Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 17
SVENSK LÄRARETIDNING.
335
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret för de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
Bibel eller katekes.
Bolstadförsamlingens vägran att rätta sig efter svensk lag i fråga om undervisningen i skolor, som svenska staten bestrider kostnaden för, har framkallat ett ställningstagande och en diskussion, som man knappast hade väntat. Från flera håll ar man i färd med att söka blåsa upp en storm, vars resultat man förmodar skall bli att få tillbaka katekesen till dess förra ställning inom skolan och därmed följande katekesplugg. Ty det ar verkligen icke sa, att man strider för att få tillbaka Luthers lilla katekes till folkskolan, ty som var och en borde veta, har den aldrig blivit förbjuden i folkskolan. Nuvarande undervisningsplan påbjuder ju tvärt om, att den skall läsas. Det heter visserligen, att den skall läsas som historiskt dokument i samband med framställningen om Luther. Men varje lärare vet, att en sa avfattad bestämmelse ar fullt tillräcklig för att göra barnen förtrogna med detta betydelsefulla mästerverk av den store reformatorn. Aktionen kan sålunda i sak knappast galla något annat an: tillbaka till katekesplugget. Det ar därför, som jag också ansett mig böra taga till orda i denna sak. Jag anser därför, att både kyrkliga mötets såväl som Evangeliska fosterlandsstiftelsens aktion till förmån för synpunkter från Bolstad äro ledda av missriktat nit. (Bättre torde krafterna böra användas i denna tid.
Saken ar nämligen av rätt sa allvarlig natur. Skall nämligen katekesen få större utrymme i kristendomsundervisningen, sa betyder det, att bibeln och i all synnerhet Nya testamentet måste maka åt sig. Frågan gäller sålunda alls icke, såsom man ar angelägen att här och där låta påskina, kristendom eller icke i folkskolorna, utan frågan gäller utrymmet åt Nya testamentet eller katekesen. När man därför söker sätta Luthers lilla katekes i stället for Nya testamentet, ar det sa långt ifrån, att man handlar i Luthers anda, att man t. o. m. befinnes strida mot den store reformatorn själv. Ingen kan bevisa, att Luther skrev sin lilla katekes för småttingar, allra minst för småttingar, som leva fyrahundra ar efter Luther själv. Jag skulle tro, att Luther hellre hade velat bränna sin katekes, an att han velat vara med om, att den skulle tränga ut Nya testamentet vid kristendoms-undervisningen. Han som icke ens ville vara med om att någon skulle kalla sig Luthersk utan kristen, och vars hela strävan gick ut på att göra människor förtrogna med kristendomens källor. .
Ingen må beskylla mig for att jag saknar intresse för kristendomsämnet, sa att det skulle vara sådana motiv, som äro orsaken till att jag uppträder till försvar för en kristendomsundervisning i sa nära anslutning som möjligt till Nya testamentet. Jag anser tvärt om, att en kristendomsundervisning, som ar orienterad i enlighet med kristendomens källor, ar av ett sa oförytterligt värde, att den
icke utan den största skada för vårt folk kan borttagas ur våra skolor, högre såväl som lägre. Men när man synes göra kristendomsundervisning identisk med att utantill inlära Luthers lilla katekes, då måste man häremot hoja sin rost både i kristendomens och all förnuftig pedagogiks namn.
Under de mer an tjugo ar, som jag haft förmånen att undervisa i kristendom såväl i folkskolan som vid folkskoleseminarium och läroverk samt dessutom vid Johannelunds missionsinstitut som ock som konfirmation»-lärare, har jag haft tillfälle att göra erfarenheter angående undervisning i kristendom från flera sidor an de flesta. Jag måste med denna erfarenhet såsom bakgrund klart säga ifrån, att vad metoden i 4919 ars undervisningsplan beträffar .- och det ar ju den frågan det här gäller - sa ger den långt större möjlighet for läraren att meddela en undervisning i enlighet med kristendomens väsen, an vad den tidigare undervisningsplanen gav möjlighet till. Jag har undervisat enligt bagge, men jag tvekar icke om vilken jag skulle välja, därest val bleve mig förelagt.
