Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
336
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 17
an den allmänna. Sa funnos vid slutet av redovisningsåret 1919-1920 45 allmänna högre folkskolor med 2,263 elever och 15 yrkesbestämda med 1,743 elever, men vid slutet av läsåret 1926-1927 voro motsvarande siffror 38, 1,903, 20 och 3,900. Här se vi sålunda en kraftig minskning av de allmänna högre folkskolorna, medan elevantalet i de yrkesbestämda mer an fördubblats. En faktor, som bidragit till minskningen av den allmänna skoltypen, ar givetvis den, att en del av dessa skolor övergått till kommunala mellanskolor, men den yrkesbestämda typens kraftiga utveckling talar likväl ett tydligt språk.
Av de yrkesbestämda högre folkskolorna hava tre huvudtyper vuxit fram: sådana, som äro inriktade på handel, sådana, som äro inriktade på industri och hantverk m. m., och sådana, som äro inriktade på husligt arbete.
Det ligger i sakens natur, att det ar i de större städerna, där ett tillräckligt antal lärjungar iför en differentiering förefunnits, som de yrkesbestämda högre folkskolorna kraftigast utvecklats. Sålunda funnos i dylika skolor enbart i Stockholm, Göteborg och Malmö vid slutet av läsåret 1926-1927 sammanlagt 2,269 lärjungar. I allmänhet bygga skolorna på sexklassig folkskola och äro treåriga.
Frågan om den högre folkskolans framtida gestaltning har nu blivit särskilt aktuell genom en utredning, som anbefallts av riksdag och regering. Vissa undersökningar hava i anledning härav företagits av vederbörande skolstyrelser, och härpå hava yttranden byggts och avgivits till sakkunniga inom ecklesiastikdepartementet.
Av de yttranden, som hittills refererats i dagspressen, framgår, att man i allmänhet uttalat sig för treåriga skolor, byggda på sexårig folkskola.
En statistik från Göteborgs högre folkskolor for aren 1922-1927 visar, att 725 lärjungar under denna tid erhållit godkänt avgångsbetyg. Rörande 704 av dessa hava erforderliga uppgifter angående deras sysselsättning inhämtats. Icke mindre an 632 av dem hava efter genomgången skola ägnat sig åt praktisk verksamhet, medan 72 hava fortsatt sina studier i högre skolformer. Av de 632, som ägnat sig åt praktisk verksamhet, hava 588 fått sysselsättning på sådana arbetsområden, för vilka skolorna avsett att direkt förbereda lärjungarna, således icke mindre an 93 procent av de 63’2. Att märka ar, att detta kunnat ske, trots att undersökningen även innefattar svåra ar av arbetslöshet, framförallt för de unga, då man annars har måst taga det arbete, som bjudits. Till detta goda resultat har skolornas egen arbetsförmedling i största utsträckning bidragit.
Den statistik, för vilken här i korthet redogjorts, visar oförtydbart hän på, att skolformen, just sa beskaffad, som den nu ar, val fyller en samhällsuppgift.
Från vissa hall, även från handelsgymnasium, där f. d. elever från treåriga högre folkskolor efter särskild prövning vunnit inträde och sedan på ett förtjänstfullt sätt avlagt examen, opponerar man sig nu mot förslag om att den, som genomgått en tre-
årig högre folkskola med handelsundervisning, skall på samma villkor som den, som genomgått en allmän realskola, äga tillträde till handelsgymnasium. Här har man tydligen beträtt fördomarnas heliga mark. Det, som en lång erfarenhet har visat gå utmärkt, bör väl kunna vinna offentligt erkännande. Nej, man vill endast se till, att högre folkskolornas f. d. elever skola allt fortfarande hållas tillbaka och icke komma till de högre undervisningsanstalterna annat an som Supplikanter.
Viktiga förutsättningar för de yrkesbestämda högre folkskolornas fortbestånd och utveckling ar, att de alltjämt få behålla sin relativt fria ställning, sa att de kunna följa med det praktiska livets utveckling, att dess lärare i löne- och andra avseenden lyftas upp ur den missgynnade ställning i förhållande till de teoretiska skolornas lärare, som en orättvis och oklok lönepolitik efter 1918 års lönereglering försatt dem, Under en tid, då man sa allmänt talar om praktisk undervisning och om praktiska skolors stora betydelse och om nyttan och nödvändigheten att inrikta ungdomen åt det praktiska livet, vore det i hög grad beklagligt, om icke en rättelse snart skulle ske.
