Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 13
SVENSK LÄRARETIDNING.
253
för den skull ar den icke ofelbar, och det synes som om en justering mycket val skulle kunna ske utan att dess grundläggande pedagogiska principer äventyras. Vad man för tio ar sedan ville göra slut på var den själlösa utan-läsningen av stora och lilla katekesen, som till slut icke blev stort mer an en plåga för lärjungarna. Men i ivern att bättra vad som brast gick man alldeles för långt åt den motsatta sidan.
Katekesen ar degraderad till någon sorts kulturhistorisk kuriositet. Liksom man vid lämpligt tillfälle under historielektionerna läser matsedlar från Kristinas hovfester eller »skällebrev» från Johan III, likaså bläddrar man under den kyrkohistoriska kursen i Luthers lilla katekes för att få en flyktig aning om hur den lille munken från Wittenberg brukade uttrycka sig. I undervis-ningsplanen yttras däremot icke ett enda ord om den oerhörda betydelse, Luthers folkliga handledning haft för svenskarna själva under en tid av ej mindre an fyra århundraden. Det ar orimligt att betrakta katekesen enbart som ett stilprov från reformatorernas tid, men det ar denna uppfattning, som skymtar fram i folkskolans undervisningsplan.
Ingen vill förneka det stora peda-gigiska värdet i undervisningsplanens framskjutande av bibelläsningen som det väsentliga och grundläggande i kris-tendomsundervisningen. Det behövdes säkerligen på sin tid en reaktion mot det meningslösa rabblandet i takt efter magisterns pekpinne. Men den nutida folkskollärarkåren ar sa genomträngd av modernare principer för undervisningen, att man icke behöver befara ett upprepande av gamla tiders synder. Det ligger ingen fara i att ge den de-. troniserade katekesen en upprättelse på skolschemat, men däremot skulle de uppväxande generationernas kunskap om den svenska statskyrkans kristendom vinna högst betydligt genom en dylik anordning. Som ovan framhållits, behöver undervisningsplanen även från andra synpunkter en revision. Det ar på denna punkt, som de kristendoms-intresserades ansträngningar framför allt bör sättas in.
Flera av de förut citerade och andra tidningar ur samma läger ha gripit uppslaget som en räddningsplanka för den fortsatta aktionen.
Det uppgives med bestämdhet, att Sv. Dagbl: s artikel skulle vara ett uttryck för generaldirektör Holmdahls intentioner, kanske rent av vara författad av honom. Vi ha svårt för att tro detta, ty den karrikatyrmässiga framställning, som artikeln ger av undervisningsplanens anvisningar om läsningen av Luthers lilla katekes, kan knappast härleda från en person, av vilken man
har rätt att kräva saklighet och. objektivitet.
Därmed må emellertid förhålla sig hur som helst. Ett försök att återinföra katekesen som lärobok i folkskolan kommer säkerligen att resa krafter, som bli både den ene och den andre övermäktiga. Värdet av den tolerans och den avspänning i striden om kristendomsundervisningen, som undervisningsplanen skapat, äro sa pass stora tillgångar, att de komma att till det yttersta försvaras av den stora massan bland både föräldrar och lärare. Betecknande ar i detta hänseende en enquéte, som en tidning anställt med åtskilliga lärare, som alla betacka sig för den ändringen. En bland dem, folkskollärare Axel Bokl i Vedevåg, känd som en religiös förgrundsfigur i sin ort, säger bi. a. som svar på frågan:
- Ar magistern anhängare av katekesen?
- Det ar jag inte. Jag har ju själv inte undervisat efter denna, utan blott »pluggat» den såsom skolpojke. Inte har jag några obehagliga minnen från den tiden, ty jag hade lätt for att lära och fann därför boken bra. Men att återinföra katekesen som lärobok - nej, det vill jag inte vara med om. Nog för att många av mina kolleger, i synnerhet i Västsverige, tala för saken, men det stora flertalet av Sveriges lärare tänker som jag.
