Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 32
SVENSK LÄRAKETIDNING.
627
Fritt forum.
For att främja en fri och saklig diskussion i skolfrågor införas här för denna avdelning lämpade inlägg av medarbetare utanför redaktionen.
Artiklarna skola vara undertecknade av vederbörande författare, och ansvaret for de uttalade meningarna bäres uteslutande av dessa. Inlägg, som
brista i koncentration och språklig reda eller som äro ägnade att skada skolan och kåren, införas icke.
B2-skolan.
Några erfarenheter.
Slumpen fogade det sa, att en vakans uppstod vid vår B l-skola samtidigt som barnantalet sjönk till ungefär hälften mot förut, och såsom den kvarvarande läraren fick undertecknad uppgiften att provisoriskt - för ett par ar eller sa, barnantalet förefaller nämligen att stiga igen - undervisa i B 2-skola. Mina erfarenheter som lärare i denna skolform äro därför helt naturligt inte sa rika, men då jag för ett ar sedan började, gjorde jag det med särskild tanke på att jämföra arbetet och resultatet i dessa bada B-former. Det låg sa mycket närmare till hands att göra sa, som jag ju hade delvis samma barn som förut i B 1. Ett och annat rön härvidlag skall jag försöka skildra.
De första svårigheterna kommo till synes, då den avdelningen, som skulle ha tyst övning, rent av glömde bort den andra avdelningen. En efter en - särskilt naturligtvis i lägre avdelningen - ville »fråga under lektionens gång, ja även komma fram och visa, och sådant går ju i allmänhet inte for sig. iSå småningom vande vi oss: barnen att »magasinera», då arbetsuppgiften förbereddes, och undertecknad att utan märkbar dissonans »dirigera», även om någon av tvång störde oss andra.
Vi måste övergå mer och mer till att arbeta avdelningsvis, och då bör katederstolen stå tom. Basta platsen blev framför den avdelning, som hade omedelbar undervisning. (L. G, Sjöholm skrev i vintras något om bL a. just den saken.) Den tysta avdelningen stördes mindre, och vi andra kunde arbeta utan att anstränga vare sig hals eller oron: vi kommo i dubbel mening ’närmare varandra. Litet svart var det nog for lägre avdelningen, när den övre hade experiment i naturkunnighet - vi ha i ar läst fysik och kemi - men genom.’ att spara de »våldsammaste» experimenten till den morgonlektion, då lägre avdelningen var fri, sa gick det rätt bra.
For övrigt ar det nog till nytta for oss, om vi stanna ett ögonblick inför den tysta avdelningens .belägenhet. Vi göra själva anspråk på att få -ha tyst och lugnt omkring oss, när vi arbeta, hur mycket svårare skall det då inte vara för barn i skolåldern att en hel timme vara dova för vad som ror sig i rummet. Kommer sa därtill att det kan vara något sa trevligt, som går av stapeln som t. ex. att undersöka skillnaden mellan sug- och tryckpumpen och sug- och lyftpumpen. Man har inte Kjä-rta att alltid och for ’bryskt föra de objudna tillbaka till verklighetens kyliga nejder.
Vad beträffar läsordningen måste man klargöra for sig: ju mer vi avlägsna oss från A-formen, ju svårare ar det att göra upp arbetsordning, ty dess betydelse ar mycket »torre for den mera invecklade skolformen. 0m vi först stanna inför de timmar, då ena
avdelningen ar fri, sa erinra vi oss från lägre avdelningen i B l-skolan, vilken »oas» dessa timmar ar. Tänk, ensam med ena klassen i två timmar! Utan samvetsbetänkligheter tog man då till att »gno» med det ämne, där behovet for tillfället var störst. Något annorlunda ställer det sig i B 2-skolan. Övre avdelningen ar ensam i två morgontimmar. Den ena av dessa ar avsedd för deras överkurs i kristendomskunskap, den andra föreslås - och det ar säkerligen det bästa - för geografi eller naturkunnighet. Men det man saknar ar ett par sådana timmar även for lägre avdelningen. Inom nuvarande ramen - 30 timmar pr vecka - går det ju inte att pressa in dem. Enda lösningen vore väl att utöka timantalet för läraren, som en folkskolinspektör föreslog för några ar sedan. Detta i sin ordning kräver ju särskild ersättning, och man vill gärna tro, att de lönesakkunniga hitta på någon godtagbar utväg härvidlag. Jag kommer åter till irågan om kompensation längre fram.
