Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 35
gott anlag och stela fingrar förmådde, och det var massor av ritpapper och färgkritor, som förbrukades under de fjorton dagarna. Undervisningens värde lag enligt min mening framför allt i det starkt praktiska greppet på ämnet, vilket medförde, att de uppslag vi erhöllo, och de färdiga teckningar vi fingo med oss hem, kunna direkt sättas in i det dagliga skolarbetet. De voro inte svårare, an att barnen mycket väl kunna utföra sådana och liknande, och inte heller torde det vara omöjligt för även lärare med rätt medelmåttig teckningsbegåvning att i stor hast och med få streck efterbilda dem på svarta tavlan. Och först och sist - den bärande tanken var, att teckningsundervisningen inte får vara självändamål, utan att den alltid skall tjäna de andra ämnena. Först då den ingår som en naturlig men viktig del vid undervisningen i olika ämnen, kan den sagas ha fyllt sin uppgift som en uppfostrande och kun-skapsgivande faktor. Ännu finnes intet ämne på folkskolans schema, där inte åskådliggörandet medelst teckningar, utförda av läraren och helst naturligtvis även av barnen själva, inverkar befrämjande på elevernas tillgodogörande av lärostoffet.
Föreläsare vid kursen voro värden på stället, rektor Justus Elgeskog, som talade över ämnet »Den moderna kulturen», fil. lic. H. Siegvald, Lund, och dr K. Nordlund, Stockholm, vilka bada senare på ett intresseväckande och medryckande sätt klargjorde för oss nyare rön och erfarenheter från respektive barnpsykologiens och pedagogikens områden.
Dessutom förekom en del kortare föredrag samt diskussioner, de flesta av dessa gemensamma for teckningskursens deltagare och de överlärare, som vid samma tfdpunkt samlats till möte å Vendelsberg. Då och då på kvällarna voro samkväm anordnade, där stämningen alltid var hög, och där tal och musik omväxlade med avsjungandet av for tillfället författade nidvisor samt förevisandet av mer eller mindre välvilligt uppfattade karikatyrer.
Totalintrycket av kursen ar det bästa möjliga, och säkert ar, att vi, som hade förmånen få deltaga, reste från Vendelsberg med en i mångt och mycket förändrad syn på de mångahanda problem, som möta oss ute i vår dagliga gärning, samt med känslan av djup tacksamhet mot alla och envar^ som bidragit till det rika resultat, kursen gav. Sådana kurser behöva vi flera. Men de skola liksom denna ledas av man, vilka ha praktisk erfarenhet från undervisning i folkskola, man med öppen blick for såväl de svårigheter som de möjligheter denna undervisning bjuder.
I. E. J.
All prenumeration verkställes å närmaste postanstalt.
Sommarkurserna i Falun.
Vid landstingsseminariet i Falun anordnades den 31 juli-10 aug. av D. S. F. S: s studieledare rektor W, Wahlström tvenne parallella fortbildningskurser.
Den ena kursen omfattade modersmål, sångmetodik och tonbildning på talteknisk grund, den andra gymnastik med lek och idrott.
Lektor N. Sjödahl föreläste om »Riksspråket och dalmålen», rektor W. Wahlström om läsning och välskrivning.
I talteknik undervisade musikdirektören Signe Lundberg, Skara, i sångmetodik och tonbildning seminarielärarinnan Ellen Johansson, Falun, samt i gymnastik med lek och idrott gymnastikdirektören Anna Lundberg, Falun.
En del av föreläsningarna voro gemensamma för båda kurserna, varvid tid för * diskussion reserverats. Modersmåls- och sångkurser erhöll statsanslag och gymnastikkursen ett anslag-ur D. S. F: is kassa.
Vid deltagarnas ankomst den 31 juli hade anordnats ett samkväm, och under detta berättade folkhögskollärarin-nan fröken Anna Breitholtz om arbetet bland den finsktalande ungdomen i Tornedalen.
Nästa morgon började det egentliga arbetet. Om både kurslärare och kursdeltagare kan sägas, att de grepo sig verket an med största intresse. Därom vittnade de flitigt begagnade anteckningsböckerna samt inte minst gymnastikkursens tilltagande »ömhet». Rörelserna togos tydligen ut till sin yttersta gräns.
Alla, vedermödor togos dock med jämnmod, och humöret var i ständigt stigande.
Lördagen den 3 aug. samlades åter alla till samkväm, varvid några av kursdeltagarna läste Pär Lagerkvists nya bok »Han som fick leva om sitt liv». Sångkören bidrog även till underhållningen med några vackra sånger.
På söndagen var utfärd anordnad till Sundborn. Där bevistades först högmässan, och därefter vandrade alla ut till Carl Larssons forna hem. Det var en riktig upplevelse att få gå där och se den store konstnärens verk.
Sedan fortgick arbetet i jämn takt
ända till fredagens kväll, då åter ett samkväm - det sista - gick av stapeln.
Då höll fröken Ellen Johansson ett föredrag om Verner von Heidenstam, vilket åhördes under andlös tystnad. Efter teet visades med balloptikon en »Kurshistoria i bilder», varvid »fröken Chronschougs» vedermödor under stort jubel åskådliggjordes. Sångkören bidrog även denna gång med ett flertal sånger.
Lördagen den 10 aug. avslutades kurserna med tal av rektor Wahlström, fru Anna Östlund och fröken Hermansson, varvid blommor överlämnades till resp. kurslärare.
»Med spänstiga steg och med ryggen
sträckt,
med kultur i sin rost och sitt sinne
väckt,
med en allsidigt utvecklad hjärna
drar hon hemåt, vår Chronschougska
tärna.» Ur »Kurshistoria i bilder».
E. W.
Helsingörskongressen.
Sedan Öresundstullens dagar har väl Helsingör inte företett bilden av ett sådant Babel i språkförbistring, som under de 14 dagar The New Edueation Fellowships kongress pågått. De 2,000 pedagogerna ha nu spritts kring jordklotet igen, och i den lilla medeltidsstaden vid Öresund har livet på nytt börjat pulsera i de gamla vardagliga gängorna, och Kronborgs slott ar nu endast föremål för turistens intresse.
Det pedagogiska firmamentet var rikt på mer eller mindre starkt lysande stjärnor, och det ar inte lätt att särskilt framhålla några av dem. De, som äro rikast på erfarenheter och uppslag, kunna inte alltid göra sig gällande, emedan de föredraga att hålla sig i bakgrunden och låta sitt arbete tala for sig. När jag därför försöker framhålla några vissa, sa ar det långt ifrån säkert att alla komma med, som borde vara representerade, och å andra sidan kan det ju mycket väl hända, att sådana bli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
