Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 11
SVENSK LÄRARETIDNING.
205
Last och återgivet.
De högre flickläroverken stå alltjämt i förgrunden för den politiska diskussionen. Det hela börjar arta sig till en kampanj av samma karaktär som ar 1927. I huvudsak ar det samma personer och samma tidningar, som agera. En väsentlig skillnad finnes dock. Den här gången ar det statsrådet Lindskog, som ar föremål för den kärleksfulla omvårdnad, vilken för två ar sedan av honom och andra ägnades åt framför allt ordföranden i det dåvarande Skolutskottet.
Några klipp ur den fortsatta diskussionen må belysa läget.
Sydsvenska Dagbladet Snällposten (h.) innehöll den 2 mars en artikel, som ansetts härleda mer eller mindre direkt från hr Lindskog själv. I denna framhålles till en början med hänvisning till riksdags- och andra akter, att 1927 ars riksdag faktiskt avgjorde frågan om flickläroverkens framtida organisation, d. v. s. att de skulle byggas på den 6-åriga bottenskolan. I fortsättningen heter det bi. a.:
Att ett förslag att ändra riksdagens beslut av ar 1927 i fråga om de statliga flickläroverken skulle vinna riksdagens bifall, torde nog få anses utsiktslöst. Regeringen har antagligen ej saknat möjligheter att sondera utsikterna. Men det har säkert ingalunda närmast varit farhågan för ett säkert nederlag, som dikterat återhållsamheten med hänsyn till ett ändringsförsök. Det torde inom deras krets, som känna stämningen hos våra mellanpartier - vi tänka nu särskilt på de frisinnade - rada den uppfattningen, att man där ej skulle vara ovillig att sa småningom, när man väl kunde peka på en viss tids erfarenhet av det fattade skolbeslutets verkningar, gå med på vissa jämkningar och modifikationer just i den av högern önskade riktningen. Men genom att redan nu, sa snart efter beslutets fattande, påyrka ett upprivande av detta beslut på en viss punkt, riskerar man snarast att till en längre avlägsen tidpunkt framskjuta dessa möjligheters realiserande. Fjolårets beslut om de kommunala flickskolorna innebär därvid intet motbevis. Ty med hänsyn till deras organisation hade 1927 års riksdag lämnat en viss frihet, under det att den band sig med hänsyn till de statliga flickläroverken.
Det torde ej finnas ert skugga av tvivel därom, att regeringen och ej minst dess ecklesiastikminister har i sak - beträffande det olämpliga och olyckliga i den beslutade flickskoleorganisationen - alldeles samma uppfattning som alla de, som nu kritisera. Men regeringen
har tydligen haft en annan uppfattning beträffande den tidpunkt, då ett klokt hänsynstagande till föreliggande omständigheter gjorde en aktion verkningsfull. Det kan vara en för ögonblicket tacksam sak att demonstrera genom en forcerad framstöt. Det kan hända, att man handlar under större ansvar inför den sak, som man vill gagna, om man med kallt blod bedömer både möjligheterna och den rätta tidpunkten för möjligheternas förverkligande.
Sådant anstår det en inte att säga, då man sitter på de anklagades bänk. Det ar ej nog att bliva hängd, man måste även hövlig vara! Ett helt koppel rusar också på en gång under ivrigt skall mot den oförvägne.
Nya Dagl. Allehanda (h.) går i spetsen. Efter en onådig kritik av försvaret för regeringen samlar sig tidningen till följande stränga dom:
Föreställningen att regeringen genom att nu giva den Rydénska bottenskole-dogmatismen, vad den begärt, skulle öka utsikterna att i framtiden ernå en revision av skolbeslutet vittnar enligt vår mening om en svårförklarlig politisk kortsynthet. I verkligheten torde det komma att gå alldeles tvärtom. Om inte ens en högerregering, vilken väl framför andra måste antagas behjärta den högre odlingens intressen, ansett sig förhindrad acceptera den 6-åriga folkskolan som exklusiv bottenskola för flickorna, lär vänstern ännu mindre komma att känna några samvetskval över en sådan ordning. I stället för att hålla dörren till en revision öppen, har ecklesiastikministern medverkat till att definitivt stadfästa 1927 års skolbeslut.
