Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 9
SVENSK LÄKAEETIDNING.
167
andra åldersklasser. Intressanta uppgifter lämnades från skolidrottstävlingar i Hälsingborg, där ett flertal skolor och klassavdelningar deltagit i gemensam tävlan. I det moderna hälsovårdsarbetet i skolan spela vägningar och mätningar en framskjuten roll. I samband med redogörelser härför förklarade tal. avsikten med av honom framställda »hälsokort», närmare beskrivna i en av gymnastikdirektör Blomberg utarbetad »Handledning för gymnastik-, lek- och idrottsundervisningen vid folkskolor och folkskoleseminarier» (Skolförlaget, Gävle).
Föredragshållaren belönades med livligt bifall och avtackades av institutets föreståndare, idrottsinspektören överstelöjtnant Holger Nielsen.
Under ett samkväm senare på kvällen blev gymnastikdirektör Blomberg föremål för ytterligare hyllning. I ett anförande bedömde en av institutets lärare i teoretisk gymnastik, inspektör N. Ille-
ris, hr Blombergs gymnastiska verksamhet ur gymnastik-historisk synpunkt.
»For danska gymnaster», sade tal. bi. a., »förefaller det egendomligt, att det i Sverige skall vara svårt för folkskollärare att få genomgå högre gymnastisk utbildning. För oss i Danmark framstår det som enbart fördelaktigt, att folkskollärare i största möjliga utsträckning genomgå gymnastikutbildning. Sa ej i Sverige, där det alltid rests en kinesisk mur för folkskollärarnas tillträde till det gymnastiska centralinstitutet. Den förste folkskollärare, som efter otrolig möda lyckades bryta sönder denna mur och därmed bana väg, var hr Blomberg. I egenskap av banbrytare skall hr Blomberg mottaga det danska institutets hyllning, samtidigt som vi tacka honom for hans värdefulla föredrag i dag.
Gymnastikdirektör Blombergs föredrag var det första i en serie, till vilken föreläsare kallats från det aktiva idrottsarbetet och förenings- och skolli-
vet. Nästa föredragshållare skulle bliva ordföranden i det danska idrottsförbundet, general Castenschiold. Uppslaget förefaller vara värdefullt, och det skulle förvisso icke skada, om utbildningen vid våra gymnastiska läroanstalter och folkskoleseminarier på samma sätt någon gång ställdes i kontakt med det praktiska livet.
För det gymnastiska samarbetet mellan Danmark och Sverige kommer säkerligen gymnastikdirektör Blombergs arbete att få betydelse. Likaså torde Sveriges förste folkskollärare-gymnastikdirektör för sin ovannämnda »handledning» kunna rakna med en både intresserad och talrik publik jämväl i Danmark.
- per.
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
Medborgarkunskap i fortsättningsskolan.
Några synpunkter.
Envar, som sysslat med undervisning i medborgarkunskap i våra fortsättningsskolor, har snart kommit underfund med, huru ytterligt svart det ar att verkligen utvinna något av värde från denna undervisning.
Orsakerna därtill äro många, varav den djupast liggande torde vara den, att eleverna på detta åldersstadium icke nått den utveckling, som fordras för att förstå en del av denna undervisning. Men även andra svårigheter förefinnas, som det kanske står i vår makt att i en viss utsträckning bemästra. Jag tänker nu närmast på konsten att begränsa sig samt att anlägga den riktiga synpunkten på detta ämne.
Ifråga om begränsningen kan man naturligtvis ta saken sa enkelt, att man med fort-sättningsskolestyrelsens medgivande utväljer en av de läroböcker, som utkommit i detta ämne, för att sedan slaviskt ifölja densamma från början till slut, nej, till slutet kommer man» inte av det enkla skälet, att man aldrig hinner sa långt. Sa småningom lär man sig snart nödvändigheten av att lita på sig själv, då det gäller stoffets begränsning. Möjligheten av att på den korta tid, som står en till buds, kunna hinna med en samlad och sammanhängande framställning av vår tids samfundsförhållanden ter sig snart för den en smula erfarne och verkligt intresserade läraren som en chimär. Det kan nämligen icke bli annat an en samling bilder ur livets skiftande mångfald.
