Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 1. 2 januari 1930 - Cyrus Granér 60 år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Organ för Sveriges Allmänna Folkskollärarförening
Nr 1. (2505)
Stockholm, 2 januari 1930
50:e årg.
Cyrus Granér 60 år.
Då Cyrus Granér den 6 januari ’begår sin 60-årsdag,
kominer han för visso att mer än eljest få ^änna, hur ofantligt
uppskattad han är inom de vidaste kretsar. Han kommer
att hyllas som människa, pedagog,
sångare, musiker, sällskapsbroder
och åtskilligt därtill. De, som
känna honom mycket nära, komma
säkerligen att tillägga något om det
själens djup och hjärtats adel,
som han sorgfälligt söker bevara
såsom sin egen intimaste
tillhörighet.
För den svenska f olkskollärarkåren
I gemen framstår han dock före allt
annat såsom den store givaren vid
alla våra möten och fester. Vad vore
ett stort svenskt skolmöte utan Cyrus
Granér? En minnesfest, en verklig
högtidsstund? Cyrus Granér har
blivit en institution, som representerar
konstnärskap, sång, glädje, festivitas,
allvar och högtid i den kamratliga
sammanlevnaden. Svensk
Läraretidning, som nedan lämnar plats åt
ett par andra röster ur den stora
kretsen av vänner och beundrare,
hyllar jubilaren på hans högtidsdag
och önskar honom ungdomens eld jämväl för kommande
decennier. I denna önskan instämmer med säkerhet hela vår kår.
Kamraten - pedagogen.
Cyrus Granér är pedagog men talar ej gärna pedagogik.
Han är en handlingens man, icke ordets, i vad det gäller
teorier. Har man hört Cyrus tala till ett auditorium,
det må gälla ’barn eller till mogen ålder komna
medmänniskor, har man sett publiken andlöst lyssna till Cyrus
förkunnelse, förstår man, att för Cyrus är pedagogik något
medfött, självklart, »vanligt sunt förstånd». Vare sig Cyrus
föreläser om den svenska folkvisan, föredrar en av sina
tillfällighetstidningar, vilka äro legio, eller leder ett kollegium
eller föreningssammanträde, rycker
han en med som få. Hans föredrag
är klart och skarpt, han fängslar från
början till slut.
Men Granér förlänger ej gärna
pedagogiska diskussioner. Man har ofta
det intrycket, att dessa, som så lä-tt
bli mångordiga, mera trötta än
glädja honom. Kommer likväl ett inlägg
från Granér, blir det ofta det
förlösande ordet. Jag har de sista nio
åren, i regel varje onsdag
tillsammans med Granér deltagit i
Stock-lldÉl^-i^f^
lingar, Granérs kolleger ha glatt sig
åt att ha honom i sin krets. De ha
vant sig att se upp till honom icke
endast som den vördade
ålderspresidenten utan främst som den kloke och
gode kamraten-pedagog även här.
Edvin Stål-fett.
Sångarbrodern Cyrus.
Det var år 1911. Cyrus sände ut
ett upprop till sångare inom S. A. F. Vi skulle motas i Lund
till ett större sångarlag i förbindelse med det stora skolmötet.
Som det var Cyrus, som kallade, så skyndade vi oss att
hörsamma kallelsen. Han fick många svar i ungefär den här
stilen: »Ja, jag kommer, halsen glada vindar!» eller: »Jag
övergiva dig, vad kan du tro om mig?»
Och så kommo vi från Sveriges alla landsändar ett 40-tal
till några dagar i toner och fest. Det var gamla beprövade
sångare, och det var unga, nyupptäckta röster inom kåren.
Ett par tre namn bara! Bokander, tenoren, som kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
