Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 11
Fritt forum.
Praktiska bildningslinjer.
Våra skolor ligga i dessa dagar i stöpsle-ven, och ingen kan med säkerhet veta, om de i framtiden komma att bliva bättre eller sämre, an de förut varit, ehuru bestämda uttalanden i båda riktningarna visst inte saknats. Framtiden får fälla sin oväldiga dom. Vi, som stå mitt uppe i arbetet, ha lätt for att bli en smula kortsynta, att få blicken skymd av just de detaljer, som for var och en av oss te sig imponerande men som kanske ej, sedda på längre sikt, äro sa betydelsefulla iör den ståtliga byggnad, vårt skolsystem onekligen utgör. Vårt mal ar lika, vilken ståndpunkt vi intaga. Alla vilja vi med vara skolor sätta verktyg i händerna på vår ungdom, sa att den skall bli skickad att vidmakthålla och föra vidare den kultur, som vi äro stolta över att äga.
Ingen kan heller förneka, att vart nuvarande skolsystem har jämnat vägen för dem, som vid de s. k. högre skolorna vilja tillägna sig en teoretisk utbildning. Men kanske ligger just i detta också en fara, som vi bottensko^ vänner inte helt beaktat, faran nämligen, att de teoretiska bildningslinjerna komma att suga till sig ett proportionsvis alltför stort antal av vår ungdom, rentav locka den in på ; vägar, som sa småningom komma att visa sig r vara rena återvändsgränder. Marknaden ar I fylld till övermått av studenter och realskoli-ter, och deras möjlighet att skaffa sig utkomst j ar redan nu ytterst minimal. Det hjälper inte, i om de meritera sig aldrig sa mycket, när ! behovet av dylikt studerat folk ar mättat, sa ! ar det. För vederbörande återstår endast att börja från början och slå sig fram på om-i raden, där de endast föga ha gagn av de många : studieårens mödor, och där deras understun-! dom med ferieläsning och vånda dyrköpta exa-| mina ej värderas och helt naturligt ej kunna i värderas för vad de kostat. Kort sagt: upp-i offringarna bli för stora i förhållande till I resultatet, även om man inberäknar den rent I personliga tillfredsställelse, som studierna | skänkt sina utövare.
i Måhända har diskussionen om bildnings-I och utbildningslinjer förts en smula ensidigt, ; och måhända ha de arkitekter, som skapat den ståtliga organisationsbyggnaden, under sin strävan att inreda den teoretiska flygeln sa tilltalande som möjligt ej i tillräcklig grad beaktat den andra, den praktiska, och då må det icke förvåna, om verket ännu ter sig ofullbordat. Det behövs också öppnas möjligheter för dem, som vilja utbilda sig iför arbete på kontor, i verkstäder och yrken, och det torde för ernående av en viss balans mellan det stora antal, som stormar fram mot de teoretiska läroanstalternas portar, och den ringa mängd, som önskar utbildning ’for direkt aktion i det praktiska livet, vara nödvändigt att i någon man också jämna vägen för den senare. Det måste stå till buds utbildningsanstalter direkt avsedda att meddela såväl ökad allmänutbildning som yrkesutbildning åt den del av vår ungdom, som efter folkskoletidens
slut önskar ytterligare förkovra sig för praktiskt arbete. Annars uppstår lätt den faran, att de söka sig in i skolor, avsedda att tjäna helt andra syften.
Visserligen ha vi ’fortsättningsskolor, men de förmå ej tillfredsställa bildningsbehovet, vare sig det gäller allmänbildningen eller utbildningen för yrket. Deras karaktär av aftonskolor, (ofta) med ett relativt litet timantal fördelat på två ar, hänvisar dem till att huvudsakligen befästa, vad som under iolk-skoletiden inhämtats. De högre ’folkskolorna däremot utgöra helt säkert en skolform, som, rätt utnyttjad, skall visa sig värdefull. Det synes emellertid, som om den -f. n. ej vore tillräckligt lockande för att upptaga konkurrensen med andra bildningsanstalter, då det gäller att draga till sig intelligensen bland de bildningssökande. Jag förmodar, att detta till en stor del beror därpå, att dessa skolor ej medföra någon bestämd kompetens, eller att de ej meddela examen. Vi älska examina här i landet, och man hör ofta målsmän till elever i högre folkskolor yttra, att det skulle vara utmärkt, om skolan meddelade examen. De mena, förmodar jag, en examen, som medför rätt att söka vissa befattningar i statens tjänst.
