Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
870
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 44
en gång på en prästkonferens »den nya bibelöversättningen», mot vilken från patentfromt håll framkommit klander, med att säga, »att emot en på goda grunder stödd övertygelse ändock vidtaga ändringar av fruktan för oro och anstöt i församlingarna, voro ju en fraus (bedrägeri), som icke upphör att vara detta, om den an kan förses med’’’ attributet pia» (fromt). Kan man inte saga detsamma om att, av fruktan for oro och anstöt i församlingarna, hålla på katekesens for barnen i stor utsträckning ofattbara lärosatser?
Svar på frågan kan lektorn, teol. dr J. Lundberg anses ha lämnat i Svenska Dagbladet (h), där han slutar en längre granskning av undervisningsplanen med följande slutomdöme:
Skall jag till sist sammanfatta de ovan utvecklade tankarna med hänsyn till det läge, som undervisningsplanen skapat, sa synes det mig, att denna plan icke lägger några hinder i vägen för en fulltonig kristen undervisning, och att vi tvärtom ha skäl att med glädje och tacksamhet taga vara på dess samling av kristendomsämnet kring bibeln, kring evangeliet och kring vår Herre Jesus Kristus.
I nästa nr av Göteborgs Stiftstidning kommer den oförskräckte kristendomslektorn säkerligen att vid sidan om »en Nathan Söderblom» inrangeras bland »avfallets män i kristen kapa» och som en »hedendomens representant».
Det ar i sanning snygga kristna, som mest högröstat fora ordet i katekesagitationen.
Politiken ar borteliminerad ur skolstyrelsen, om prästen ar självskriven som ordförande, skrev .härförleden en herre vid namn Carl Norborg i en av oss citerad artikel i högertidningen Bo–husposten. Nu upplyser Kuriren (s), att bemälde skribent ar kyrkoherde i Foss och v. ordf. i Bohuspostens styrelse. Tidningen tillägger:
När kyrkoherde Norborg i sin artikel framhåller alla de vådor, som skulle följa om en skolrådsordförande måste väljas och bland dessa även anses, att genom kyrkoherdens självskrivenhet liar man säkerhet for att få en man på ordförandeplatsen, som står över partierna, sa får man det intrycket, att artikelförfattaren hör till dem, som ännu tro, att prästen ar något mer an ett mänskligt väsen. De präster i västra Sverige, som inte ha en klar politisk högerståndpunkt, torde vi kunna rakna på fingrarna. I vart f all kan ju inte kyrkoherde Norborg göra anspråk på att höra till den partilösa kategorien.
Även kyrkoherdar behöva ibland uppfriska minnet av Matt. 7:5.
Folkskolinspektörsförbundets framställning om bi. a. skriftliga avgångsprov i folkskolan har på senaste tiden börjat kommenteras även i dagspressen. Sa vitt vi kunnat finna, har hittills ingen enda tidning tagit ståndpunkt till förmån för projektet i fråga. Däremot varnas på flera hall kraftigt däremot. Vi anföra för dagen ett par representativa utdrag.
Sålunda skriver Arboga Posten (fr) :
Inför den avvisande hållning, som folkskolans lärarkår i stort intagit till folkskolinspektörsförbundets skrivelse, kan man fråga sig, om folkskolans undervisning ar sådan, att den under alla förhållanden icke lämpar sig for anställande av prov med hennes lärjungar. Det vore högst beklagligt, om saken skulle tolkas sa. Ingenting kunde vara oriktigare. Ingen lärare försummar numera det tillfälle, som proven erbjuda till självständigt arbete för eleverna.
Därför ingå ock skriftliga prov numera som ett mycket viktigt led i folkskolans arbetsmetoder. Men dessa prov måste bedömas individuellt och således få en helt annan karaktär an i lag föreskrivna avgångsprov. Skulle till dessa sedan komma utarbetade normalprov, i stil med t. ex. vad som gäller realskoleexamen, sa har folkskolan kommit bort från sin egentliga uppgift som allmän barndomsskola. Då vidare ingen heller vill ifrågasätta, att elevernas avgångsbetyg från folkskolan skulle bestämmas efter resultatet av avgångsproven, ar det inte underligt, om lärarkåren finner dem ganska meningslösa.
