Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
590
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 30
»Teckningen såsom (handarbetets själ», »Psykologiska undersökningar till fastställandet av barnets teckningsbegåvning», »Färgerna, deras betydelse för skolan och livet», »Teckning ur minnet» (av rektor Seinig, Berlin), »Om teckning och konstundervisning» (av fil. dr C. Werner, Lund).
Som ett slags extra smakprov kan härjämte anföras rubriken till en japansk skolföreståndares kongressämne: »Internationell vänskap genom barnets teckning». Ehuru avsikten var god, hyser jag mina stora tvivel på, att någon enda av auditoriet bragtes till någon levande tro på denna utopi. Ärendet torde törhända kunna hänskjutas till behandling i Nationernas förbunds rad!
Jag övergår nu till redogörelse för teckningsutställningen. Såsom redan antytts, var densamma synnerligen omfattande såväl till numerär som till innehåll, men jag begränsar mig till angivandet endast av det viktigaste. Länderna nämnas i bokstavsordning.
Amerika hade denna gång en avsevärt bättre uppvisning an på någon av de föregående internationella utställningarna. Innehållet var i huvudsak tilltalande och tidsenligt, dock med i vissa fall kubistiska överdrifter. Några prov på s. k. underbarnsprestationer eller »biggest-in-the-world-teckning» förekom icke denna gång. Detta i motsats till vad som inträffade på motsvarande kongress i London 1908, då en hel vägg var beklädd med oljefärgsporträtt och dito landskap, som sades vara självständigt utförda av skolbarn i 14-års-åldern!
Danmark visade en omfattande och metodiskt ordnad utställning. -En yngre svensk insändare i en läroverkstidning har stämplat den danska utställningen med uttrycket »torftig». Mig synes emellertid detta negativa bedömande vara både obetänksamt och obefogat, försåvitt ej uttrycken »torftighet» och »ärlighet» innebära synonyma begrepp. Utställningen i fråga visade nämligen en redbar och normal kurssammanställning, visserligen utan moderniteter och finesser men också utan överdrifter. Som gammal lärare fick jag det intrycket, att varje lärjunge på resp. skolstadier kunde utföra motsvarande uppvisade arbete. Jag ar och blir aldrig någon beundrare av humbugs-artad snobbism, som later enstaka, av läraren själv väl korrigerade och retuscherade praktarbeten gälla som allmänna normalprov.
England utställde bra saker i mönster och perspektivteckning med färgläggning huvudsakligast i tempera, d. v. s. vattentäckfärgér. Lokaltonerna voro hållna i ljusa täckfärger med kraftigt insatta mellantoner och hårda dagrar samt skarpt begränsade skuggor. Det hela gav intryck av kraft och säkerhet.
Estlands teckningsundervisning i de allmänbildande skolorna omfattar: Återgivande efter förteckning; fantasiteckning samt teckning ur minnet; or-neringsövningar; profil- och perspektivteckning; »intuitiv» framställning och självständigt skapande; studium av konstverk; illustreringsÖvningar och naturstudier m. m. Teckningsundervisningen ar i genomsnitt tilldelad 2 veckotimmar. Särskild fackutbildning av teckningslärare äger rum vid en konstindustriskola och kursplanerna för teckningsämnet härleda sig från ar 1919.
Finland. Vid den internationella teckningskongressen i Dresden 1912 hade Finland mött upp med en god och tilltalande teckningsutställning i fullt tidsenlig anda. Nu kan jag endast beklaga, att landet på andra sidan Bottenhavet denna gång underlät att visa sin förmåga. Däremot hade enskilda finnar icke försummat att infinna sig som kongressdeltagare.
Frankrike representerades genom en skolutställning från Paris med mycket vårdad uppsättning i ekramar med glas. Här funnos val utförda teckningar med kraftigt angivna konturer och bred färgbehandling, men med utpräglad karaktär av reklam- och affischproduktion.
Japan. Vid den närmast föregående internationella utställningen av berörda slag . i Dresden 1912 hade Japan en mycket tilltalande utställning, grundad på landets egen, månghundraåriga bildkultur.
