Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 29
SVENSK LÄRARETIDNMG.
583
Och den räddningen kan endast åstadkommas genom att befästa freden.
Det vore orätt att förneka, att skolan, särskilt genom sin historieundervisning, här har en skuld mot mänskligheten att sona. En revision av läroböckerna i mindre krigsförgyllande riktning ar det första ledet i fredsarbetets tjänst. Men det arbetet bör påvila alla slags skolor och alla lands.
Sexton ödemarkslärarinnor äro nu
nere i Stockholm, på statsanslag, for att gå igenom sjukvårdskurs och val också for att få andas ut ett tag, kåserar signaturen Vagabonde i Idun.
De komma från bygder, som ha långa vägar till telefon. Kanske många mil. Och det finns många skolor, dit ingen vag går, endast stigar över oländig mark.
Man vet icke vilka man skall beundra mest, lärarinnan, som sitter sa ensam däruppe i skolhuset, eller föräldrarna, som sända sina barn miltals i ny och nedan, i snö och slask, att inhämta en visdom, som de ofta icke förstå nödvändigheten av, eller barnstackarna, som traska de oländiga, oändliga vägarna, ofta med hungriga magar. Och komma fram till skolan med dyblöta kängor, när det slaskar, eller halvt förfrusna tår, när snön yr.
Men det ar nog ändå lärarinnan, som ar mest beundransvärd! Hon har ansvaret. Och iett icke litet ansvar. Om hon inte ar, som prästen, medlare mellan fattiga människor och Gud, sa ar hon medlaren mellan ödemarksfolket och världens, i förhållande till ödemarksfolket åtminstone, stora herrar, såsom läkaren och andra.
Och ibland får hon vikariera för läkaren, ty vem hinner ringa efter läkare, när telefonen ar en mil borta, och skogsarbetaren huggit av sig pulsådern ?
Frånsett barnaskaran däruppe finns det väl ingen, som har större behov av rådighet, kallblodighet, företagsamhet an lärarinnan. Plugga a-b-c i ungarna räcker inte för henne, hon ska vara den, som kan allt, som hinner allt, som aldrig får tänka på sig själv.
I den stora kinesiska presenten till vårt etnografiska museum, via Sven Hedin, finns också en urgammal mongolisk moralkodex. Ett bud manar barnen : Även om du blir en stor man, skall du aldrig glömma dina föräldrar. De äro som takstolpen. Utan den faller hela tältet samman.
Med någon ändring ville jag rikta maningen till Sveriges stora män - riksdagsmän, landshövdingar, skolöverstyrelser och slika:
Glöm inte ödemarkslärarinnorna. De äro som takstolpen. Titan den faller tältet (kulturgärningen däruppe i obygden) samman.
Ge dem fria resor varje ar söderut, ge dem extra semesterpengar, ge dem saft och vatten och ett vänligt bemö-
tande i Stadshuset och fria entréer till alla museer, konserter, revyer.
Ty ingen, som inte ar begåvad med stor fantasi i det tunga och allvarliga, eller länge vistats i ödemarken, vet vilket hjältemod de ensamma bildade kvinnorna däruppe i obygderna dagligen och stundligen prestera.
De äro verkliga goda och trogna örtagårdsmästare, som, utan att förtröttas, grava, sa och vattna och hoppas på skördar i framtiden.
Fromma önskningar, kanhända, för dem, som äro vana att hundsvotteras vid varje litet försök att få en bättring i ställningen, en ljusning i tillvaron ! Men angenämt ändå som en omväxling mellan kaskaderna av ovett och hudstrykning i tidningarna !
Jay en.
Utredningshurnbug.
Riksdagens behandling av flickläroverksfrågan vid årets riksdag slutade som bekant med en skrivelse till regeringen om en utredning angående behovet av ytterligare flickläroverk utöver de fyra, som beslutades av 1927 års riksdag, och om deras organisation. Samtidigt hemställdes också om en utredning om behovet och möjligheten av att vid de högre flickläroverken inlägga en praktisk linje, avsedd för flickor, som icke ämna avlägga real-eller studentexamen. Regeringen har uppdragit denna utredning åt 1927 års Skolsakkunniga (f. generaldirektören Bergqvist, f. rektorn A. Nordf elt och undervisningsrådet Wallin). Som nya sakkunniga ha tillkallats f. statsrådet Almkvist och lektor Wellander.
Igångsättandet av denna utredning var en självklar plikt från regeringens sida.
Utredningsuppdraget har emellertid av regeringen utvidgats att omfatta en revision av 1927 års skolorganisation i vissa hänseenden. Sålunda skall undersökas, huruvida icke lyceitypen bör inrättas mera försöksvis och i mindre omfattning an enligt 1927 ars skolbe-slut. Vidare erinrar - allt enligt det officiella meddelandet - statsrådet Lindskog om den ojämnhet, som läroverkens nederstadier f. n. uppvisa i avseende på möjligheten
att mottaga elever. Medan elevtillströmningen till den 5-åriga realskolans första klass på många orter ar sa stark, att många måste avvisas, ar tillströmningen till den 4-åriga realskolans första klass mångenstädes sa ringa, att denna linje ej alltid torde kunna upprätthållas. Den nuvarande organisationens stelhet torde påkalla en uppmjukning, säger statsrådet, som finner det angeläget tillse, i vad mån man, kan vinna en smidigare anpassning allt efter behovet på de olika orterna. Statsrådet föreslår därför att Skolsakkunniga även skola yttra sig om denna fråga. *
För dem, som följde de Lindskogska irrvägarna i flickläroverksfrågan vid detta års riksdag, kommer ett meddelande som det sist relaterade knappast överraskande. Bot-tenskolefienderna krävde av hr Lindskog, att det förhatliga skol-beslutet av 1927 skulle upprivas, såsom högern lovat i valet. När han valde utvägen att lojalt medverka till skolbeslutets genomförande, höll detta på att kosta honom hans politiska huvud. Med den frihet från principer, som blivit ett av de mest framträdande dragen i hans politiska karaktär, fann han sig hastigt till rätta i situationen och satte i riksdagsdebatten upp ett förgrymmat ansikte mot de »jubeldårar», som tilltrott honom något sådant som att hålla på sin egen proposition, då partiopinionen krävde motsatsen.
Hr Lindskog har nu reparerat sin faute.
Hela högerpressen och den bot-tenskolefientliga delen av vänsterpressen ar idel solsken och beröm. Nu skall äntligen hämnden komma för året 1927. Ty att detta ar huvudsaken i aktionen, därom behöver man ej taga miste, när man läser tidningarnas kommentarier. Att hänvisa till några erfarenheter, på vilka revisionen skulle bygga, ar ju också rena nonsens, åtminstone om man tänker på vad som ar kärnan i det hela, nämligen anknytningsfrågan till folkskolan.
Säkerligen få vi i fortsättningen otaliga anledningar att syssla med den igångsatta revisionen. För da-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
