Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 34
turligtvis utan tillgång till läro- eller läseböcker. Den muntliga framställningen kom till sin rätt vid det förhör, som följde på ett sålunda genomgånget avsnitt.
På den korta tid, som stod till förfogande, klarade de flesta av barnen sina uppgifter - även de sämst begåvade. Men sa voro också arbetsuppgifterna i det stora hela väl tillrättalagda for de åldrar, för vilka de voro avsedda. Man måste rakna detta som en synnerligt stor förtjänst, ty skall arbetsskolan - i den mening vi här tagit den - kunna slå igenom, behövas enkla anvisningar, som kunna handhavas av det stora flertalet lärare och förstås av även de sämst begåvade barnen, men efter vilka de olika begåvningarna komma till sin rätt och få ge uttryck åt sina naturliga anlag.
Många av kursens deltagare kommo ganska kritiskt inställda till de problem, som de väntade möta under densamma. De flesta hade helt visst sökt att individualisera sitt arbete efter barnens olika gåvor, många också från olika synpunkter kommit fram till en modern uppfattning, såväl i teori som i praktik till en ny, mera konsekvent tillämpad arbetsskolemetodik. Dessa synpunkter kommo också till uttryck i en av de första dagarnas diskussioner. En talare nämnde också, att om samtalet ej var sa synnerligen livligt i början, skulle det bli bättre mot slutet, när intryck och omdömen hade hunnit mogna. Men då skulle det bli »ris» och kanske litet »rosor» också. Och visserligen blevo diskussionerna mycket givande och innehållsrika under de sista dagarna. Men »riset» fick grönska i fred ute i björkhagarna på den sommarfagra Lidingön. Erkännande och tacksamhet voro undertoner i de många värdefulla inläggen. Ty alla föllo till foga för det ärliga arbete, som genomgick dessa strävanden. De vittnade om ett klart medvetande om barnens möjligheter och skolarbetets svårigheter, och de kännetecknades av ärlig vilja att föra eleverna fram till ött verkligt kunskapsresultat, lyckligt i en tid, som måhända med en viss rätt beskylles for ytlighet.
Ett led i denna ärliga strävan var det synnerligt effektiva och noggranna satt, på vilket barnens skriftliga arbeten rättades och kontrollerades. Vi lärare vilja ju gärna se elevernas arbeten rättade och tro, att vi just på denna vag föra barnen fram till kunskaper och färdigheter. Under sådana förhållanden ha vi ju som bekant ej heller lyckats förvärva oss något större mått av tro på värdet av de reformskoleförsök, där inan menar att skolarbetet skall byggas helt och hållet på barnens eget fria och okontrollerade sökande efter kunskap. En bidragande orsak till denna inställning har helt säkert varit den relativa frihet beträffande metoder och organisation, som vi åtnjutit. Reaktionen mot den härskande skolan har därför ej hos
oss blivit sa kraftig som i vara grannland i söder. Dessa försök i Lidingö äro alltså ej några friskoleförsök i vanlig mening utan högst lyckade strävanden att inom den traditionella skolans ram med dess kursplaner, schema och arbetsvillkor tillämpa ett psykologiskt riktigt arbetssätt.
Vid sidan av dessa praktiska övningar förekommo också tvenne föreläsningar om dagen, då ämnen, som sammanhängde med kursens allmänna syfte, kommo under behandling. De strävanden, som nu av mången kallas nya, äro i själva verket mycket gamla. Främst gå de tillbaka till den store Jean Jacques Rousseau. Den utvecklingslinje, som en psykologiskt anpassad undervisningsmetod haft att följa, tecknades i »Om individuella arbetsmetoder och självständigt arbete», tvenne föreläsningar av undervisningsrådet Nils Hänninger, som därvid bi. a. framhöll, huru vi i våra preparationer och läxförhör ärvt skolastikens strävan efter inlärandet av satsernas ordalydelse. Och ännu visar den återuppblossande katekesstriden, hur djupt rotad medeltida vantro på den osmälta minneskunskapens värde för harmonisk karaktärsutveckling i själva verket ar. Tal. skildrade även utvecklingen i Europa och Amerika och påpekade därvid, att de pedagogiska strävanden, som just nu göra sig gällande, icke äro några tillfälliga västliga vindkast utan äro internationella rörelser av stora mått. Och sa till sist gav tal. några värdefulla anvisningar, hur enligt hans mening arbetsskolemetodiken skulle kunna komma till bättre tillämpning vid de olika ämnenas behandling i våra dagars skola.