Om sedan dessa skolor, såsom föreslagits, erhålla ett nytt namn och officiellt bli erkända som likvärdiga skolor med de teoretiska på samma åldersstadium eller icke, det ar bisaker, som hellre böra anstå, an att skolornas nuvarande karaktär äventyras.
J. Nord.
Last och återgivet.
Angående folkskollärarnas provisoriska avlöningsförbättring lia ytterligare några av de ledande huvudstadstidningarna yttrat sig. Sålunda skriver Stockholmstidningen (1.) bi. a.:
I juni månad 1928 tillsatte k. m: t en kommitté, 1928 års lönekommitté, som har att verkställa utredning och avge förslag i avseende å dyrtidstilläggens inarbetande i de fasta löne- och pensionsbeloppen m. m. Denna kommitté har också lärarpersonalernas lönefråga under behandling, och det säger sig själv, att dess blivande förslag till lönereglering icke får föregripas genom den provisoriska avlöningsförbättringen. Med hänsyn härtill ävensom med hänsyn till den statsfinansiella ställningen har regeringen måst hålla avlöningsförbättringen inom ganska snäva gränser. Sa skulle ordinarie manlig folkskollärare erhålla löneförbättring med 258 kronor å orter med de lägsta, levnadskostnaderna (A-ort) samt med 288 kronor å de övriga. För andra lärare vid folk- och småskolor blir löneförbättringen mindre.
Beloppen äro alltså icke stora, men utan tvivel bli de ändock välkomna i lärarhemmen. Och eftersom den ifrågavarande lärarpersonalen ar sa talrik, be-
räknas den sammanlagda årsutgiften för staten komma att uppgå för den föreslagna löneförbättringen till 5,720,000 kronor. Lägger man härtill de 100,000 kronor, vartill löneförbättringen belöper sig för lärarpersonalen vid högre folkskolor, sa blir den totala belastningen å budgeten för nämnda ändamål 5,820,000 kronor.
I vissa motioner har yrkats rent avslag å k. m: ts förslag, i andra åter har föreslagits en väsentlig höjning av löneförbättringsbeloppen samt att dyrtidstillägg skulle utgå även å dem. Man liar anledning tro, att riksdagen icke skall följa vare sig den ena eller den andra av dessa vägar utan bifalla, åtminstone i huvudsak, regeringens förslag.
Uttalandets allmänna välvillighet konstateras med tacksamhet. Om tidningen emellertid studerat de från lärarhåll väckta motionerna, skulle den näppeligen ha kunnat upprepa den av medlemmar inom 1928 års lönekommitté drivna satsen, att de i motionerna föreslagna beloppen kunna tänkas »föregripa» en definitiv lönereglering.. Sa vida denna nämligen icke skall tilltagas efter en måttstock, som ställer lärarna långt efter alla jämförliga statstjänare.
Något grinigare an St.-T. ställer sig Dagens Nyheter (1) :
Regeringens förslag bär prägeln av kompromiss: den anger sig icke för att vara mer an en tillfällig lösning, och det vore för mycket begärt, att man skulle samsas utan vidare. Ingen kan känna sig helt tillfredsställd. Där kommer å ena sidan hr Rydén som representant för folkskollärarkåren; han betecknar löneförbättringen såsom alltför knappt tillmätt. Han vill ha allt på en gång. På motsatta kanten uppträder bondeförbun-darnas nykorade hövding, hr Olsson i Kullenbergstorp, anförande att allt ar bra som det ar och att »några verkligt bärande skäl att nu företaga några ändringar icke föreligga». Det ar de två extrema ståndpunkterna, av vilka var och en äger ett icke föraktligt antal anhängare. Skulle man våga sig på en approximativ uppskattning, sa bleve beskrivningen snarast den, att anhängarna av det bestående systemet, de småsnåla och direkt avslagsivrande, äro flera an de generösa - de som havda att löiie-reformen bör genomföras i ett slag och utan hänsyn till pågående utredningar. För egen del känner man sig förhindrad att förorda någondera linjen.
»Allt på en gång» heter det. Hade tidningen undersökt saken, skulle den ha funnit, att de i motionen föreslagna beloppen i högst betydande grad understiga de av lärarlönekommittén föreslagna lönerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
