Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 44
SVENSK LÄRARETIDNING.
871
staden 1921 genomförde i åtnjutande av betydligt förbättrade löneförmåner. Genom denna lönereglering avsåg mgji bi. a. just att lata lärarna s. a. s. i förtid bliva delaktiga av den löneförbättring, söm staten senare väntades genomföra för hela landets lärarkår. För den skull inrymdes också i avlöningsreglementet den bestämmelsen, att i de nya löneförmånerna skall innefattas »allt vad av statens medel utgår eller kan komma att utgå för avlönande av folk-skollär ar personalen». Det ar under sådana omständigheter fullt klart, att de 285 000 kr. per ar, varmed stadens statsbidrag nu ökats, skola tillfalla staden. De utgöra ju endast en ringa ersättning för den löneförbättring, staden själv finansierat ända sedan 1921.
»Varje som helst berättigande» heter det i samma ögonblick, som man längre fram i uppsatsen medgiver, att »om vissa lärarinnor anses få för låg bostadsersättning av staden, sa får det tas under övervägande, huruvida denna bör något höjas». Saken ar sålunda ingalunda sa utan vidare självklar, som S. P. söker göra gällande. Stockholmslärarnas framställning later sig nog även i andra punkter icke avfärdas med en överlägsen gest.
Emellertid böra, såsom vi tidigare flera gånger framhållit, vid denna frågas bedömande även andra synpunkter " an de rent formella tagas i betraktande. Att riksdagen med sitt beslut avsåg att förbättra lärarnas och icke skoldistriktens ekonomi, lärer aldrig på allvar kunna bestridas. Ett ökat anslag på 285,000 kr. Ull Stockholms, stads kassa hade säkerligen aldrig stått att uppbringa inom riksdagen med den uppfattning om huvudstadens lysande ekonomiska ställning, som där gör sig gällande.
Huvudstaden - liksom andra samhällen, som överväga en konfiskation av statsmedlen till folkskollärarnas provisoriska avlöningsförbättring - liar verkligen skäl att eftertänka, om* man gagnar sitt skolväsen genom att beröva sina lärare det relativt obetydliga belopp, som staten avsett såsom en alltför länge uppskjuten avbetalning på en blivande lönereglering.
Vad StockhplmsmilLonärerna bakom S. F. beträffar, kan man tryggt saga, att de ej komma att ligga i sjön, även om konfiskationen uteblir.
S.-A. F:s jubileumsinsamling avser att åstadkomma en hjälpfond för behövande lärare och lärarinnor:
da y en.
Konkurrens.
»Medlet eggar, hetsar, sporrar, sticker, stinger, gnager, borrar, nerv, som Saknat, överspänns, och det sveder och det bränns.» -
Mot skriftliga prov i folkskolan torde ingen lärare ha någon invändning att göra. Men det ar sättet for avgångsprovens anordnande, som framkallat och måste framkalla opposition, Om skolstyrelser, folskol-inspektörer och överlärare hade stannat vid att lata proven vara, vad de avsetts att vara: en grund för bedömandet av barnens fullgjorda skolplikt, hade knappast någon strid i saken uppkommit. Men böjelsen för »stimulering» har blivit mången for stark. Sa lia rättskrivnings- och räknere-sultaten satts upp i tabeller, poängberäkning liar verkställts till tiondedels procent, klasserna (och lärarna) ha ställts upp till jämförelse.
I en nyss utkommen årsberättelse för skolväsendet i en norrländsk stad heter det ordagrant: »Tablå över fördelning av premier ävensom statistik avseende avgångsskrivningarnas resultat beträffande varje enskild klass och elev när-slutas folkskolestyrelsens protokoll^ (kurs. av red.). Det finns ingen särskild anledning att apostrofera skolstyrelsen i fråga. Men saken har symptomatiskt intresse. Varför tillkom statistiken? Och varför bilades den skolstyrelseprotokollet? Det svaret har i ett eller annat motsvarande fall givits: »Skolledningen bör ha kännedom om kunskapsnivån i skolan vid skoltidens slut!» Naturligtvis gives svaret i många fall i god tro. Men handen på hjärtat, i hur många fall blir ej svaret ett annat, öppet uttalat eller endast klart tänkt, det nämligen : »De uträknade poängsiffrorna sporra till ansträngningar.» Ur ren p ådrivar synpunkt ar det också klokt handlat. Vem vill vara sist i konkurrensen? Vem vill inte hellre vara främst? Det ar skillnad att i den allmänna meningen vara ryktbar som »läraren med de sämsta resultaten» eller »lärarens med de bästa resultaten». Kanhän-
da kan en befordran till ordinarie lärare, till öyerlärare etc. vara beroende av denna allmänna mening. Det ekonomiska intresset har kommit med! Och sa har man kommit dithän: »Nerv, som slaknat, över-spanns.» Konkurensen har satts in i skollivet, satts in på ett område, där det gällt ej att »göra guld av muskelenergi» men att göra poäng av barnens tanke- och mmnesenergi. Vore nu alla barn lika, i begåvning, i fysisk uthållighet, i social miljö, i möjligheten att f å ata sig matta eller att i lugn och ro läsa sina läxor, sa funnes åtminstone någon likhet vid starten och därför ock någon rättfärdig grund för konkurrens-jäktet. Men var och en vet, att denna likhet icke finns. Knappast två barn i en folkskoleklass äro lika ställda.
Och häri ligger det ödesdigra med konkurrensmetoden vid av-gångsprövningarnas anordning. Helt visst skall olusten for att vara sist och strävandet efter att vara främst höja rat stavnings- och rätt-räkningsprocenteii. Konkurrensen gav Grottekvarnen f yradnbbel fart! Men skall skolan höjas därmed? Skall barnens kärlek till studier främjas därmed! Skola de ideliga stavningsläxorna gagna samförståndet mellan skola och hem? Hurudan blir tillvaron i skolan for de barn, som städse ha de flesta rättskrivnings- och räknefelen?
Nej, här ar förvisso fara å färde. Skolledningarna i vissa distrikt ha öppnat ögonen därför. ,
Lärarkåren, som känner svårigheterna och far brottas med dem, har här att hålla starkt i sikte vad som ar skolans idé och barnens rätt. Den måste då konsekvent motarbeta en metod, som »eggar, hetsar, sporrar», den måste i stället samlas kring den läran, att barnets själ »icke ar ett kärl, som skall fyllas, utan en eld, som skall tändas». En undervisning och uppfostran i den andan gagnas icke genom att poängberäkningen av antalet stavbockar tages in i skolstyrelsernas protokoll eller överhuvud lägges fram på skolledningens bord.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
