Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 20
SVENSK LÄRABETIPNING.
399
Vekeruin läses namnet Johan Jakob Holmberg.*I$akom de nötta bokstäverna i den grå graniten skymtar bilden av en av oförtrutet nit och varm hänförelse präglad livsgärning.
H. föddes i Stilleryd 1818. Han var son till en fattig timmerman och måste tidigt förtjäna sitt bröd genom fabriksarbete. Arbetstiden uppgick visserligen till tolv timmar dagligen, men H. hade nog energi att ovanpå denna »normalarbetsdag» offra tid för sin bokliga bildning, och 1836 erhöll han legitimation att i Asarum verka som lärare. Efter några års tjänstgöring där flyttade H. till Istaby, avlade därpå examen i Lund och innehade sedan anställning som folkskollärare först i Borrby, därefter i Simrishamn och slutligen i Göteborg. På denna senare plats kvarstannade han i hela 37 ar, eller till 1893, då han avgick efter att i 57 ar ha utövat lärarkallet. I Göteborg tjänstgjorde han som föreståndare for "Willinska f attigf riskolan, en befattning, som förut innehafts endast av präster.
För föreningstanken hyste H. alltid ett levande intresse. Detta tog sig vid flera tillfällen bestående uttryck. Sa tillkom på hans initiativ ar 1846 i Borrby en av Sveriges allra tidigaste folk-skollärarföreningar. Hans stora gärning ligger emellertid väsentligen i hans samlarnit. Betecknande för hans framsynta intresse på detta område ar innehållet i de stadgar, som antogos vid Borrby lärarförenings stiftande. På H: s förslag stadgades, att i händelse av föreningens upphörande skulle dess protokoll översändas till Lunds seminarium för att där bevaras. Kedan sa tidigt som 1850 offentliggjorde H. ett upprop till landets folkskollärare att insamla material till en folkundervisningens historia och på det sättet från glömskan rädda minnena från folkskolans tidigare skeden.
Själv har han lämnat betydande bidrag till den pedagogiska litteraturen. Sa utgav han 1853 »Grunddragen av den svenska folkundervisningens historia». I sin helhet ar arbetet av stort värde, men framför allt ger det en kulturhistoriskt värdefull bild av folkundervisningens nivå under 1800-talets första hälft.
H. var en flitig skribent och medarbetare först och främst i »Skolvännen» men dessutom i ett flertal andra skoltidningar, såsom i tidskrifterna Folkskolan, Föreningen, Tidning för folkskolan, Tidskrift för folkskollärare m. fi.
Från sin befattning som föreståndare vid Willinska skolan avgick H. 1893. Två ar senare slutade den 77-årige skol-veteranen sin av sällsynt plikttrohet präglade livsgärning.
Gumme Håkansson var född i Mörrum 1816. Han hade efter studier vid Karlshamns s. k. lärdomsskola erhållit anställning som lärare vid en vid Strömmafabriken i Asarum inrättad skola.
Såväl Wikander som Holmberg och Paulsson, om vilken senare nedan lämnas några uppgifter, hade åtnjutit undervisning av Håkansson.
Denne var en för sin tid ovanligt framstående lärare. I ett av Paulsson 1866 utgivet skolhistoriskt arbete skildras Håkansson som en framsynt och för folkundervisningen varmt intresserad personlighet. Detta intresse tog sig bi. a. uttryck i av Håkansson anordnade kurser för inträdessökande vid seminarier. Han lämnade emellertid redan 1843 lärarsysslan och ägnade sig sedan åt advokatverksamhet. Håkansson, som liksom den ovan omnämnde Rosenberg var gift med en syster till Wikander, dog 1855.
Den femte av dessa tidiga initiativtagare var Per Paulsson. Till börden liksom de övriga bleking och född 1817 i Vekerum, inträdde P. på lärarbanan på 1830-talet. Efter anställning bL a. i Gråmanstorp i Skåne och Nättraby i Blekinge avflyttade P. åter 1858 till Skåne, där han till 1876 innehade kantors- och organisttjänst i Hjärnarp. P. har särskilt som skolhistoriker gjort minnesvärda insatser. Hans »Historik över folkundervisningen i Sverige från äldsta till närvarande tid», utgiven 1866, ar ett digert arbete på bortåt 500 sidor. Särskilt värdefulla äro de bilder han där ger av skolväsendet från 1800-talets början. Från 1868 och 1872 stamma andra Skolhistoriska arbeten från P: s penna. Av synnerligt intresse i detta sammanhang äro de uppgifter, som P : s arbeten innehålla om den lärarförening, som bildades vid sammankomsten i Vekerum 1838. Tack vare dessa uppgifter kan intet tvivel rada om, att vi i denna Vekerumsförening ha rätt att se föreningstankens första spirande frö.
