Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 5
SVENSK LÄRARETIDNING.
93
hans andra bok, »Allvar o leg», färdig. Denna såväl som hans förstlingsarbete innehåller både dikter och prosastycken.
Rydsjö känner till den sorts människor och de förhållanden, som han skildrar. Han ar förtrogen med de gamla seder och bruk, som bestämde människornas liv och leverne i vardag och socken. Och det ar väl just detta, som den skånska dialekten bäst passar för. Rydsjö blir fördenskull i sin diktning berättaren, och som sådan i besittning av en god portion humor, äkta skånsk humor. Han har en viss förkärlek för anekdoten och förstår spara poängen.
Den gamla allmogekulturen försvinner med hast, och om några ar ar där nog inte kvar sa värst mycket av den. Från folkloristisk synpunkt sett får därför Rydsjös diktning stor betydelse, eftersom han sysslar med den gamla kulturens egenheter. I »Julottan fårr tåltre ar sin» få vi en bild av julfirandet i en skånsk bondgård förr i tiden. De gamla ha svårt att finna sig till rätta med alla nymodigheter, och i flera av dikterna få vi en inblick i dessa människors satt att reagera inför det nya, som oundvikligt tränger sig på. »Tue träskoman», den gamle träskomannen, känner sig numera överflödig, eftersom folk har blivit sa »höjf aria, se di ska mest gå me lärsko ella köbetoff-lor». Gammalt och nytt mötas kanske kraftigast i »Klockan sjuttan». Den gamle bonden vill inte alls vara med om »staboens» sommartid och tjugofyratim-marsräkning. Byspelemannen tycks ha vunnit Rydsjös speciella bevågenhet. I inte mindre an tre dikter har han besjungit denna forna tiders sympatiske glädjespridare. Det ar något sa äkta och innerligt i dessa dikter, sa man riktigt känner, hur byspelmannen fått ett särskilt litet rum i författarens hjärta.
Rydsjö har lyckats få den speciellt skånska prägeln på sin diktning. Men han har inte bara blick för människorna utan även för naturen, och han visar sig vara lika förtrogen med den som med skåningens psyke. Jag vill återge sista strofen i »Lördakväll»:
Solen geck nor,, o klockorna rengde te halad; ugan e gån, o såndesvilan bier go. Månen står höjt övor valla o vånga o fälad . . . Kvällen bier natt me stillhed o fre o ro.
Daniel Rydsjö har infriat de löften, som hans debut gav. Hans namn ar redan skrivet i den skånska bygdedikt-ningens historia, och det ar med spänning man emotser hans följande arbete.
*
En annan bok, också den på skånemål, vill jag i detta sammanhang omnämna, ehuru dess författare inte tillhör pedagogernas krets. Ernhold Andersson, alias Tröl S j hissen, levde under 1800-talets senare hälft. Hans bästa saker äro skrivna på Vemmenhögsmål, och många äro de söderslättsbor och andra
skåningar som haft hjärtans roligt åt hans frodiga skämtbitar. Tröl Sjinssens »Skånskt folklynne» har knappast stått att uppdriva för pengar, och vi äro därför Alfred Fjelner och Nils Ludvig Olsson tacksamma, för att de ombesörjt en ny upplaga av den gamla omtyckta boken. Många av den äldre generationen skola säkerligen med glädje förnya bekantskapen, men man kan även vänta, att de yngre skola taga del av Tröl Sjinssens humoristiska skildringar för ett halvt sekel sedan.
Nils Wikström.
Kyrkoklockor, klockare och klocksägner i Dalarne. En studie över Dalarnes kyrkklockor i historien, kulten och folktron av Matts Åmark, teol. doktor. Sv. kyrkans diakonistyrelses bokförlag. Pris kr. 6: 50.
Detta ar ett innehållsrikt verk, byggt på mångåriga, flitiga forskningar ej blott i Dalarne utan ock i andra provinser. Doktor Åmark ar vår specielle kännare av kyrkklockans historia och har här lämnat oss en högst intressant, vetenskaplig studie över det förr skäligen okända ämnet. För folkskolans lärare, som, vad landsbygden angår, i allmänhet även bekläda den uråldriga, ärevördiga kloekart j änsten, torde denna beskrivning äga ett alldeles särskilt intresse liksom även för våra församlingar.
Den sakrika och litterärt högt hållna boken utgör ett värdefullt kyrkohistoriskt dokument, som bor införlivas med kyrkornas arkiv.
Först möter oss en inledande översikt av kyrkklockornas härkomst och ekumeniska bruk, varav vi finna, att klockringningen ej uppfunnits av de kristna utan brukats i orienten långt före kristen tid. Den gamla biskopen i Nola kan således ej ta åt sig den äran, vilket vi i skolan dock fingo lära oss. »Äldst bland hittills kända daterade och bevarade svenska klockor ar Saleby lillklocka i Västergötland med svensk runinskrift och årtalet 1228.» Nyss firades med en vacker kyrkofest den klockans sjuhuiid-raårsminne. Klockornas öden under medeltiden och efter reformationen skildras livligt, delvis givande oss en ny och sannare uppfattning av det »buller», som fått namnet »klockekriget». Liksom ett eko av de tagna klockorna höra vi Leksands sockenmän bedja Gustav Vasas sonson Gustaf Adolf skänka dem av sitt krigsbyte någon bland de »härlige klockor som tillförene ähre brukade till de papisters afguda-dyrkan och Guds namps högsta missbruk».
Utrymmet tillåter oss ej fullständigare återgiva det rikhaltiga innehållet. Dock må här erinras om folktrons klocksägner och den roll, kyrkklockorna spelat i folkets andeliv. Bland bokens fina illustrationer finna vi Rättviks kvrka,
/ förkylningstider
finns det bästa skyddet mot smitta hos er själv: sunda, livskraftiga slemhinnor i munhåla och hals. Gör dem starka och friska med den oövertäffliga förkylningstabletten Kneipp.
Tillverkare : A.-B. Pastor Seb. /Cneipp,
Stockholm.
Pastor Sel. Kncipps
akta bröstkarameller
finnes överallt
i askar å
25
öre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 00:48:52 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1929/0093.html
