Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr -Ä2
SVENSK LÄRARETIDNINQ.
623
Biträdande lärares och lärares vid mindre folkskola rättsliga ställning.
Tryggare ställning beredd c:a 3,OOO småskollärarinnor.
Genom beslut av innevarande års riksdag har frågan om biträdande lärares och lärares vid mindre folkskola rättsliga ställning bragts väsentligt närmare sin definitiva lösning. Därmed har en rättsfråga av den största betydelse för ett mycket stort antal småskollärarinnor blivit på ett lyckligt satt avgjord. Visserligen ha icke samtliga de av Sveriges allmänna folkskollärarförening och Sveriges småskollärarinneförening i denna fråga framförda synpunkterna och önskemålen därigenom blivit realiserade, men’det väsentligaste har likväl vunnits. Den rättslösa ställning, av vilken sa många här ifrågavarande lärarinnor haft sa bittra erfarenheter, torde numera kunna anses tillhöra det förgångna. Betydelsen av undanröjandet av de viktigaste orsakerna till den otrygghetskänsla, som i sa många fall likt en tryckande börda vilat över deras liv, kan näppeligen fullt uppskattas. Men ett sådant undanröjande kommer ovedersägligen att skapa bättre betingelser för ett framgångsrikt arbete i folkundervisningens tjänst, samtidigt som det for dessa lärarinnor innebär en personlig vinst av oskattbart varde.
Då denna fråga, som i nara nog. samtliga årgångar av de bada föreningarnas årsskrifter varit föremål for mer eller mindre utförlig behandling nu - i avvaktan på reformens praktiska verkningar -* åtminstone for en tid framåt torde komma att avföras från de bada föreningarnas program, bor en utförligare redogörelse för dess utveckling kunna påräkna ett allmännare intresse.
Före ar 1918 voro samtliga småskollärarinnor, d. v. s. lärare vid småskola och mindre folkskola samt biträdande lärare vid folkskola, likställda i fråga om anställningsvillkor. Länge voro dessa lärare fullständigt rättslösa. Det första steget till en förbättrad rättslig ställning för dessa lärare togs i och med en bestämmelse i 1897 års folkskolestadga, enligt vilken skolråd ägde ratt, att, där kyrkostämma sa beslutade, i enlighet med bestämmelser i vederbörligen stadfäst reglemente, i vissa fall giva lärare vid småskola en fastare anställning. Genom kungliga förordningen av den 17 november 1905 – tillkommen på initiativ av dåvarande ecklesiastikministern Fridtjuv Berg - stadgades, att examinerad ogift lärare, som antagits tills vidare med ömsesidig uppsägningsrätt, och som tjänstgjort i sammanlagt minst fem ar, skulle kunna entledigas endast av sådana orsaker, som om-förmälas i folkskolestadgans § 32, eller på grund därav, att tjänsten i fråga
genom eii i behörig ordning godkänd omorganisation av skolväsendet skulle förändras till folkskollärartjänst eller indragas.
I jämförelse med det förutvarande tillståndet betecknade dessa bestämmelser ett stort framsteg. Det visade sig emellertid snart, att de voro otillräckliga för att åt småskolekåren bereda det skydd i rättsligt avseende, som med dem avsågs. Sveriges allmänna folkskollärar-förenings allmänna möte ar 1913 framställde också krav på nya, mera effektiva bestämmelser i detta avseende.
Kravet formulerades i följande enhälliga uttalande: »Mötet anser, att vid en förestående revision av de bestämmelser, som röra småskolekårens tjänst-och rättsförhållanden, likställighet med folkskolans lärarkår bör, sa långt möjligt ar, sökas på grundvalen av hittills medgivna förmåner och alltså med bibehållande av den fastare anställningens personliga natur.» Mötet ville med detta uttalande slå vakt om de principer, vilka legat till grund för den kungl, kungörelsen av 1905. Närmast skedde detta-med tanke på just de biträdande lärarna samt lärarna vid mindre folkskola, vilkas tjänster ju voro av sådan art, att de svårligen kunde tänkas komma att i rättsligt hänseende intaga samma ställning som. innehavare av en folkskollärartjänst.
