Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
684
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 35
dock vissa krav på god svenska uppställas.
I en flerklassig skola med dess begränsade antal timmar till modersmålets läsning kunna på långt när ej alla styckena hinna läsas. Läraren får därför välja ut de trevligaste styckena i anslutning till den historiska eller geografiska läseboken och låta en eller två elever lösa uppgifterna till ett stycke, några andra till ett annat stycke. De åstadkomna redogörelserna få bli små elevföredrag på en följande timme, då vederbörande stoff behandlas. Därmed ar inte sagt, att den tysta läsningen bör uttränga högläsningen, som ju framförallt avser att upphjälpa den tekniska läsfärdigheten, varför stycken med praktiskt innehåll, dikter, berättelser i trängre mening etc., böra anstå till den muntliga läsningen.
För att sporra intresset böra eleverna ofta få välja stycken, som intressera dem, och intresset för den fria läsningen bör uppmuntras genom att de då och då få välja en bok i referensbiblioteket, lat vara att detta ofta inskränker sig till lärarens boksamling, och sedan redogöra för innehållet inför kamraterna.
(Forts.)
Läroverkslärarmöte.
Det 25: e svenska läroverkslärarmötet öppnades den 14 aug. på eftermiddagen å Göteborgs högre latinläroverk, varvid bestyreisens ordförande rektor G. Mellen hälsade de tillstädeskomna, ett 100-tal personer, välkomna.
Till ordförande för mötet valdes lektor G. A. Lene, Stockholm, till vice ordf. rektor G. Mellen, Göteborg och till sekreterare fil. mag. A. von Prosch-witz.
Sedan stadgar och arbetsordning för mötet antagits, f or delade* sig mötet på sju sektioner, vilka omedelbart konstituerade sig.
Den 15 aug. samlades kongressdeltagarna tilLde allmänna förhandlingarna. Generaldirektör O. Holmdahl höll därvid föredrag om »Skolorganisationens form och innehåll; några reflektioner med anledning av läroverksreformen».
Man må ha vilken uppfattning som helst om cle reformkrav, som ledde till 192*7 ars läroverksreform,, sade talaren, och om motiveringarna iör desamma, men att tidpunkten var inne for en reform, därom torde knappast meningarna vara delade. Ingen kan misskänna djärvheten i det grepp, som ledde till lösningen. Det var på tiden att erfarenheten fick tala, och den har redan i ett hänseende talat tydligt nog. Föreställningen om den gamla organisationen som ett mäktigt hinder for övergången från (folkskolan till läroverken har icke visat sig äga grund i verkligheten. Jag ar övertygad om att organisationens smidigare anpassning eifter lagen om tillgång och efterfrågan ’blir en nödvändig följd av systemet med dubbla anknytningsformer och dubbla linjer. Jag vill erinra om den samverkan, som läroverksstadgan föreskriver, numera skall etableras mellan lärarna i de anstalter, där lärjungarna åtnjutit imdervisning, och
läroverken. Härigenom ha skapats förutsättningar för en bättre kontakt mellan folkskolan och läroverken, och jag ar övertygad om att detta ar av betydelse for bada parterna och skall Wi till gagn för skolväsendet i dess helhet.
’Skolreformen innebär närmast en förändring av läroverkens yttre organisation. På inånga punkter innebär den dock en djup omvälvning även av den inre organisationen. Jag vill härvidlag bi. a. erinra om den stora plats, den fysiska fostran fått, och den rika differentieringen av gymnasielinjerna på det högre stadiet. Den i och for sig mycket berättigade strävan att konstatera studierna under gymnasiets båda sista ar till ett färre antal ämnen har lett till en långt gående differentiering, men reformen kan i denna del icke betecknas som ett moget resultat av en föregående utredning. Även om den på denna punkt .innebar ett oväntat djärvt grepp, har den dock karaktären av ett i många hänseenden intressant experiment. Strävan att nå djupare studier genom begränsning av antalet ämnen ar dock otvivelaktigt värd sitt erkännande.
Bland de mest iögonenfallande av de krav och önskemål, som -1927 års skolreform realiserat, ar ökningen av den tid, som anslås for fysisk fostran. Att de nya fjorton fridagarna vålla en del organisatoriska svårigheter och rubbningar i arbetsordningen kan icke förvåna, då skolan här står inför en fullständig nyhet. Jag ar övertygad om att svårigheterna skola övervinnas och denna nya punkt i skolans arbetsprogram visa sig bli till gagn, och jag vill uttala den förhoppningen, att de anvisningar, som utfärdats, skola i sin mån bidraga till svårigheternas undanröjande. Enligt min mening innebära de nya bestämmelserna en betydelsefull vinst for det svenska skolväsendet icke blott i hygieniskt och fysiskt avseende, särskilt med tanke på vårt klimat och vart solfattiga vinterhalvår, utan också ur .synpunkten av skolans karaktärs-danande och fostrande inverkan. Jag tror, att det icke skall skattas ringa, att lärare och elever på detta satt mera fritt an under andra förhållanden få lära kanna varandra och att friluftsdagarna också skola bidraga till stärkandet av en god kamratanda bland eleverna. Det ar här fråga om ett nytt värdefullt inslag i den svenska skolorganisationen, vilket har sin motivering i det enkla faktum, att såväl kroppens som själens krafter måste tagas i anspråk for en sund och harmonisk utveckling och att skolan icke får förbise den ena sidan för den andra.
