Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSK
Nr l
narieväsendet måste då vidgas på ett sätt, som många nu anse obehövligt, sedan folkskolutveeklingen saktat av, delvis på grund av det minskade barnantalet. Alla, som behandlat spörsmålet, ha måst konstatera det ar för ar minskade behovet av nya avdelningar; avgången ur tjänst har betraktats som mindre viktig faktor, den ar ju någorlunda konstant. Ar den då verkligen det? Jag svarar nej. På detta område ligger just den omständighet, som man förbisett. Och detta har skett, därför att man ansett sig tvungen att begränsa framtidsberäkningarna till de närmaste 4-5 åren och endast haft tanke på möjligheterna att beräkna folkskolans sannolika tillväxt. Sedd på längre sikt, sa som det tillkommer staten att se, företer läraravgången oerhört stora förändringar, som nedan skall visas. Under ar 1926 avgingo med pension 281 folkskollärare och -lärarinnor, ar 1927 2201.
Vilken grupp av människor ar nu detta? Med 60 ars pensionsålder och 36 tjänstår (examen och anställning vid 24 års ålder i genomsnitt) blir det de, som examinerades ut åren 1890 och 1891. De åren examinerades genomsnittligt 213 folkskollärare och lärarinnor. (Att de pensionerade nu äro flera, förklaras genom tillkomsten av dispense-rade m. m.) Man behöver bara erinra om den tidens outvecklade folkskolväsen och tolv små seminarier, sedan flytta tanken till vår tid och göra sig den frågan: hur många skola avgå det ar, då de ar 1925 utexaminerade 919 st. ingå i pensionsåldern, för att finna, att här föreligger ingalunda någon konstant faktor. Enkelt uttryckt: Avgången med pension står i siffermässig proportion till examinationen 36 ar tidigare; avgång av andra orsaker, såsom yrkesbyte eller dödsfall, står på samma sätt i proportion till storleken hos kåren i sin helhet. Och som kårens rekrytering och storlek allt sedan ar 1890 alltjämt vuxit, ibland starkt och språngvis, ha vi att under de närmaste 36 åren motse en brant stigande kurva för avgång ur tjänsten, tills kulmen nåtts och siffran, event. efter någon sänkning, blir konstant. Att det ej ar fråga om obetydligheter, må nedanstående tabell visa.
1 Siffrorna här och i det följande äro hämtade dels ur Sveriges officiella statistik, årg. 1928, dels ur skolöverstyrelsens underdåniga skrivelse i ärendet den 27 nov. 1928.
Skolöverstyrelsen beräknar i november 1928 medeltalet av på olika grunder avgående lärare under vartdera av åren 1929-1932 till 370, och får med till-lägg av väntade nya tjänster ett årsbehov av genomsnittligt 522 st.
Om nu detta antages vara ratt och möjligen i huvudsak giltigt ytterligare några ar framåt, vad ar då att vänta ännu längre fram? Jag använder i det följande endast dessa skolöverstyrelsens siffror jämte de i tabellen ovan vunna siffrorna, räknar icke med att de nu unga, stora årsklasserna med tilltagande ålder säkert komma att tarva ökat antal vikarier, antager mängden nyinrättade tjänster under perioden 1937- 1941 endast till en tredjedel av det av överstyrelsen för aren 1929-1932 genomsnittligt beräknade och därefter till noll, d. v. s. fullständigt kvantitativt stillastående inom folkskolan. Mer pessimistiskt kan man inte gärna räkna utan att tro på vårt folks undergång; siffrorna måste anses som absolut minimum.
Alltså: ar 1937 avgång 370 + 121 4- (nya tjänster) 60 = 541.
ar 1942 avgång 370 + 174 = 544. ar 1947 > 370 + 349 = 719. ar 1952 » 370 + 412 = 782.