Nu var det med häpnad och besvikelse man fick beskåda, huru någon av de utställande skolorna sökt tillämpa den europeiska teckningsundervisningen och därvid totalt misslyckats. Jag både hoppas och förmodar, att detta lånade västerländska inslag blott var ett tillfälligt experiment och att vederbörande återvänder till sina, av oss europeer högt beundrade traditioner i tecknings väg.
Jugoslavien uppvisade på det nedre folkskolestadiet fantasiteckningar och utklippningsövningar samt på mellan-och högre stadier profil- och perspektivteckning, fåglar, landskap och väl utförda mönster i allmogestil.
Norge hade sänt särskilt ombud till kongressen men deltog däremot icke i skolut ställningen. Icke desto mindre torde det vara av intresse att här nämna några ord om vart närmaste grannlands teckningsundervisning.
Ända till omkring sekelskiftet bestod teckningsundervisningen vid de allmänbildande skolorna samt seminarierna huvudsakligast i kopiering efter s. k. förläggsplanscher samt avtecknandet av gipser och geometriska klotsar. Sedermera och särskilt efter antagandet av den nya kursplanen av 1914 förekommer teckning under de tre första skolåren endast i samband med undervis-
ningen i de allmänna skolämnena och därefter genom återgivandet efter föremål i allmänhet samt i samband med krit- och vattenfärgläggning.
Den senaste kursplanen för Oslo folkskolor ar av ar 1924 och nämner som huvudsakliga mål dels utvecklingen av synförnimmelser genom teckning efter verklighet och ur minnet, dels stärkandet av skönhetssinnet och dels praktiska tillämpningar i förbindelse med övriga skolämnen.
Liksom hos oss undervisa folkskollärare även i teckning utom i de större skolorna i Oslo samt i några få andra storstäder, där särskilda facklärare anlitas. Fackutbildningen av teckningslärare sker icke genom någon särskild utbildningsanstalt utan genom stats- eller kommunalunderstödda sommarkurser. Slutligen ar att marka, att teckningsundervisning icke förekommer på gymnasialstadiet.
Polen utställde tämligen enkla saker 1 med en del kubism. För övrigt uppvisades nationella mönster i utpräglad östeuropeisk stil.
Schweiz. Här antecknar jag följande. På nederstadiet förberedande friarms-och frihandsteckning samt små handarbeten. Härjämte illustrationsteckning till uppsatser samt vidare utklippning och stickläggning. På mellanstadiet enkla mönster, tillämpade på runda askar, pärmar, pappfat och dyl. samt profil-, perspektiv- och fantasiteckning: Från högre stadier utställdes metall- och träslöjd, den senare enligt den s. k. Nääs-metoden.
Ett schweiziskt seminarium utställde följande kursarbeten: färgstudier (enl. Ostwalds teorier), åskådliggjorda genom uppklistrat kulört papper; arbeten i ma j olika, metall och trä samt textilsaker; silhuetter och linoleumsnitt.
Skottland. Även från detta land förefanns en mindre utställning i teckning (blad, kvistar, fjärilar, stilleben, linoleumsnitt m. m.). Bast voro dock mönster, föremål i keramik samt blyinfattade glasmålningar.
Sverige. Vårt eget lands utställning omfattade skolarbeten såväl i teckning som i slöjd. Teckningarna ledde sitt ursprung från folkskolor i Stockholm och Slöjdföreningens skola, folkskoleseminariet samt goss- och flickläroverk i Göteborg. Slöjdutställningen var från Växjö folkskoleseminarium med Gunnar Eli som utställare.
Beträffande teckningen kan nämnas, att mera fullständigt metodiskt sammanhängande serier av elevarbeten icke kunnat utställas. Detta av flera skal men särskilt på grund av det alltför knappa statsbidraget, som ställts till förfogande i ett för allt. Härigenom blev givetvis sammanhanget lidande, då icke ens alla medhavda kartonger kunnat beredas plats. Mot kvalitén kunde däremot intet befogat anmärkas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