Talaren berörde till slut trängseln av ämnen på skolschemat och fäste därvid .särskilt uppmärksamheten på kravet på koncentration. Det blir nödvändigt att på ett annat sätt an hittills söka koncentrera kurserna med förbigående av det mindre väsentliga. Tendensen att göra läroböckerna sa tunna och skelettarta de som ’möjligt ar dock icke lycklig. Det blir dock på lärarens satt att lägga undervisningen, som koncentrationen beror. Skolorganisationens resultat ar icke i sista hand beroende av dess yttre gestaltning utan av det inre arbetets anordning och det sätt, varpå läraren utför sin gärning. Varje skolreform ar ett experiment, och den senaste skolreformen ar intet undantag. Att den bör genomföras med all den erfarenhet och pedagogiska omsorg, som står till buds, därom äro vi säkerligen alla ense.
Rektor E. Johansson, Göteborg, höll föredrag om »Idrottsdagar och studiebesök», varefter en synnerligen livlig diskussion uppstod.
Talaren sysslade i sitt föredrag huvudsakligen med den tekniska anordningen av fridagarna och förordade ett system med dels fasta, dels rörliga idrottsdagar. Han betonade betydelsen av goda ledarkrafter och framhöll, att ett planmässigt arbete bor upptagas för utbildningen av sakkunniga ledare.
Ännu ett eller annat ars erfarenhet torde behövas, innan man kan bilda sig en väl-
grundad åsikt om hur idrotts ledighe ten bor organiseras. Olika försök böra göras och man kan förmoda, att myndigheterna skola ställa sig välvilliga härtill. Skolöverstyrelsens nyligen utfärdade direktiv båda gott med sin liberala tolkning -av föreliggande stadgas bestämmelser.
I ’diskussionen efterlyste rektor B. Sjövall, Kristianstad, utarbetade timplaner från skolöverstyrelsen till ledning <för rektorerna vid den nya ordningens genomförande.
Adjunkten N. J. Anjou, Stockholm, hade ett temperamentsfullt anförande, i vilket han energiskt hävdade, att det borde vara matta med friluftsledigiheten. Oaktat skolgången blivit minskad med ett å två ar och trots att femton hela dagar skäras bort från undervisningen, krävas samma kurser och kun-skapsmått som förut. Till att börja med böra lärarna begära, att totala antalet extra lovdagar minskas från 20 till 15 och idrottsdagarna från 15 till 7. Det borde vidare närmare preciseras, vad som menas med de s. k. studieutflykterna, vilka som bekant ingå i friluftsdagarnas program. Besök på ’museer och fabriker kunna väl icke sägas befordra ungdomens fysiska fostran. Målsmännen borde ha ratt att genom intyg, om de finna lämpligt, befria barnen från att deltaga i idrottsutflykterna. Slutligen böra bestämmelser utfärdas om i vilken man skolan har rätt att ta ut avgifter av eleverna för täckande av kostnader i samband med friluftslivet.
Från olika håll framhölls dessutom önskvärdheten av, att dessa idrottslov anordnades sa fria från tvång som möjligt. De lärare, som av olika anledningar sågo sig förhindrade att medverka, borde också befrias och även borde man i alltjämt högre grad lita till elevernas självverksamhet, sa att dessa finge utnyttja loven mera individuellt och vars och ens personliga smakriktning kunde komma till sin rätt. Starkt underströks också vikten av att ledarefrågan anordnades på ett fullt rationellt sätt, och att anan nu sökte satta in all kraft på att skolorna skulle få tillgång till for dem lämpliga idrottsplatser, sa att loven verkligen kunde användas iör sitt verkliga ändamål och inte bleve promenader till och från långt bort från skolan belägna sportplatser. Experiment skulle slutligen nu göras dels med fasta, dels med rörliga hela eller halva lovdagar, och man skulle sedan söka ordna saken på det mest praktiska sättet, sedan den vunna erfarenheten hunnit utnyttjas.
Generaldirektören Otto Holmdahl betonade, att det här gällde att göra det basta möjliga av en utomordentligt svar situation. Idén med att ge den fysiska fostran en större plats på schemat vore verkligen god, och generaldirektören var för sin del övertygad om, att den i framtiden skulle visa sig betyda en kvalitativ förstärkning av den svenska skolan.
Även lönefrågan var föremål för kongressens förhandling. Adjunkten S. Forsman, Stockholm, redogjorde för lönefrågans öden under de senaste decennierna. Mötet antog i ärendet två resolutioner. Den ena hade följande lydelse :
Mötet vill uttala en förväntan, att den rättsställning, som tillförsäkras av k. m: t utnämnda tjänstemän, d eke matte på administrativ väg rubbas, samt att i avlöningsreglementen icke matte inflyta bestämmelser, som kunna sagas stå i strid med grundlagen.
Det andra uttalandet gick ut på att lektorerna placeras i 27: e och adjunkterna i 24: e lönegraden, samt att rektorernas löner bestämmas i anslutning till lärarlönekommitténs förslag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