Allra mest ar det ägnat att förvåna, att Evangeliska fosterlandsstiftelsens organ, Budbäraren, engagerar sig i en strid, där det gäller att tränga undan bibeln till förmån för katekesen. Detta därför, att både Stiftelsens traditioner och hela dess verksamhet i praktiken gå ut på den vällovliga uppgiften att göra bibeln känd och icke katekesen. Såsom Stiftelsens provinsombud och ordförande i två av till Stiftelsen anslutna föreningar begagnar jag härmed tillfället att offentligt taga avstånd från detta sätt att verka for kristendomsundervisningen i vårt land.
Rosenius använde icke sin tid till att hålla katekesförklaringar utan bibelförklaringar. Han skrev icke en förklaring till katekesen utan till ord, hämtade ur bibeln själv. I Stiftelsens söndagsskolor använder man icke Luthers lilla katekes till lärobok utan utdrag ur bibeln. Varför arbetar icke Budbäraren på att införa katekesen som lärobok i Stiftelsens söndagsskolor? Det tycker man skulle vara synnerligen naturligt, när katekesen ar sa mycket bättre an bibeln, vad folkskolan beträffar. I de egna skolorna duger den icke, men i folkskolan ar den oumbärlig. Vad for slags logik ar detta? En sådan aktion skulle otvivelaktigt också mötas av ett kompakt motstånd från hela lärarkåren i söndagsskolan.
Varför upprättar icke Evangeliska fosterlandsstiftelsen ett katekesinstitut i stället för ett bibelinstitut? . Naturligtvis därför, att Stiftelsen, när den själv skall bedriva undervisning i kristendom, sätter mer värde på undervisning i bibeln an i katekesen. Och man kan tillägga, varför håller icke Stiftelsen katekeskurser ute i landsbygden i stället for bibelkurser? Det enda naturliga svaret på alla dessa frågor ar, att Stiftelsen i praktiken hor med till den religiösa rörelse, som gjort det reformatoriska kravet: »tillbaka till bibeln»
till sitt. Budbärarens aktion står därför icke i överensstämmelse med den princip, som byggt upp Stiftelsen.
Vad alla kristendomens vänner i vårt land nu böra ena sig om ar icke att få tillbaka katekesplugget, utan att arbeta för att verkliga kristna personligheter skapas i vart land, vilka med den nu gällande undervisnings-planen som verktyg kunna meddela Kristi ande åt det uppväxande släktet. Det ar en hög och både statskyrka och frikyrka värdig uppgift.
Carl Olsson.
Lektor i kristendom vid Hudiksvalls h. a. 1.
Den yrkesbestämda högre folkskolan.
Det torde vara få om ens någon frivillig skolform, vilken sa snabbt utvecklats som den yrkesbestämda högre folkskolan. Den första gång denna närmare beröres i ett offentligt utlåtande av statlig myndighet ar sa sent som ar 1917 i ett betänkande angående fortsättningsskolan, den lägre tekniska undervisningen, den lägre handelsundervisiung-en och närliggande undervisningsområden. Visserligen behandlas högre folkskolan i nämnda betänkande mycket summariskt, sammanlagt på en enda sida, men efter de riktlinjer, som däri äro uppdragna, har skolformen i stort sett utvecklats. Det heter nämligen i betänkandet: »I likhet med vad som i det föregående blivit föreslaget i fråga om fortsättningsskolan, bör även den högre folkskolan anpassas efter de särskilda behov, som f öre finnas å den ort, där skolan ar belägen.» Och vidare: »Högre folkskolor med undervisning i praktisk riktning borde i likhet med fortsättningsskolorna anordnas för olika arbetsuppgifter. De for sistnämnda skolor föreslagna bestämmelserna i fråga om läroämnen, lärare i de fackliga ämnena samt förvaltning borde även i tillämpliga delar och med tagen hänsyn till att de högre folkskolorna hava daglig undervisning göras gal* lande for sådana mera praktiskt lagda sko^ lör av detta slag.»
Från de sålunda givna synpunkterna utformade därefter skolöverstyrelsen sitt förslag till k. m:t om högre folkskolans uppdelning i en allmän och en yrkesbestämd typ. Frågan om en omorganisation av den dåvarande högre folkskolan framlades av k. m:-t för 1918 ars riksdag i samband med förslaget om övriga praktiska ungdomsskolor, d. v. s. fortsättningsskolor, lärlings- och yrkesskolor samt tekniska fackskolor och tekniska gymnasier.
I enlighet med riksdagens beslut utfärdade k. m:t den 16 september 1918 den nu gällande stadgan för högre folkskolor.
Av de två skoltyperna visar den yrkesbestämda en betydligt kraftigare utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