Längre fram i tiden torde det ej vara skal att driva beräkningen; kulmen ar 1961 torde sänkas och utjämnas av därefter följande fåtaligare årsklasser. Det framgår utan tvivel, att ett stegrat behov av utexaminerade folkskollärare i en helt nära framtid kommer att göra sig gällande. Utbildningsapparaten kan omöjligt på siffran anpassas efter behovet, den måste ha en viss större vidd och expansionsmöjlighet. 10 procents marginal borde ej anses överdrivet. Dessutom torde kunna ifrågasättas, om folkskolan verkligen ar betjänt med att alla examinerade folkskollärare ovillkorligen skola kunna pressa sig till anställning. Med all aktning för seminariernas utväljande och personlighetsda-nande förmåga måste man nog medge, att en och annan släpps ut, som helst borde övergå till näringarna. Blir trängseln inom de praktiska yrkena mindre, händer nog som i tidigare dagar, att en och annan, även bland de bästa, frivilligt går över. En lämplig vidd för landets seminarieorganisation måste efter 8 ar sättas snarare över an under en årskontingent på 600, senare tidvis betydligt högre. En sannolikhets-
Ar
Ärlig exami-nering, antal lärare och lärarinnor
Ökning, antal lärare och lärarinnor
Kårens medlemsantal
Ökning
Pensionsmässiga
1891-95 " ...................
213
6,417
nu
1901-05 ...........
334
121 (67 %)
7,877
22 %
1937
1906- -10 ....... . ...... ....
387
174 (82 %)
9,099
42 %
1942
1911-16 .................. ...
662
349 (164 %)
10,211
69 %
1947
1016’- 1920 .’ ............ ....
626
412 (193 #)
11,959
86 %
1962
1926 ..... . ....... ............
919
706 (331 JO
14.341
123 *
1961
siffra för det konstanta behovet kan man också få på en helt annan väg: om varje medlem av landets snart till 15,000 uppgående folkskolkår uppnår i genomsnitt 25 tjänstår, vilket sannolikt ar det högsta man kan räkna med, uppstår en årlig avgång av cirka 600.
Vår seminarieorganisation omfattar f. n. teoretiskt men inte i praktiken 23 avdelningar plus 2 studentklasser. En årsproduktion av 600 förutsätter alltså 24 prima utexaminerade ur varje klass, vilket ar ganska högt. För en god och effektiv utbildning borde aldrig mer an 25 elever per klass få intagas. Starka krav ha rests på en sådan ordning inom gymnasiet, och där underskrides antalet i många mindre läroverk högst betydligt. Seminariets lärotid ar kort, elevernas förbildning ofta svag och fordringarna stora. Seminariestadgans medgivande om 30 elever per klass till-’ kom på en tid, då det gällde att forcerat skaffa folkskolan lärare. Den bestämmelsen borde kvarstå endast som en säkerhetsventil att användas vid behov efter bemyndigande av skolöverstyrelsen.
Återstår nu endast frågan, hur med lärarutbildningen skall förfaras under den tid, som förflyter, innan det ökade behovet gör sig gällande. Skolöverstyrelsen har visat, att redan om två ar brist på lärare hotar. Den bör naturligtvis förebyggas genom tillfälliga ettåriga studentklasser. Intagning i 4-åriga kursen kan nu ej påverka den. Behovet under de närmast följande åren torde ej nämnvärt understiga 500. Det4-ta motiverar hela organisationens besättning med 20 elever per klass, vilket icke innebär någon olägenhet. Seminarierna ha ju de tre sista aren inställts på en årsproduktion av 400, vilket redan bevisats medföra brist.
Att under dessa förhållanden dra in något seminarium förefaller absolut omotiverat. Om sa sker, kan snart komma att visa sig, att man köpt en tillfällig vinst med framtida förlust och utan anledning tillspillogivit både materiella och andliga värden.
Marcus Borgström.
En ny lärarförening?
Enligt meddelande i Dag. Nyh. bildades vid sammanträde i Eslöv den 28 dec. 1928 en ny lärarförening, som fick namnet Sveriges landsbygds lärare- och lärarinneförbund. En av Eslövsmötets ledare var enligt samma tidning hr Nils Arnell, Jordholmen. I mötet deltogo ett 50-tal personer, därav tredjedelen lärarinnor.
Dag. Nyh. har vid ett samtal med hr Arnell fått några upplysningar om initiativtagarnas syn på denna sammanslutning, motiven för dess tillkomst och utsikterna för dess framtid.
Omkring fyra femtedelar av Sveriges folk-skollärarkår, säger lir Arnell, tillhöra lands-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