Den saken vore lätt ordnad, tycker man, men examensfrågan ar inte sa enkel, som det synes. De högre folkskolorna äro av två slag, de allmänna och de yrkesbestämda. Helt naturligt skulle examen bara förekomma vid de senare, exempelvis vid de treåriga yrkesbestämda. En sådan skolas kurser skulle då vara sa lagda, att de bildade ett avrundat avslutat helt, avsett för visst yrke eller for vidare studier i yrket vid tekniskt gymnasium resp. handelsgymnasium, eventuellt vidare vid högskola. Tydligt ar emellertid, att en sådan skola ej skulle tillfredsställande betjäna sin ort, om den bara toge sikte på de elever, som förmådde avlägga examen. Skolan finge då gallra väsentligt bland de aspiranter, som sökte sig dit, eller genom kuggningar spärra vägen for de svaga, som ej hade utsikter att bestå provet, som måste stå på en viss standard för att kunna tillvinna sig allmänhetens respekt. Men å andra sidan »finns det många, som, fastän de ej orkade med upp i examen, anda hade stor nytta av att få sina kunskaper utöver folkskolekursen utvidgade och fördjupade, många, vars målsmän äro i sådana ekonomiska omständigheter, att de gärna hölle sina barn till regelbunden skolgång något ar efter folkskolan i stället for att lata dem nöja sig med den svaga hjälp, som fortsättningsskolan förmår giva. Dessa skulle då antingen ej komma in eller bliva avpolletterade utan att ha fått sin kurs ändamålsenligt avslutad. Dessutom - for en mindre eller medelstor stad skulle säkert svårigheter yppa sig att inrätta ett tillräckligt antal linjer for tillgodoseendet av önskade krav. Genom en allt för tidig differentiering av skolan skulle mången påtvingas en studieinriktning, som ej ledde mot det mal vederbörande hade i sikte.
Ovannämnda olägenheter vore bortelimine-
rade, om den högre (folkskolan i samhällen av nyss nämnd storleksgrad anordnades som allmän under de två första åren med undervisning huvudsakligen i ämnen av allmänt medborgerligt värde med huvudvikten lagd på modersmålet, räkning och ett främmande språk samt därjämte ansatser till yrkesundervisning. Under det /tredje året bleve däremot yrkesundervisningen dominerande, och denna sista kurs avslutades med yrkesrealexamen. För att bliva flyttad till tredje klassen borde erfordras kvalificerade betyg från föregående klass. De övriga eleverna finge avgå med avgångsbetyg från den allmänna skolan, vars kurser skulle bilda ett avslutat helt.
Genom en organisation av ovan antydd art vinner man den fördelen, att skolan, som bygger på en bred bas, kommer att kunna utnyttjas av ett vida större antal av ortens ungdom, an som annars skulle bliva fallet. Man underlättar också övergången från andra utbildningsanstalter. Den, som besökt den vanliga 4-åriga realskolans två första klasser, torde tämligen lätt kunna övergå till yrkesrealskolan (högre folkskolan) och där i yrkesklassen avlägga examen.
Den här antydda examen bör i likhet med den vanliga realskolexamen omfatta såväl skriftliga som muntliga prov - skriftliga i modersmålet, räkning och ett främmande språk samt det for linjen utmärkande yrkesämnet. Då inställer sig emellertid den frågan: vem bör utarbeta och fastställa dessa prov? Enligt min mening vore det säkerligen lyckligast, om detta överlätes åt Vederbörande skolas lokalstyrelse i samråd med resp. ämneskonferens. Det torde nämligen bliva ’tämligen svart att få alla dylika skolor fullt enhetliga, om de på ett smidigt sätt skola kunna anpassa sig efter förhållandena på den ort, där de verka. Även om man absolut (fasthåller kravet, att en yrkesrealexamen i exempelvis handel bör garantera ett exakt lika kunskapsmått, vare sig examen avlagts vid skolan A eller B, torde en friare examensform an den, som tillämpas i t. ex. realskolexamen, kunna tänkas. Helt säkert vore det nyttigt för arbetets jämna takt, om en dylik rigorös examen kunde undvikas. Möjligen kunde skolöverstyrelsen, som direkt inspekterade dessa skolor och således innehade noggrann kännedom om deras arbetsresultat, för varje särskild skola, som därav ansåges förtjänt, meddela rätt att utfärda examensbetyg medförande viss stadgad kompetens.
Under förutsättning att våra högre folkskolor ’finge rätt att utfärda examensbetyg, medförande kompetens, komme deras annars åtminstone skenbart svaga ställning att åtskilligt stärkas, och berättigade dessutom detta betyg till inträde vid högre .fackliga utbildningsanstalter, bleve högre .folkskolorna ändamålsenligt inrangerade i skolsystemet, och utan tvivel skulle de då också komma att uppskattas såsom i sin art fullt likvärdiga med de teoretiska skolorna.
Sigurd Wahlquist.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