Tiden ar onekligen ond, när N. D. A. anklagar en högerregering för »politisk kortsynthet». Visserligen »svårförklarlig», men dock–––––-
Lunds Dagblad, högertidningen "i Lindskogs egen stad, finner också ställningen »svårförklarlig». Under de stora skoldebatterna i riksdagen 1927 stod han målmedvetet mot de Rydén-Almkvistska skolplanerna, vilkas opraktiskhet och ödesdigra verkningar han med en stark motivering strök under. I den nu framlagda propositionen visar han sig sa att saga mera Rydénsk an t: o. m. företrädaren ecklesiastikministern Almkvist. Sedan denne senare fått tid på sig att begrunda sin egen skolreform av 1927, ställd i belysning av den mot densamma riktade kritiken, gjorde han det följande året ett högst väsentligt avsteg från de Rydénska linjerna just i flickskolefrågan. Ecklesiastikministern Lindskog däremot tager ett extra steg tillbaka ända till 1927 och bygger sitt flickskoleförslag på renodlade Rydénska principer. Han har således icke nöjt sig med att gå lika långt som den folk-
frisinnade1 ecklesiastikministern utan har ansett sig böra distansera honom.
Det ar tydligen bäst för ecklesiastikministern att vid nästa Skåne-besök stiga av nattåget söder om Lund.
Bland de missnöjda anmäler sig också den nyvalde högermannen i andra kammaren lektor Sandvall från Örebro. Han uttalar som sin mening bi. a.:
Det borde vara uppenbart, att det åligger riksdagen, som i varje fall har fria händer, att rätta till vad som brister. Saken kan näppeligen vara en absolut skiljande partifråga, framför allt icke efter 1928 års riksdagsbeslut angående de kommunala flickskolorna. Det ar otänkbart, att högern, stödd på den pedagogiska sakkunskapen och på den bildade opinionen överhuvud, skall svika sina gamla linjer och därtill tillfoga flickorna en hård och meningslös orättvisa gent emot gossarna i statens läroverk. Härjämte har högern alltid förfäktat nödig hänsyn till läroverkssamhällenas önskemål och syn på sina bildningsbehov. Bifall till prop. i dess nu föreliggande form ar från högerns sida uteslutet. Givet ar ock, att ecklesiastikministern själv med glädje skall hälsa, att riksdagen rättar till, vad han av vilja till lojalitet icke ansett sig böra nu söka rätta till.
Onekligen göra hans meningsfränder ett och annat för att mänga malört i den glädjebägaren.
Rena hånet serverar hr Engberg i Socialdemokraten. Efter en återblick på högerpartiets vallöften skriver han:
Folkfrisinnets djupa engagemang i 1928 års reträttpolitik kunde, under förutsättning av en Lindskogsproposition i samma anda, ha dragit med sig en majoritet vid årets riksdag för ett sådant förvanskande och överkorsande av 1927 års reform, att den av högerns ledning sa ivrigt begärda »revisionen» faktiskt blivit resultatet.
Från vårt håll äro vi därför hr Lindskog stor tack skyldiga, för att han modigt och behjärtat stått alla partipolitiska . frestelser emot och med den fullständigaste lojalitet handlat i den anda, som uppbar 1927 års beslut. Och kanske har man rätt att i denna storsinta själv-övervinnelse se ett nytt bevis för att den nuvarande regeringen verkligen eftersträvar samförstånd. For den, som älskar att se på händelseförloppet en smula under evighetens synvinkel, ar det onekligen en källa till hugsvalelse, att det blev just hr Lindskog förunnat att kämpa deras kamp, vilka han ar 1927 såg som en barbarhord, stormande överklassbildningens Akropolis.
Hr Lindskog har själv med sina föregåenden i skolfrågan onekligen lagt till rätta även för hånet. Men med en smula
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