En utvidgning av kunskapen om Amerikas skolvärld erhöllo kursdeltagarna genom lektor Oscar Olssons skildring av »Metoder i den nya skolan».
Den skolorganisatoriska sidan av den individuella undervisningen behandlades i två högintressanta föreläsningar av överläraren Nils Helger: »Försökmed fri flyttning och individuell undervisning vid Lidingö folkskolor.» Även några uppfostringsproblem och metodiska frågor kommo till behandling i »Ordning och disciplin» (hr Nathan Stålmarck), »Om läsundervisning och fri läsning» (förste folkskolinspektören dr Karl Nordlund), »Tillämpning av pedagogisk teori i praktiskt skolarbete», »Manuella och intellektuella arbetsformer i skolan» och »Tysta övningar och individuell undervisning i flerklassiga skolformer» (hr Karl Hörberg).
Även företogos utflykter. En tidig morgontimme demonstrerades den nya Lidingöbron, som bekant en sevärdhet även ur andra synpunkter an den, att den kostat elva millioner kronor. En eftermiddag besågs Högalidsskolan i Stockholm, i vilkens bibliotek deltagarna fingo stifta bekantskap med undervisningen i böckers bruk vid Stockholms folkskolor.
Fredagskvällen var anslagen till av-skedssamkväm på restaurang Förestå. Kvällen förflöt under tal, sång samt musik på olika instrument - allt i behaglig omväxling. På lördagen demonstrerade professor Milles själv sin villa och ateljé på Lidingön.
Och tacksamma voro deltagarna - även för kursen den 5-10 augusti, som - även den - skänkt upplevelse men ock inspiration.
Henrik Berglind.
Sveriges folkskollärarför-bunds kongress.
Som i förra numret i korthet omnämndes öppnades Sveriges folkskollärar-f örbunds 11: e kongress i Hälsingborg den 5 augusti. Kongressen pågick i tre dagar.
Första dagens förhandlingar ägnades väsentligen åt lönefrågan, som inleddes av hrr Anders Johansson, Malmö, och Viktor Fredriksson, Göteborg. Ärendet upptogs till fortsatt behandling under andra mötesdagen, därvid följande uttalande antogs:
’Sveriges folkskollärarförbund, som med tillfredsställelse funnit, att statsmakterna vid året® riksdag genom !be viljan det av provisorisk avlönin/gsförbättring även för folkskolans lärare i någon mån (beaktat behovet av förbättring i dessa lärares löneställning, måste likväl konstatera, vad som också i propositionen framhölls, att denna löneförbättring endast i ringa utsträckning fyller sitt ändamål.
Då i samband med behandlingen av denna fråga från vissa håll kommit till synes uttalanden, som tyda på, att man vid den förestående definitiva löneregleringen tillämnade en sämre löneställning for manliga lärare, an vad som enligt lärarlönekommit-téns förslag ansetts skäligt, vill kongressen med styrka framhålla att .Sveriges folkskollärarförbund alltjämt orubbligt fasthåller vid kravet på att folkskolans lärare inplaceras i det allmänna lönesystemet och att de därvid i lönehänseende likställas med i fråga om utbildning, tjänstgöringeförhållanden och befordringsmiöjligheter jämförliga befattningshavare i .statstjänst, d. v. s. tjänstemännen i nuvarande 17: e lönegraden.
Ingen torde vilja förneka att för arbetet med fostran och undervisning av den uppväxande ungdomen kräves lika kvalificerad arbetskraft som på andra områden av samhällelig ’verksamhet. Lika allmänt erkännes att manlig arbetskraft på detta område icke kan undvaras, ett förhållande som vid skilda tillfällen och i olika sammanhang understrukits sa val från re:geringshåll som av skolöverstyrelsen. I ett yttrande av skolöverstyrelsen rörande lärarutbildningen anges omfattningen av behovet av manliga lärare vara sådant att den rådande relationen mellan antalet utbildade manliga och kvinnliga lärare (bor de bibeh alla s.
Icke minst har behovet av manlig arbetskraft inom folkskolan tagit sig uttryck i de lokala skolmyndigheternas ledigförklarande av platser, varivid tjänsterna på grund av arbetsuppgifternas särart i stor omfattning betecknas såsom manliga eller kvinnliga, ett förfarande som framkallats av de praktiska förhållandena utan att gällande folkskolestadga därom lämnar anvisning, men också utan att den kommunala självbestämningsrätten härutinnan från något håll blivit bestridd.
Det torde sålunda icke vara möjligt att såsom av vederbörande departementschef vid 19:25 års riksdag ifrågasattes for vissa andra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