Vid en hastig granskning av arbetsordningen for B l- och B 2-skolorna märker man hur »teckning eller arbetsövningar» förekommer 4 timmar i den sistnämnda och 2 timmar i B l-skolan i klasserna 3 och 4, under det att geografi, historia och naturkunnighet få endast l timme vardera pr vecka, d. .v. s. hälften av den tid, som anslås till samma ämnen i motsvarande klasser i B l-skolan. Man blir inte glad inför detta nödtvungna faktum, men studerar man sid. 16-18 i undervisningsplanen, blir sinneastämningen säkert en annan. Detta kapitel »Tysta övningar» ar sa pass värdefullt, att vissa partier därav borde stå inristade över varje B 2-skola. T. ex. ,2. »De tysta övningarna böra anordnas sa, att de giva barnen tillfälle såväl att inöva vad som under den omedelbara undervisningen meddelats som ock att mera självständigt tillägna sig kunskaper samt att, var och en på sitt särskilda sätt, {bearbeta det lärostoff, som blivit behandlat.» 7. »Tysta övningar hava i timplanerna upptagits for modersmålet, räkning och geometri, arbetsövningar och teckning. - Dock kunna de även ställas i andra ämnens tjänst. .Sa kunna kartläsning och kartritning förekomma i anslutning till geograiiundervisning-en. Det kan också vara lämpligt, att barnen uncier de tysta övningarna få skriva bibliska, historiska och geografiska namn samt namn på djur och växter.» etc.
Sätter jag alltså " »teckning eller arbetsöv-ning» helst omedelbart efter lektionen för geografi, historia eller naturkunnighet, sa kan följaktligen lägre avdelningen i de flesta fall få sina 2 timmar pr vecka av realämnena, kommer sa därtill, att det blir 2 timmar i följd ar ju ytterligare en fördel nådd. Alldeles särskilt val ar stoffet för tysta övningar tillrättalagt beträffande geografi och hemlbygdsundervisning genom de utmärkta övningsböcker, som finnas i marknaden. Då
nu B 2-skolans elever måste arbeta mera självständigt, kräves följaktligen flera övningsböcker för dem an for exempelvis A-(formen. For att de ej skola betungas mer. an nödvändigt ar, borde nog skoldistrikten hålla dem med den materiell, som skolformen nödvändiggör. Den uppmuntran vore skolan värd.
Vad de nyss nämnda ämnena beträffar, vågar jag påstå, att normalt B 2-skolan ej behöver stå efter B l-skolan, vad lägre avdelningen angår. I övre avdelningen åter, där tid för arbetsökningar saknas, ställer det sig annorlunda. Endast geografien har här samma tid sig tillmätt som i B 1. De två teck-ningstimmarna kunna och böra ju ställas i de övriga ämnenas tjänst, men vad kurs-omfånget beträffar går det inte att på 6 veckotimmar hinna, vad B l-skolan under bättre förhållanden läser på 8 timmar. Nu hor jag någon saga, att det ar inte på omfånget det beror. Nej, men inlärandet av fakta tar sin tid, och för bredvidläsning blir det inte lång tid övrig. Härvidlag har jag med längtan tänkt på de bättre skolformerna. Visserligen har övre avdelningen i B 2-skolan l timme läsning mera pr vecka an B l, men även om den tages till hjälp, räcker det anda inte att kompensera realämnenas minskade timantal.
Jämföra vi modersmålets ställning i de båda B-formerna, framstår ånyo de tysta övningarnas starka ställning i B 2 genom skrivningens dominerande plats. I B l ar timantalet for läsning och skrivning: i lägre avdelningen 5 + 4- och i övre 3 + 5 timmar pr vecka. I B 2 ar motsvarande timantal: i lägre avdelningen 4 + ö1^ och i övre 4 -f-71/2. Gå vi till klasserna 3 och 4 i A-formen, har modersmålet resp. 6 -j- ’5 och 5+5 timmar. Den korta tiden for läsning och talövning i de lägre klasserna i B 2-skolan ar enligt min uppfattning en av denna skolforms svagaste punkter. Jag jiar märkt det tydligt detta ar på min fjärde klass, vilken jag året förut, då den var klass 3, hade i B l-skolan. Frånsett den kortare tiden kommer ju, att man inte hinner kontrollera den tysta läsningen och hjälpa till under den till läsning anslagna tiden. Har man sa dessutom stort barnantal - den nyssnämnda klassen ar min största - ja, då gripes man lätt av misströstan. Som jag nämnde förut, behövde man sa väl ett par timmar, som man hade ensam med lägre avdelningen. Och sa dessutom behöves det bästa tänkbara i läse-boksväg, sa att 9-10-åringarna bli intresserade av texten. Skrivningen i B 2-skolan har däremot en betydligt starkare ställning* dels på grund av ämnets natur, dels på grund av det större timantalet. Den lärobok, som här användes - namn bor kanske inte nämnas - ar särskilt lämpad for B 2-skolan, enar klasserna 3-4 kunna hållas samman men ändå ha olika uppgifter. Lägre klassen skriver de stycken, som betecknas med a, högre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
