de båda sistnämnda fallen ar det icke fråga om något annat an att for lärjungarna framlägga »några bilder från vårt nuvarande samhällsliv, vilka äro ägnade att belysa kommunens och statens styrelse och förvaltning samt några av var tids viktigare företeelser på samhällslivets område». Undervisningen skall således avse att meddela lärjungarna en rent objektiv kunskap i ämnet.
Om barnen på folkskolstadiet sålunda icke ens äro mogna för att mottaga någon mera fyllig undervisning om vart nuvarande samhällsliv, äro de givetvis ännu mindre mogna för att se dem av vår tids samhälleliga spörsmål, som äro föremål for de olika politiska partiernas inbördes fejder, i sitt stora sammanhang och att självständigt
bedöma dem. Ett sådant bedömande ar helt enkelt, som var och en vet, en omöjlighet för ett barn. Det faller därför icke nå,gon klok människa in att på allvar fråga ett barn till råds, huruvida vi skola t. ex. ha tullar eller frihandel, pansarbåtar eller undervattensbåtar o. s. v. För alla förnuftiga människor ar det ett axiom, att barn icke skola på något sätt dragas in i de vuxnas politiska strider.
Under den gångna tiden ha emellertid en och annan gång sporadiska försök gjorts att med tillhjälp av barn driva politisk propaganda. Sa skedde t. ex. aren 1911 och 1912, då skolbarn på vissa hall användes för insamling av medel till byggande av en pansarbåt och för spridningen av Sven Hedins broschyr: Ett varningsord. Men dylika försök ha blivit stoppade, sa snart de kommit till allmän kännedom.
Det nyssnämnda försöket gav Hjalmar Branting, som ansåg, att skolans neutralitet gentemot de partipolitiska dagsstriderna blivit träddQ för nära, anledning att vid 1912 Qårs riksdag därom interpellera dåvarande ecklesiastikministern Fridtjuv Berg. Denne anställde en omfattande undersökning, av vilken framgick, att man vid ett mindre antal skolor, huvudsakligen läroverk och flickskolor, drivit propa-gande på förenämnda sätt, och i ett interpellationssvar uttalade han bi. a.:
^ Det ligger i alla parters och alla partiers intressen, att den dagspolitiska agitationen med därav följande slitningar och omkastningar icke får tränga in på skolans område och förrycka dess arbete.
Detta gällde skolan, men Fridtjuv Berg yttrade sig även om olämpligheten av att överhuvud taget draga barn in i någon som helst politisk agitation:
Ur en synpunkt gläder det mig, att saken nu kommit på tal. Den (interpellationen) har skänkt mig ett tillfälle att i fullaste offentlighet upprepa vad jag sedan många ar tillbaka muntligen och skriftligen uttalat: må vi vuxna kämpa våra politiska strider sa, som vi kunna försvara inför vårt förstånd och vårt samvete, men må vi i alla händelsen lämna vara larn i fred, deras stund kommer tids nog anda.
Interpellationssvaret mottogs med starka bravorop. Interpellan-ten var nöjd. Han uttalade sin glädje över det uttömmande och storstilade programtalet och menade, att interpellationen redan hade fyllt sin uppgift.
Det var då.
ÉHJÉIÉIft
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
