Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 1. 2 januari 1930 - Den nya utbildningen av folkskollärare i Tyskland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nr l
SVENSK LÄRARETIDNING
Den nya utbildningen av folkskollärare i Tyskland.
Seminarieläraren Sverker
Stube-lius har inför Göteborgs skolförening
hållit ett föredrag över ovanstående
ämne, som vi berett oss tillfälle att
i huvudsak referera.
Fore kriget hade Tyskland nästan
ständig lärarbrist; vid krigets slut var
denna brist förbytt i ett ofantligt
överskott av lärare. En av orsakerna till
detta läraröverflöd var den minskade
nativiteten, en annan var landets starkt
försämrade ekonomiska ställning, som
tvingade till indragning av lärarplatser
och tillfällig utökning av barnantalet i
skolklasserna. Och vidare: lärarna i de
landområden, Tyskland måste avträda,
sökte sig efter fredsslutet inåt landet
och ökade trängseln där. Det var ett
icke ringa antal lärare, som på detta
sätt blevo utan arbete; de avträdda
områdena rymde ju omkring en tiondel av
rikets befolkning.
Så snart lägets allvar blivit klart för
vederbörande myndigheter, började
man inskränka utbildningen vid
seminarierna, och slutligen nedlades dessa
helt och hållet i större delen av riket.
Då hade frågan om den nya
lärarutbildningen redan länge varit uppe till
övervägande. En ny och bättre
utbildning - så resonerade man - måste
beredas de lärare, som skola ha hand om
arbetet i den nya folkskolan, denna nya
folkskola, som blivit den för alla
gemensamma grundskolan. Vidare har
. folkskolan nu nått en sådan utveckling,
att arbetet där kräver mera av lärarna
än förr. Det är inte längre bara frågan
om att övervinna den rena
analfabetismen. Uppgiften är av en helt annan
omfattning; det gäller att rusta de unga
för nutidslivet med dess många och
stora krav.
Men hur gestalta denna nya
lärarutbildning? Visserligen drar
riksförfattningen av år 1919 upp själva
riktlinjerna, i det den förutsätter, att
utbildningen av lärare också för folkskolan
ordnas efter samma grunder, som gälla
för högre utbildning i allmänhet.
Studentexamen blir alltså utgångspunkten,
och därmed är också utbildningens
hög-skolemässiga karaktär angiven. Men
ifråga om anordningen av denna
hög-skolemässiga utbildning göra sig olika
meningar gällande, och man söker sig
fram på olika vägar i de olika
delstaterna. Jag har sökt göra en
sammanställning, som skulle visa läget för
närvarande.
Lärarutbildning i Tyskland.
A. Vid redan befintliga
hög-skolor.
Sachsen. 3 år.
Universitetet i Leipzig. Tekniska högskolan
i Dresden.
Thuringen, Anhalt och Lippe-Detmold. 3 år.
Universitetet i Jena.
Hessen. 2 år (drygt, ty avgångsprövningen
förlägges till femte terminen).
Universitetet i Giessen. Tekniska högskolan
i Darmstadt vid dess båda pedagogiska
institut i Darmstadt och Mainz.
Hamburg. 3 år.
Universitetet i Hamburg.
Braunschweig. 3 år.
Tekniska högskolan i Braunschweig.
B. Vid pedagogiska
högskolor av ny typ.
Preussen (»pedagogisk akademi», 2 år).
Elbing. Kiel. Bonn. Frankfurt a. M.
Breslau. Erfurt. Hannover. Dortmund.
Baden (-»lärarbildningsanstalt», 2 år).1
Karlsruhe. Freiburg. Heidelberg.
Mecklenburg-Schwerin (»pedagogiskt
institut», 2 år).
Kostock.
Oldenburg (»pedagogisk lärokurs», 2 år).
Oldenburg.
C. Vid seminarium av äldre
typ.
Bayern. Württemberg.
Anm. Delstater, som inte ännu ordnat sin
lärarutbildning: Bremen, Lubeck,
Mecklen-burg-Strelitz, Schaumburg-Lippe.