Av egen erfarenhet kan jag säga, att barnen ha god kristendomskunskap. För c: a en vecka sedan tog jag ett skriftligt prov, vilket "barnen icke visste om på förhand. Jag må säga, att jag blev glädjande överraskad av resultatet. Några, som annars ha svart för uppsatsskrivning, hade nu lyckats utmärkt, vilket visar, att de behärskade ämnet. Alltså fanns det minneskunskap, trots att de ej läst katekes . . .
-" Ett ar reste jag några månader för söndagsskolans räkning i södra Västergötland. Från besök i c: a 50 söndagsskolor har jag den erfarenheten, att barnen hade mycket god kristendomskunskap. Av dessa barn hade väl intet last katekes.
För var del frukta vi icke att taga upp en kamp hur skarp som helst om denna sak. Men det skulle vara mycket beklagligt, om onödiga strider reves upp på detta område. Ty de komma ofelbart att aktualisera frågan om kristendomsundervisningens vara eller icke vara i folkskolan. 1919 års undervisningsplan avsåg bi. a. att utjämna motsättningarna å detta område. Och detta syftemål har nåtts, om icke några fana-tici nu lyckas få sin vilja fram.
Ett bondetåg för katekesen liar föreslagits av en schartauansk pastor, J. H. Leander i Erikstad. Han spår 100,000 deltagare i tåget. »En sådan uppslutning skulle ej någon ecklesiastikminister våga negligera.»
Kanske skulle han satta mera värde på detta an om han skulle få skrattarna på galleriet emot sig och Värner Rydén och socialisternas sura och bistra miner likaså. Men det skulle bli en minnesbeta sa att man ej vågade nästa gång angripa det, som ar ett folks heligaste rättigheter, samvetsfriheten. Svenska folket ar visserligen ett trögt folk men fullt av hetsigheter. Gäller det vara heligaste rättigheter kan det dock vakna upp. Det finnes dock kol både här och där; må de börja "glöda, ja, blåsas tillsammans till en eld, till en flammande låga. Sedan skall vägen och målet lyckas.
Pastor primarius Nils Widner har på förfrågan om dessa planer svarat Af tbl.:
Sa mycket kan jag säga, att jag anser ett sådant bondetåg olämpligt. Sådana saker, som det här gäller, skola avgöras i lugn och ro av vederhäftiga personer och ej göras till föremål for agitation och stora folkuppbåd.
Klokt sagt!
För resten bleve det nog ett ganska ömkligt uppbåd kring den storordige pastorn.
Ett annat projekt har framkommit att genom en landsinsamling hålla Bol-stads församling skadeslös för följderna av obstruktionen. T. o. m. en sa reaktionär tidning som Lunds Dag-Nåd (h.) skakar betänksamt på huvudet:
Vi skulle tro att man helst bör avstå även härifrån. Sa flotta givare som svenskarna äro, när det ar något, som intresserar dem, tvivla vi ingalunda på att summan skulle kunna bringas ihop. Men samtidigt skulle den föda en agitation, som ingalunda vore hälsosam. Den sak man vill gagna skulle mycket lätt i stället kunna skadas. Vi föra i det sammanhanget i läsarnas minne den stora pansarbåtsinsamlingen på sin tid, vilken onekligen var ett kraftprov utan motsvarighet vare sig här i landet eller annorstädes. Som sådant och som ett utslag av fosterländsk hänförelse och offervilja hade denna insamling en storvulenhet, som hedrade nationen. Men medaljen hade också sin frånsida. Under agitationen för att få ihop de många pengarna förfors det icke alltid med nödig varsamhet. De försvarsvänner, som hade jämförelsevis god råd, pressades hårt och detta^ var också fallet med många i blygsammare ekonomisk ställning, vilka emellertid icke ville undandraga sig att lämna sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
