Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
628
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 32
klassen de mera krävande b- (och c-) styckena. »Som gemensamma provskrivningar användas sedan ena året D I-stycken och andra året D 2-stycken. Samma förhållande gäller for övre avdelningen. Skrivningen i B 2-sko-lan torde val få anses lika god som i B l, försåvitt barnantalet ej i allt for hög grad hindrar individuell kontroll.
I räkning har jag tyckt mig finna svagare resultat, beroende på att sa mycken tid som önskligt vore ej kunnat användas till huvudräkning. Med 3 olika räknegrupper ständigt - övre avdelningen hålles samman: decimalbråk ena året, allmänna brak det andra -. har man ’fullt upp med att (förbereda och granska. Sällan kan man hålla samman de lägre klasserna utom vid tabelläxor. Vid rättningar har jag med gott resultat tagit barnen till hjälp, inte bara sa att ’de högre klasserna fått rätta åt de lägre, utan de duktiga ha fått granska åt klasskamraterna. I detta ämne om någonsin måste man tillstå -. och särskilt i denna skolform - att det ar de svaga, som bestämma takten. Och jag har lärt mig, att här måste man ha ännu större krav lör klassflyttning. Får den obegåvade komma upp i för hög klass, blir följden, att han måste ha mera hjälp an man har rad till, och ’följaktligen bli de andra lidande. Den frågan kräver nog sitt särskilda kapitel, ty den har aktualiserats genom skolreformen.
Som ytterligare hjälp vid arbetets anordnande säger undervisningsplanen i st. 4, sid. 17, om tysta övningar bi. a.: »Dur flera klasser samtidigt undervisas, har läraren behov av en viss frihet gentemot kursfördel-
ning och arbetsordning. .–––- Ena gången
kan det befinnas lämpligt att tidigare, an som angives i kursfördelningen, upptaga till behandling ett visst moment av ett ämne eller ock undanskjuta det till en senare tidpunkt iör att såmedelst kunna anordna gemensam undervisning för flera klasser. .- -. - Läraren bor tydligen känna sig oförhindrad att vidtaga ändringar, som av det ändrade arbetssättet påkallas.»
Jag hade verkligen inte lagt märke till denna passus vid läsårets början, men slumpen fogade det sa, att jag vid naturkunnighetsundervisningen lärde mig lörstå möjligheten av Barnundervisning vid vissa tillfällen och i vissa ämnen. I lägre avdelningen skulle vi ha: »Något om, växternas blomning, deras frukter och frön samt deras förökning på annat sätt an genom frön.» Detta studium gick bra att förena med övre avdelningens arbete, vilket samtidigt skulle omfatta: »En och annan av de förnämsta naturliga växtfamiljerna i samband med återblick på växter, som tidigare förekommit i undervisningen.» På den .veckotimme, då övre avdelningen var ensam och skulle ha naturkunnighet, sysslade vi med systematiken.
På liknande sätt gjorde vi vid vårterminens slut, då övre avdelningen skulle ha en »kort* sammanfattande framställning av ’fäderneslandets geografi» etc. samtidigt som lägre avdelningen hade att repetera Svealand och Norrland.
För den erfarne B 2-läraren ar detta inga nyheter, men jag nämner det ändå som exempel på osökta tillfällen för klassernas samundervisning. Men många sådana »exempel»
torde ej gå att få fram - tyvärr. - Beträffande kristendomsämnet har jag ej i undervisningsplanen funnit något som talar för vare sig sammanhållning eller delning av avdelningarna (vilket givetvis inte hindrar, att det finns, fastän jag ej hittat det). För mig personligen kändes det dock svart att dela barnen avdelningsvis under dessa timmar. Dock har jag hört berättas, att man i en övningsskola, då eleverna skulle ha B 2-skola, gjorde sa. Ena avdelningen hade tyst övning med inlärande av en psalmvers e. d., medan den andra avdelningen hade omedelbar undervisning. Bortsett från svårigheten att kunna hitta på lämpliga uppgifter lör dessa tysta övningar åt bada avdelningarna vecka efter vecka, synes mig ämnet som sådant bli lidande på denna splittring. Jag föresatte mig alltså att hålla dem samman och detta sa mycket hellre, som ju övre avdelningen hade sin extra ensamma kristendomstimme, då de hade sina speciella kursmoment. Svårigheten var nu att få kursen tillrättalagd för 4 ar*. Just då föll en hjälpbok i mina händer, och som den ar avsedd just lör denna skola och måhända ej ar tillbörligt beaktad, nämner jag den: »B 2-skolan» av lAugzell-Olsson. Den kursplan, som där förekommer, ar uppgjord for 4 ar, och jag följer nu i huvudsak densamma.