Tablån visar under A och B det
mindre antal anstalter, som hunnit
komma i gång efter omläggningen. Så har
exempelvis Preussen, som synes, startat
endast åtta pedagogiska akademier av
de över trettio, som man beräknar äro
nödvändiga för att fylla enbart
Preussens behov. Tablån ger onekligen ett
intryck av brokig mångfald. Dock torde
flertalet anstalter i grupp B rätt nära
ansluta sig till typen »pedagogisk
akademi». I grupp A, den mera rena
universitetslinjen, finner man flera och
större skiljaktigheter; det blir dock
omöjligt att närmare gå in på dessa här.
Jag kommer här nedan att redogöra
litet närmare för en pedagogisk
akademi ; jag hade under en studieresa i
somras tillfälle besöka den som är förlagd
till Bonn nere i Rhenlandet. Först skall
jag emellertid lämna några
meddelanden rörande utbildningen i Hamburg,
där jag också gjorde ett besök.
Vid universitetet i Hamburg.
Sedan 1925 är lärarutbildningen i
Hamburg förlagd till det år 1919
öppnade universitetet och dess filosofiska
fakultet. Föreläsningarna gå av stapeln
på universitetet, men kurser och
övningar i »Seminariet för
uppfostringsveten-skap» - beteckningen Seminarium här
använd i dess akademiska betydelse -
äro förlagda till Binderstrasse 34. Det
är de gamla seminariebyggnaderna, som
tillsvidare användas; de få utgöra
föreningsbandet mellan det gamla och det
nya. Här finner man »Institutskolan»,
den folkskola, som i första hand
tjänstgör som övningsskola, och här är också
»Institutet för lärarfortbildning» in-
1 Vid brist på studenter kunna även
ickestudenter - efter ettårig förkurs- intagas.
rymt - en lämplig förläggning av
centralen för alla de fortbildningskurser av
olika slag, som Hamburg anordnar för
sina lärare.
Studenten, som önskar utbilda sig till
folkskollärare, har alltså att skriva in
sig vid universitetet som andra
studenter, och efter tre år (minst 3 år) kan
han avlägga sin examen. Hans
huvudstudium är givetvis pedagogiken och
dess hjälpvetenskaper.
Föreläsningslistan för året upptar en mångfald av
serier föreläsningar och övningar i
pedagogik, filosofi och psykologi. Man
finner bland rubrikerna sådana som
följande: »Arbetsbegreppet som grundval
för en undervisningslära.» »Förenta
staternas bildningsväsen (med övningar
över amerikanska
undervisningsproblem)», »Övningar till litteraturen över
arbetsskolan.» »Städernas
folkbildnings-problem.» »Skolbyggnaden som uttryck
för nutida skolliv.» - Utom det
pedagogiska studiet har lärarkandidaten att
fritt välja studieämne, vilket som helst.
Ofta väljer han väl sitt studieämne inom
folkskolans ämneskrets, men han kan
också välja något som ligger utanför,
såsom franska språket, mineralogi e. d.
Huvudsaken är, att han får lära sig
att med hjälp av vetenskaplig
arbetsmetod tränga på djupet i något ämne.
Sin praktiska utbildning för
lärarkallet erhåller kandidaten genom att
deltaga i skolpraktiska övningar med
hospitering eller undervisningsb e s ö k
samt undervisningsf ö r s ö k, som de
egna undervisningsövningariia kallas. I
samband härmed anordnas
föreläsningar och övningar, som behandla såväl
allmänna undervisningsspörsmål som
arbetssättet i de olika skolämnena. - För
de skolpraktiska övningarna står främst
»Institutskolan» men också vissa andra
av stadens folkskolor tillgängliga två
förmiddagar i veckan. Övningarna ledas
av en rad »assistenter» - med och utan
doktorstitel - och avse olika
skolämnen samt för lågstadiet
»grundskoleundervisning». (Så benämnas de fyra
första skolårens undervisning. Denna är
till stor del icke uppdelad i olika
ämnen å schemat utan ordnad som
»Ge-samtunterricht», ett slags
allmänunder-visning med olika slag av övningar
knutna till en arbetsenhet; arbetssättet
är besläktat med vår
hembygdsundervisning på lägre stadiet.)
Lärarkandidaten är skyldig deltaga i två
gruppövningar (= två dubbellektioner) i
veckan, och får han inom vissa gränser
själv välja de skolämnen han önskar
undervisa i. Man håller inte på att han
under utbildningstiden skall öva sig i
alla skolämnen och på alla skolstadier.
- En lärarkandidat kan också ge sig
ut på egen hand i folkskolorna, särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