Den fortsatta utvecklingen kom emellertid icke att gå i denna riktning. Riksdagen ar 1916 ingick nämligen till k. m: t med en’ skrivelse, vari påyrkades, att lärare vid småskola borde beredas samma ordinarie anställning, som lärarna vid folkskolan innehade, medan lärares vid mindre folkskola samt biträdande lärares vid folkskola anställningsförhållanden förutsattes skola bliva, åtminstone tills vidare, oförändrade. Därmed hade dessa senare tilldelats en undantagsställning i förhållande till andra lärare med småskolekompetens, som de förut icke haft, och som lärar-mötet i Lund genom sitt uttalande ar 1913 velat förebygga. Skolöverstyrelsen ställde sig, ehuru med någon tvekan, på den ståndpunkt, som riksdagens båda kamrar genom enhälliga beslut intagit. 1918 blev slutligen, på förslag av dåvarande ecklesiastikministern Värner Rydén, lärarkårens vid den egentliga småskolan anställningsförhållanden ordnade i överensstämmelse med dessa krav.
Från denna reform blevo följaktligen biträdande lärare samt lärare vid mindre folkskola undantagna. I ett avseende innebar den kungliga kungörelsen av 1918 dock en förbättring även av dessa lärares ställning. I § 33 av folkskolestadgan, mom. 3, som tillkom i samband med den nämnda kungl, kungörelsen, heter det nämligen: »Om en mindre folkskola ändras om till en folkskola med småskola, skall lärare som, då beslutet om förändringen vunnit laga kraft, i minst två ar varit anställd
tills vidare vid den mindre folkskolan och därunder tjänstgjort med nit och skicklighet samt fört en hedrande vandel, av skolrådet förordnas till ordinarie lärare vid småskolan utan iakttagande av den ordning, som i §§ 19–21 stadgas.»
Den undantagsställning, som dessa lärarkategorier genom kungl, kungörelsen av 1918 kommo att intaga, förringade givetvis i viss man värdet av den for småskolekåren i övrigt genomförda reformen. Vid ett opartiskt bedömande bör det emellertid stå klart, att förhållandena icke medgåvo, att steget den gången togs längre, an vad som skedde. Av de myndigheter, som yttrat sig över frågan, hade då liksom senare kraftigt betonats vikten av att beredandet av en fastare anställning åt ifrågavarande lärare icke finge ställa sig hindrande i vägen för en fortgående förbättring av skolväsendet genom mindre folkskolors samt folkskolors med biträdande lärare ombildning till egentliga folkskolor. Hur de båda mot varandra i viss mån stridande intressena - å ena sidan lärarnas självklara rätt till en tryggare rättslig ställning, å andra sidan bevarandet av möjligheten for stat och kommun att kunna genomföra önskvärda förbättringar av skolväsendet - skulle kunna tillgodoses, utan att någondera parten bleve lidande, var en fråga, som krävde sa ingående utredningar, att ett sammankopplande av de båda ärendena med stor sannolikhet kunnat förväntas komma att till en oviss framtid uppskjuta även frågan om förbättring av den egentliga småskolekårens rättsliga ställning.
Ett erkännande härav innebär givetvis icke något som helst uppgivande av anspråken på ett tillgodoseende av lärarnas vid mindre folkskola och biträdande lärares vid folkskola ratt. Det dröjde heller icke länge, förrän denna fråga upptogs på Sveriges småskollä-farinneförenings program. Eedan 1920 väcktes vid styrelsens årssammanträde av Sveriges småskollärarinneförening-s dåvarande vice ordförande förslag om vidtagande av åtgärder i syfte att åt dessa lärare bereda en tryggare rättslig ställning. Tiden ansågs emellertid ännu icke mogen för någon aktion från föreningens sida i detta avseende. Vådorna av det rättsliga tillståndet på området hade ännu icke hunnit visa sig i någon större utsträckning. Först med den snabba utveckling, vårt skolväsen under de senare åren företett i organisatoriskt avseende, har denna fråga blivit verkligt aktuell.
Ar 1925 ingick Sveriges småskollära-.rinneförenmg till centralstyrelsen for Sveriges allmänna folkskollärarför-’ ening med framställning om vidtagandet av åtgärder i syfte att tillförsäkra de ifrågavarande lärarinnorna en tryggare rättslig ställning. Då denna framställning i viss mån torde kunna sägas hava givit aktualitet åt frågan, skall här
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