På en ort, där B 2-skolan ar ny och därtill en decimerad produkt av en gammal B 1-skola, har befolkningen intresset väckt för densamma. Otaliga gånger har jag av föräldrar och andra tillsports »hur det ar möjligt att arbeta i en sådan skola» o. s. v. (Jag förstår, att den i B 2-skolan tränade ler nu, men sa ar det.) När vi sa talat om en och annan av de speciella svårigheterna, har jag fått höra ungefär sa: »Men det ar naturligtvis extra betalt för detta!» iSå resonerar man i en bygd, där en lår efter fattig förmåga göra det arbete, som tidigare gjorts av två. Dessa reflexioner göras givetvis inte vid en gammal och permanent B ’2-skola. Betydligt lättare arbetade nog läraren i dessa svårare skolformer om både stat och kommun gåve extra bidrag, ty - då barnantalet ar stort -. tjänar han ju in en tjänst. Vi tro, att rättvisa även härvidlag skall vederfaras dem det vederbör.
Skulle jag våga försöka med en sammanfattning av min egen enkla erfarenhet av denna skolform, skulle det bli ungefär sa: B 2-skolan ar inte sa dålig, som man ofta hör, försåvitt barnantalet inte ar for stort. Mer an 30 barn borde ej la finnas i denna skola. Behovet av hjälpmedel ar större i de svaga skolformerna. Läraren bor uppmuntras med extra tillägg for svår tjänstgöring. Bli dessa önskemål förverkligade, då ar B 2-läraren inte bara en ensam arbetare på skolans vida fält, utan då äger han just därför att han ar. ensam något av vad de bättre skol* formerna trots allt sakna och aldrig kunna få: han ar sin egen; han far planera och sa, och - om han tar sin egen skola som livsuppgift - får han måhända även skörda (frukterna i sin egen by.
Frvns Clason.
Last och återgivet.
Gammalsvenskbybornas utplacering i folkhögskolor under instundande vinter förordas av rektorn vid Lunne-vads folkhögskola, Per Söderbäck.
- Vinterkurserna, säger rektor Söderbäck, som i allmänhet äro avsedda for män, börja omkring l november. Dessa kurser ägnas speciellt åt allmänbildande ämnen, särskilt då svenska och matematik, men kommunal- och statskunskap, liksom historia och geografi m. m., räknas också bland de viktigaste studieämnena. Omkring mitten av april slutar studiearbetet just lagom till jordbruksarbetets början. De manliga ungdomar bland Gammalsvenskbyborna, som genomgått en sådan kurs, skulle då säkerligen kunna utplaceras som lantbrukselever vid större jordbruk. De elever, som besöka skolorna och som vilja fortsätta med sådana praktiska studier, fortsätter rektorn, ha nämligen hittills ej haft någon svårighet att få sådana elevplatser. Dessa lantbrukselever få också vanligen lön och betraktas oftast som medlemmar i resp. familjer. När nästa höst kommer, vore eleverna kompetenta att vinna inträde vid lantmannaskolorna. De hade då i folkhögskolan skaffat sig ökad teoretisk och praktisk skolning framför allt i svenska språket och sa gjort praktiska erfarenhetsrön, vilket allt skulle göra dem skickade att fullt tillgodogöra sig undervisningen i lantmannaskolorna.
Detsamma gäller kvinnornas utbildning, anser rektor Söderbäck. Vid vinterkurserna kunna nämligen även kvinnliga elever mottagas, och för dem finnas f. ö. speciellt kvinnliga kurser under somrarna. Folkhögskolan meddelar dem samma undervisning som männen under vintern, fast kursen varar blott tre månader. Och även här finnas praktiska kurser - husmoderskolorna.
Vid ett samtal, som Svenska Dagbladet haft med Svenskbykommitténs ordförande, generaldirektör Malm, om rektor Söderbäcks uppslag, framhåller generaldirektören, att kommittén, i vilken ju en sa erfaren folkhögskoleman som överdirektör Sandler sitter, redan på ett tidigt stadium haft samma idé under diskussion.
- Personligen ar jag emellertid, säger generaldirektören, tveksam om byborna stå på den nivån, att de kunna riktigt tillgodogöra sig folkhögskoleundervisning. I varje fall ar det alldeles omöjligt att redan nu, innan man alls känner till vad de kunna, försöka lägga upp något studieprogram. För att i tid få vetskap härom ha vi emellertid redan vänt oss till skolöversty-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