Sa länge folkskolan arbetar under sa skiftande förhållanden, som den verkligen gör, ar den mycket litet betjänt av en examen rigorosum.
Och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (1) utbrister i sammanhang med en kritik av överbelastningen av ämnesstoftet i vara skolor av olika slag:
Och förmärkes icke en strävan till en ännu större uniformering i detta hänseende även på folkskolans område, som tager sig uttryck i krav på en avgångsexamen från folkskolan, i möjligaste mån klädd i studentexamens om-tvistliga former ?
Säkerligen har det varit nyttigt, att S. A. F: s kretsar fått genomdiskutera frågan, innan den slutligt avgöres. Av allt att döma blir det en överväldigande majoritet av folkskolans lärare, som slår vakt kring folkskolans frihet från examensdrill.
Praktisk betydelse åt folkskolebetygen ifrågasattes av en’författare i Sunt Förnuft,, organ for Skattebetalarnas förening. Vi citera ett brottstycke:
Även de mest skilda uppfattningar av exempelvis fortsättningsskolans möjligheter för de unga borde kunna förenas däruti att anse avgångsbetyget därifrån såväl som i vissa fall från själva folkskolan som ett »pass», vilket arbetsgivaren granskar, när de unga söka arbete eller anställning. Det ar självklart, att om ingen hänsyn tas till de enda skriftliga meriter eller utlåtanden, som kunna företes, sa förfaller ju helt och hållet betygssättning i folkskolan och fortsättningsskolan till meningslöshet. Denna nonchalans vis-å-vis avgångsbetygen ute på arbetsmarknaden bidrar i ej ringa grad till motsvarande nonchalans bland denna skolungdom inför arbetsuppgifterna i skolan.
När man av fullt naturliga skal ar sa sträng och fordrande, då det gäller den studerande ungdomens betygsmeriter, folkhögskoleungdomens och för övrigt allt vad fackskolor heter, skulle det sannerligen ej vara ur vägen, om dessa 15 -16-årigar från fortsättningsskolorna, som utan några omkostnader blott haft att ta emot undervisning och omvårdnad - på vissa håll fri Skolmateriell, fri klinikvård och sjukvård, fria bad och åtskilligt annat - även nödgades förete sina betyg och i någon mån bedömas efter dem i konkurrensen om existensmöjligheterna.
Tanken tål vid att övervägas.
Arvet från gångna tider. I en minnesteckning över den Gyllenhjelmska skolan på Sundbyholm skriver EsMls-tunakuriren (1) bi. a.:
Vi ha mist mycket sedan de dagar, då riksamiralen och rikskanslern styrde Sundbyholm och Fiholm men "ock Svea rike. En storhetstid har förgått. Men har månne icke den vilja till fostran, upplysning och kunkap, som manifesterade sig i Sundby skolas tillkomst, varit var viktigaste hjälp, när det gallt att inom våra egna gränser återvinna det förlorade ? Det var ett testamente till freden och kulturen, som skrevs på Sundbyholm den 20 oktober 1629. Vi skulle icke göra oss själva rättvisa, om vi förnekade, att vi rätt förvaltat det arvet.
Ibland ar det med en suck man tänker på att storhetstidens upplysnings-vänner i sa ringa omfattning hade sin verksamhet förlagd utom Svealand.
Stockholmslärarnas aktion for att få
del av statens provisoriska avlöningsförbättring har framkallat en vredesvåg hos Sunt Förnuft. Tidskriften skri- . ver bi. a.:
Även om man väl förstår denna lärarpersonalens önskan, måste bestämt sägas ifrån, att detta nya krav på stadens kassa saknar varje som helst berättigande. Folkskollärarna i Stockholm kommo redan genom den lönereglering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
