Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 40
SVENSK LÄRARETIDNING.
775
vånarna som en befrielse, och ännu i dag heter det i Estland liksom även i Lettland »den gamla goda svensktiden». Svenskarnas första reform blev att upphäva livegenskapen, den nästa att göra början till en folkundervisning. Redan ar 1600 upprättades i Reval och Dorpat de första elementarskolorna med undervisning på estniska och 1632 grundades högskolan i Dorpat.
Riktig fart fick folkbildningsarbetet dock först i slutet av 1600-talet, då en i Estland uppvuxen svensk, Bengt’ Jakob Torselius, nedlade ett synnerligen entusiastiskt arbete för att skapa en verklig folkskola. Hans tanke var, att ett nät av dylika skulle inrättas över hela landet. Emellertid fann han hos adeln ingen resonans för sina önskemål, varf or han vande sig till Karl XL Denne ställde sig mycket sympatisk och förordnade bi. a., att en lärarutbildningsanstalt skulle inrättas, där Torselius själv blev den förste läraren. Mellan åren 1688 och 1695 beslöts på svenska regeringens anhållan, att en skola skulle inrättas i varje församling, tydligen i sammanhang med den då i Sverige utkomna nya kyrkolagens stadgande om folkundervisningen.
Jag har dröjt vid denna utveckling, dels därför att den i viss man var raskare an i moderlandet självt, dels därför att kontrasten mot den följande perioden blir sa skarp. I och med det att ryssarna bröto in över landet efter slaget vid Poltava var det, som om en frostnatt gatt över den lovande unga brodden. Allt sjönk tillbaka till vad det varit före svensktiden. Adeln fick åter obegränsad makt, folket slöade till och allt såg hopplöst ut. »Men», säger manuskriptförfattaren, »svensktiden står for Estlands folk som en klar stjärna i dunkel natt. Genom mörka tidsåldrar sänder den sina ljusa strålar anda fram till våra dagar.»
I 150 ar sov den estniska folkskolan sin Törnrosasömn och uppstod först under sista hälften av 1800-talet i samband med livegenskapens upphävande. Treårig skolplikt infördes, undervisningen i folkskolan hölls på modersmålet - i de högre skolorna dock på tyska - och på ett par årtionden hade antalet analfabeter sjunkit till 2- 3 %.
Då kom åter ett bakslag. Som vi veta av allmänna historien, lade Ryssland åter en järnhand på randfolkens nationella utveckling, den s. k. russifierings-tiden började. All undervisning på modersmålet förbjöds, lärarna fingo ej tillhöra någon som helst förening, ej ens en idrottsförening eller över huvud taget deltaga i nationens eget kulturella liv. För att riktigt fullfölja sina avsikter stängde ryssarna lärarutbildningsanstalterna för esterna själva. Följden blev inom ett par decennier en stark nedgång i den allmänna bildningsnivån och ökning i antalet analfabeter.
E s 11 ands s Je öl v as en. Facksko lör
Folkskola
-i–i––-1––-:––-1-
Seminarium -I––-i-I–––-l–––1-
Forts.-skola –I.......-I
Gymnasium -I–I–––1–––-1-
Pedagogium ––-1–I-.....-I
Någon lättnad bragte den ryska revolutionen 1905 - bi. a. fingo privatskolor med undervisning på modersmålet inrättas - men fullt fri blev den estniska skolan först i och med revolutionen 1917.
Det var ett oerhört arbete, som nu låg framför den nya estniska regeringen. Hela skolväsendet skulle från grunden omgestaltas, undervisningsplaner utarbetas, många nya skolhus byggas, läroböcker på modersmålet skrivas o. s. v. (Belysande för svårigheterna ar en liten detalj, som berättades mig från Lettland. Då läroböcker i fysik skulle skrivas, kom man underfund med att ord på modersmålet saknades for bi. a. alla elektriska termer - undervisningen hade ju förut bedrivits på tyska eller ryska. Man fick helt enkelt skapa nya ord.) Ännu ar det stora arbetet icke fullt genomfört, men i det stora hela står dock organisationen färdig.
Skolans organisation.
Den nya estniska skolan bygger helt och hållet på enhetsskoleprincipen, såsom av vidstående diagram synes. Grundskoleplikten ar egentligen 8-årig, men skolan kan av medelmåttigt begåvade genomgås på sex ar, av begåvade på mindre, då någon minimiålder för avgång från skolan ej finnes. På denna grundskola bygger sa:
1. Ett femårigt »gymnasium», som det dock ar tal om att göra sexårigt,
2. seminarier, som äro sexåriga,
3. fackskolor, såsom handels-, hantverks-, hushålls- och lantbruksskolor m. fi.,
4. tvåårig fortsättningsskola för dem, som ej gå till andra skolor.
För lärarutbildningen har man utom de sexåriga seminarierna ett s. k. peda-gogium med två- eller treårig kurs, byggande på gymnasiet och alltså jämställt med universitetet. Det har diskuterats att avskaffa seminarierna och göra denna form av lärarutbildning obligatorisk, såsom det skett i större delen av Tyskland.
Avgångsbetyg från folkskolan berättigar till inträde i gymnasiet utan särskild prövning. Sådan kan dock verkställas, om antalet till förfogande stående platser ar mindre an antalet sökande.
I folkskolan läsas i huvudsak samma
Universitet
ämnen som hos oss med det undantaget, att etik tillkommer, där ej religionsundervisning meddelas. Denna ar nämligen frivillig såväl för lärare som föräldrar. Vilja dessa senare ha sådan i skolan, välja de en lärare, som ar villig meddela den.
Folkskolorna byggas och underhållas av kommuner, föreningar eller privatpersoner. Över undervisningen bestämmer lärarkonf erensen, bestående av skolans samtliga lärare, skolläkaren (om sådan finnes) samt representanter för föräldrarna. Dessa hålla sig dock oftast mycket passiva. Ekonomiska frågor avgöras av skolkuratoriet, som sammansättes av representanter för lärare, föräldrar samt den församling, förening eller dylikt, som underhåller skolan.
Lärare väljas på landet av kommunalfullmäktige, i städerna av skolstyrelsen. Vid avsättningsfrågor ligger det slutgiltiga avgörandet i undervisnings-departementets hand.
Ar 1928 funnos i Estland 1,333 folkskolor med 5,869 klasser, 4,100 lärare och 94,900 barn. (I manuskriptet står 34,900, men denna siffra ar orimlig. Av uppgiften här nedan om kostnaderna framgår, att det troligen skall vara 94,900.) Dessas nationalitet fördelade sig sålunda:
Ester 87,9 %, ryssar 8,6 %, tyskar 1,7 %, svenskar 0,7 %, letter 0,4 %, övriga 0,7 %.
Skolbudgeten (rikets och lokalmyndigheternas) uppgick till 6,962,000 estn. kronor eller cirka 75 kr. pr barn.
Det fria bildningsarbetet ligger huvudsakligen i händerna på kulturella föreningar, som det ar mycket gott om. De organisera föreläsningar och kurser för vuxna, ordna musikaliska och dramatiska uppför anden o. s. v. I större städer arbeta folkhögskolor, under det att dessa på landet ännu stå på begynnelsestadiet.
Lärarlönerna.
Trots mycket energiska åtgärder från regeringens sida lider Estland ännu brist på lärarkrafter, speciellt för fackskolor och gymnasier. Anledningen härtill ar dels att under rysstiden ingen lärare av estnisk nationalitet eller luthersk tro kunde få anställning i Estland och man således måste nyskapa sa gott som hela lärarkåren, dels att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