P. var en självständig personlighet, som gick sin väg rakt fram och väjde for ingen, då han ansåg sig ha rätten på sin sida. Sådant kan ha konsekvenser, och för P. blev följden den, att han kom »på kant» med sockenbor och församlingens präst och slutligen avsattes från tjänsten. P. bosatte sig därefter i Ängelholm, sysslade med skrift-ställarverksamhet och dog 1889.
Teckningskursen å Ven-delsberg.
Till den kurs i tillämpad teckning, som av Göteborgsnejdens skolförening anordnas på Vendelsbergs folkhögskola under tiden l-14 aug., hava antagits följande stipendiater:
Amalia Johnson, Falköping, Ingeborg Malmström, Blåsut, Vassända-Naglum, Lars Th. L j ånghammar, Istrum, Lars Andersson Berfendal, E. D. Arnell, Falkenberg, Axel Larsson, Vinberg, Sven Nath. Zachrison, Styrsö, Sven T. Älveby, Beted, Ingeborg Lindelöf, Torsby (Värml.), John S, Heimers, Trollhättan, Maria Hägg, Gravarne, Edit Sjöqvist,
Säffle, Hilmer Koosvald, Mölndal, Gari Almgren, Naverstad, Else Söderström, Nya Varvet, G. A. Järling, Järnbrott, Ivar Wallin, Påvelund, Axel G. V. Holmqvist, Jonsered, Mathilda. Larsson, Partilie, Märta Hallen, Sa-vedalen, Blenda Karlsson, Vålberg, Walda Peterson, Varberg, Kobert Ringström, Nol, Margareta Hermansson, Agnesberg, och Hulda Anderson, Borås.
Tyska landsbygdsskolor.
Några intryck från en studieresa sommaren 1928.
Av Oscar Augzell.
Landsbygdsskolefrågan ar f. n. mycket aktuell i Tyskland. Detta sammanhänger delvis med skolreformens genomförande, genom vilken fordringarna på landsbygdsskolorna väsentligt skärpts, Flera av de preussiska folkskolinspektörerna, bi. a. Karl Eckhardt i Bieden-kopf , ha ägnat landsbygdsskolef ragorna stor uppmärksamhet, och de ha i tal och skrift sökt visa, hur landsbygdsskolan, rätt organiserad, kan ge goda resultat. De ha även betonat vikten av, att det verkligen göres något för landsbygdsskolornas höjande. Detta har bi. a, motiverats med att 84 % av de preussiska folkskolorna äro landsbygdsskolor. (Av 5 mill. lärjungar gå över 3 mill. i landsbygdsskolor.)
Yttre organisation.
På den preussiska landsbygden, där bondgårdarna oftast ligga tillsammans i byar, ar inemot hälften av alla skolorna (42 %) vad tyskarna kalla »enklas-siga» d. v. s. alla åtta klasserna äro sammanförda till en läraravdelning, en skoltyp vartill vi i Sverige sakna motsvarighet. (Som bekant äger ju i B 3-skolan intagning rum endast vartannat ar.)
I större bysamhällen har man s. k, tvåklassiga skolor, där de olika klasserna uppdelats på två läraravdelningar (I avd.: kl. 1-4; II avd.: kl. 5-8) en typ, där den högre avdelningen har sin ungefärliga motsvarighet i vara B 2-sko-lor. I Preussen utgöra dessa »tvåklassiga» skolor ungefär 22 % av alla folkskolor. Motsvarande siffra för våra B 2-skolor enligt folkskolestatistiken 1925- 26 ar 16,7 %.
Nästa högre skolform utgöra de s. k. »treklassiga» skolorna med tre läraravdelningar : I avd. : kl. l - 2 ; II avd. : kl. 3-5; III avd.: kl. 6-8 -en motsvarighet till våra B 1-skolor. I dessa tre skoltyper meddelas undervisningen från de lägre till de högre klasserna nästan uteslutande av folkskollärare, Detta förhållande förtjänar uppmärksamhet, då det visar, att tyskarna, trots större kostnader för utbildningen, gått in för samma utbildning för alla lärare, som undervisa i folkskolan, oavsett vilka klasser de undervisa i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