Men för att det hela icke skall urarta till ett brokigt virrvarr, ett puzzlespel, ’fordras det, att lärarens personlighet får göra sig gällande vid det urval, som måste komma till stånd. Vid detta urval måste hänsyn tagas
till den omgivning, i vilken barnen leva och växa upp. Det kan nämligen med ganska stor visshet antagas, att vad eleverna höra äldre syskon, kamrater eller föräldrar med .förkärlek dryfta, det skall också vara av intresse för dem. Det ar av sa mycket större vikt, att just det upptages till behandling, som man kan frukta för, att den framställning eleverna från annat hall fått höra blivit i icke ringa grad ensidig. Men vad barnen i fortsättningsskolan framför allt behöva lära sig, det ar att allting har minst två sidor, att ingenting ar sa enkelt, att det kan utan vidare avfärdas eller fördömas med ett: »det ar värdelöst» eller »det ar orättvist».
Som framgår av det ovan sagda, anser jag, att en mycket stor frihet både iskall och måste lämnas läraren, då det gäller att utvälja det lärostoff, som skall behandlas. Följden av denna uppfattning ar, att den lärokurs, som ar för skoldistriktet upprättad och antagen, bör ge läraren all möjlig frihet i stället för att klavbinda honom. Detta ar sa mycket mera nödvändigt, som min erfarenhet givit vid handen, att vad som visat sig fånga elevernas intresse och således har utsikt att bliva för dem begripligt växlar högst olika från avdelning till avdelning. Att det bör vara olika betonat och inställt med avseende på goss- och flickavdelningar, faller av sig självt.
Har man sa kommit överens med sig själv, att det första budet vid denna undervisning ar: en mycket stark begränsning, sa uppstår spörsmålet, huru detta skall tillgå, utan att man totalt tappar bort varje sammanhang i det hela. Den berömda röda tråden får ju icke helt saknas. Nu bor man icke göra för mycket av denna fordran. Barn i fortsättningsskolåldern sakna med få undantag förutsättningar att kunna uppfatta ett vidsträcktare sammanhang. Deras intresse för sådant ar allt for flyktigt, även om det tilläventyrs skulle fin-
nas. Det kan hända, att läraren blir den ende, som orkar hålla ut. Men naturligtvis ifår synpunkten icke helt släppas ur sikte.
Varpå skall då huvudvikten läggas, och vilken bör vara den ledande synpunkten? En belysande händelse från min historieundervisning i folkskolans avslutningsklass kan möjligen vara ägnad att i någon man bidraga till frågans lösning, varför den i detta sammanhang må anföras.
Jag brukar alltid framhålla för mina elever, att de gärna få helt öppenhjärtligt komma fram med sina funderingar om saker och ting, även om det rör min egen undervisning. En gosse begagnade sig av detta medgivande och sade: »Vi få veta sa mycket om hurudant det var förr i världen, men få vi inte veta något om hurudant det ar nu?» Det ar en ’for ett tänkande barn karaktäristisk fråga och ger oss, synes det mig, en god ledning vid urvalet i ämnet medborgarkunskap. Det ar »samhället sådant det ar», som i främsta rummet skall levandegöras för de unga, ty där ligger deras intresse. Framför allt ar det samhället i deras närmaste omgivning, hemmet och kommunen, varpå huvudvikten skall läggas. Detta ar ingen nyhet men behöver alltfort upprepas. Det ar nämligen sa förledande lätt att halka över just dessa avsnitt iför att sa mycket grundligare dyka ned bland riksdagens och regeringens alla paragrafer och labyrinter, d. v. s. rena statskunskapen, som det hette förr i världen, och för vilken barnen totalt sakna sinne.
Det ar också sa mycket lättare att i fråga om hemmet och kommunen ge undervisningen en stark etisk karaktär, som bör vara huvudsyftet vid all undervisning i medborgarkunskap och utan vilken all kunskap, an sa lysande, inte blir annat an prål och glitter.
På dessa områden ar det också jämförelsevis lätt att finna anknytningspunkter och fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
