Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
774
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 40
Kursdeltagarna studera kritbrottet i Kvarn*by, Husie.
skolarbetet. Detta ar. givetvis ett misstag, som man dock icke bör förvåna sig över, när man hör, att en del reformatorer särskilt i Tyskland icke sa noga skilt på dessa båda saker.
I .samband med hembygdsundervis-ningen infördes arbetsprincipen i våra skolor, även om man från början gjorde det felet, att man skilde på hembygdsundervisning och arbetsövningar. Det var heller icke .sa lätt i början, ty man saknade lämplig och tidsbesparande arbetsmateriell, och då den kom, var det s. k. fasta arbetsböcker med sa ocli sa många blad cm.-rutat papper och sa och sa många blad för grafisk framställning 6. s. v.
Mången.lärare var icke nöjd med sådana arbetsböcker, ty de kunde icke anpassas efter skilda önskningar och lokala behov. För ett par ar sedan presenterade hrr Ahlberg, Lindälv och Olsson genom A.-B. Magn. Bergvalls förlag arbetsböcker enligt lösbladssyste-met. »Det ar att hoppas, att kännedomen om och tillgången till denna ar-betsboksmateriell skall bidraga till arbetsskoleidéns förverkligande i största möjliga utsträckning», skrev hr Olsson i samband med utgivandet av arbetsböcker enligt lösbladssystemet.
Den dag som i dag ar kunna vi nog säga, att Olssons antagande var riktigt, och vi ha icke svårt för att se, att dessa praktiska förbättringar för arbetsskoleprincipens tillämpning i våra skolor också förde med sig det, att klassundervisningen, som nu en tid suttit i högsätet, sa småningom får vika för en mera individuellt hållen undervisningsmetodik, vilket för närvarande anses vara det psykologiskt riktigaste och bästa, ty erfarenheten visar, att det måste ligga ett individuellt eller eget arbete bakom varje resultat eller framsteg.
Det fordras givetvis av den enskilde läraren både intresse och intensivt arbete, om han eller hon skall övergå från det traditionella och fatta sin uppgift som handledare för vart och ett av barnen i den oftast stora klassen. Säkert
ar, att det arbetades intensivt och med stort intresse de gångna dagarna i Malmö, och jag ar övertygad om att varje deltagare i denna kurs har ovärderlig nytta av den handledning han eller hon fick, ty det från början magra konvolutet (ett kuvert med en pappskiva) svällde sa småningom ut till tre tjocka arbetsböcker. I varenda ansikte kunde man läsa: »Här får jag något, som jag kan ha nytta av i min skola».
Kursens arbete har, som redan ar nämnt, letts av folkskollärarna Elof Lindälv (geografi), Nils Olsson (naturkunnighet) och Gunnar Ahlberg (historia). Därjämte ha föredrag hållits av seminarieläraren fil. lic. Herman Siegvald, Lund, och folkskolläraren Martin Engström, Linköping.
Vid kursen förekom följande:
Föredrag om arbetsskolan ur principiell synpunkt, om olika riktningar inom arbetspedagogiken, om arbetsskolelitteraturen, om begåvningstyper, om arbete, trötthet och vila, om böckerna i undervisningens tjänst samt om arbetet i flerklassiga skolor.
Redogörelser för arbetsskolemetoder och övningar i arbetsskoleteknik och individuellt arbetssätt i ämnena geografi, naturkunnighet och historia i klasserna 3-6 med anknytning till övriga skolämnen samt i undervisningsorganisation och repetitionsarbete.
Studieutflykter och museibesök, deras organisation, bi. a. med arbetsuppgifter för självständiga iakttagelser.
Söndagen den 4 augusti besöktes Köpenhamns iskolebotaniske Haver, som demonstrerades av föreståndaren, hr Erik Seidenfaden. Skolträdgårdar av detta slag ha till uppgift dels att till skolorna leverera, vad vi skulle kunna kalla levande åskådningsmaterial, dels att mottaga besök av hela klasser av barn, som på ort och ställe studera växterna. Eleverna uppmuntras att göra självständiga och frivilliga besök i någon av de många skolträdgårdarna samt tillåtas där taga växter för pressning, varför varje växt här odlas i
1,000-tals exemplar. Barnen voro mycket intresserade och gjorde täta besök i trädgårdarna.
En vacker eftermiddag avreste samtliga kursare till Skanör, varifrån vi gjorde en tur runt Måkläppen och land-stego i Falsterbo, där rektor och fru Martner bjödo samtliga ledare och deltagare på kaffe i sin trevliga sommarvilla.
Under arbetets gång besöktes kursen av bi. a. undervisningsrådet Holmén,’ som sade sig vara mycket belåten med det arbete, ledare och kursdeltagare här nedlade till fromma för den svenska folkskolan och Sveriges barn.
Vid avskedssamkvämet blevo samtliga ledare på det hjärtligaste avtackade för det utomordentligt trevliga och gemytliga satt, på vilket de lett arbetet och förmått att skapa verklig arbetsglädje. Föreläsarna ’Siegvald och Engström hade icke tillf alle närvara vid avskedssamkvämet, varför de vid sina resp. föreläsningars slut fingo mottaga hjärtliga ord och kraftiga applåder.
Som alltid vid dylika kurser var kamratlivet det allra bästa.
Gustaf Weiborn.
Estlands folkskolor.
Det sätt, varpa de unga staterna på andra sidan om Östersjön tagit itu med de skolfrågor, som där efter revolutionen blevo aktuella, måste imponera på var och en, som tagit närmare kännedom därom. Under världskongressen i Helsingör i somras blev jag av Schulrat J. Griintal från Reval anmodad att göra Sveriges lärarkår något bekant med det nydaningsarbete, som i Estland utförts på skolväsendets område. Jag lovade att efter det tyska manuskript, som han lämnade mig, söka göra en kort sammanfattning av skolans utveckling och nuvarande ståndpunkt i Estland. Resultatet följer här nedan. Någon kanske efter genomläsningen därav kommer att tänka: Det där var ju ingenting märkvärdigt, det ar ju ungefär, som vi ha det här. Må sa vara, men vi ha dock haft 90 ar på oss för det arbete, som i Estland utförts på 12 ar.
Utvecklingen fram till revolutionen.
Vi måste först i all korthet draga oss till minnes huvudfaserna av Estlands historia. Denna kan indelas i fyra perioder:
1. Tyska tiden, 1200-1600, då landet var lydland, huvudsakligen under svärdsriddarorden.
2. Svenska tiden, omkr. 1600-1710.
3. Ryska tiden, 1710-1917.
4. -Självständighetstiden, från 1917. Under den första av dessa perioder
höllos de lägre klasserna i livegenskap under adeln och om folkbildningsarbete var då helt naturligt ej alls tal. Svenskarnas erövring av landet kom för in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
