Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
SVENSK LÄKARETIDNING.
Nr 5
tillmötesgående mot folkskollärarna. Att böndernas speciella parti, bondeförbundet, enligt löfte i deras huvudorgan äro eniga med högern härutinnan, ar mycket glädjande.
Tyvärr ar det nog inte sa helt med »löftena» i bondeförbundets »huvudorgan». Skånska Dagbladets åsyftade artikel har mötts av gensagor från andra tidningsorgan inom samma politiska läger. Protestmöten ha t. o. m. hållits av bondef örbundsorganisationer ute i orterna. Men vi anteckna med tacksamhet de sympatiyttringar, som kommit till synes i förbundets nyss omnämnda språkrör.
Däremot finna vi det ytterst osmakligt, att man - som i Vestsvenska Dagbladet - söker göra ren partipolitik av lärarnas lönefråga. Vi vilja i det längsta hålla före, att regeringen letts av sakliga motiv vid sitt initiativ och icke därmed blott avsett en finurlig partimanöver. Vore detta meningen, sa skulle vi beklaga det på det högsta. Knappast skulle det heller lyckas. Folkskol-lärarkåren vet alltför väl, bi. a. genom sina många uppvaktningar, att dess lönefråga har anhängare och motståndare inom alla partier. Någon särskild välvilja har icke varit utmärkande för det stora flertalet högermän. Därom vittna också riksdagsprotokollen. Vi ha därför i det tagna initiativet velat se en bekräftelse därpå, att en rättvis sak dock till sist segrar även över ett starkt motstånd. Segern får visserligen nu anses ofullständig, sa länge man rör sig inom den i statsverkspropositionen angivna kostnadsramen.
Ännu mera osympatisk ar den argumentation, som kommit till uttryck i Smålands Folkblad (s.), där en signatur F-g bi. a. skriver:
Det ar en skriande och uppenbar orättvisa att anslå till arbetslöshetens bekämpande 2,800,000 kr. men däremot till lärarpersonalen 6,300,000 kr. Den senare befinner sig dock icke i något ekonomiskt trångmål. Den, som närmare granskar lärarnas inkomster, kommer nämligen snart underfund med, att kårens klagomål ej alltid överensstämma ined verkligheten. Ett studium av taxeringslängderna ar därvid lämpligt. Utan att för dagen närmare ingå på lärarnas inkomster och förmåner, har man all anledning fästa allmänhetens uppmärksamhet på regeringens handlingssätt i berörda frågor.
I övrigt förefaller det högst märkligt, att regeringen framkommit med detta förslag till extra lönereglering för lärarpersonalen, enär genom riksdagens
beslut ar 1928 en särskild lönekommitté tillsatts för att framlägga förslag i lönefrågan for folkskollärarkåren etc. Med hänsyn härtill förefaller det naturligt, att riksdagen avvaktar kommitténs förslag.
Under signaturen lärer dölja sig en person, som utmärkt sig som en av de hätskaste fienderna till folkskollärarna inom Jönköpingstrakten. Och det må ju vara hans ensak att demonstrera sitt sinne för rättfärdighet och sin respekt för sanningen, på sätt som skett. Men vi måste inlägga en bestämd protest emot hans försök att resa de arbetslösas känslor mot folkskollärarkåren. Vi tro oss kunna försäkra, att få människor inom vårt svenska samhälle ha tillfälle att sa nära få personlig erfarenhet om de arbetslösas olyckliga ställning som just lärarna. De få mottaga deras barn i skolan och mer an de flesta se det armod och lidande, som arbetslösheten för med sig för oskyldiga människor. Och säkerligen skulle tusentals mödrar kunna vittna om vad som i tysthet uträttats av medlemmar inom denna förkättrade kår för att kunna bringa hjälp åt genom fädernas arbetslöshet nödlidande barn. De begära härför varken tack eller berömmelse. Men de begära och ha rätt att begära att icke bli inställda bland dem, som skulle stå hindrande i vägen för humanitet i samhällets hjälpverksamhet bland nödlidande medmänniskor.
Sedan icke blott regeringen utan även riksdagen gått in för att bispringa de sämst lottade kommunerna,
väntade man givetvis, skriver Västerbot t enskurir en (fris.), att den nuvarande regeringen lojalt skulle följa denna anvisning och begära fortsatt anslag för ändamålet (statsbidrag till folkskolebyggnader i översta Norrland), då ju det beviljade beloppet hundra tusen kronor blott var ett till principfrågan knutet begynnelseanslag. Men den nuvarande regeringen har icke velat fortsätta på denna väg. Utan att, sa vitt man av åttonde huvudtiteln kan finna, ett ord yttras om denna stora fråga, har ecklesiastikministern helt sonika lämnat densamma åsido. Regeringen har velat begrava frågan i tysthet.
Denna förhoppning torde dock komma att slå fel. Vi kunna ej tänka oss annat an att frågan blir motionsvis framförd, och vi hoppas också, att riksdagen skall visa sig ha samma uppfattning i ar som i fjol.
Det hoppas vi också, och frågan har nu genom motion av hr Almkvist bragts under riksdagens prövning. Emellertid
kräves rättvisligen det erkännandet, att frågan i fjolårets proposition förelåg i ett sa dåligt utrett skick, att även reformens anhängare endast med yttersta tvekan då kunde biträda ett positivt beslut. Riksdagen begärde uttryckligen att nästa gång få ett förslag, där ordentligt genomtänkta grunder för anslagets fortsatta utgående samtidigt framlades. Frågans framgång vid årets riksdag blir antagligen i hög grad beroende på huruvida hr Almkvist i detta hänseende motsvarar riksdagens önskningar eller icke.
Det skall inte bestridas, att i ~
agitation, som bedrives mot den obligatoriska fortsättningsskolan, åtskilliga tvivelaktigt rena och mindre sympatiska motiv gjort ett märkbart inslag, förklarar Dagens Nyheter (lib.). Samma krafter, som varit verksamma for att förhindra folkskolans normala utveckling till heltidsläsande skola, ha varit med om att organisera kampen mot fortsättningsskolan. I kortsynt iver att snarast möjligt exploatera barnkraften till praktiskt förvärvsarbete har man velat förmena ungdomen fortsatt utbildning och handledning under en ömtålig övergångsperiod. Men denna agitation hade förlorat luft och målföre, om det verkligen kunnat sägas, att fortsättningsskolan organiserats på bästa sätt och med smidig hänsyn till orts-och befolkningsskillnader.
Det reformkrav, som nu ånyo framförts, stammar icke från folkskolans belackare och folkbildningens fiender eller ljumma munbekännare. Detta bevisar, att det icke varit rök utan eld. Det har också framförts i en sådan form, att en normal skolgång och skolbildning böra kunna anses betryggade. Tidsförkortningen av fortsättningsskolan skulle enligt motionärernas mening endast kunna äga rum vid heltidsläsande skolor. Därigenom ar en bestämd garanti förbunden med reformen. Det ar nu blott att hoppas, att en sådan anordning skall visa sig genomförbar i praktiken, och att det goda uppsåtet att få ett slut på Skolstriden genom en förnuftig jämkning icke skall korsas vare sig av skolnihilismens eller skolbyråkra-tismens doktrinärer.
Fortsättningsskolefrågan blir tydligen årets mest brännande skolfråga. Diskussionen ar på olika håll i full gång, och flera riksdagsmotioner lämna material till densamma. Vi skola också framdeles ägna frågan mera ingående uppmärksamhet.
Att missgrepp på många håll förekommit i fråga om fortsättningsskolans anordnande, torde ingen med frågan förtrogen vilja bestrida. Särskilt har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
