Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 2. 8 januari 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
SVENSK LÄRA R E T ED N I N G
Nr 2
den. Måhända förhåller det sig även så,
att ett yngre släkte med större
förståelse för folkbildningens betydelse börjar
komma till makt och inflytande ute i
bygderna.
Det knakar i den Lind skog ska
katekesbyggnaden. Från början var det
endast vänstertidningar av olika färger,
som intogo en skarpt oppositionell
hållning gent emot den Lindskogska
katekesukasen. Av enskilda hänvändelser
erforo vi, att regeringsbeslutet väckt
mycket allvarliga bekymmer långt in i
den politiska högerns led och icke minst
i sådana statskyrkliga kretsar, där man
är särdeles starkt intresserad för
kristendomsämnets ställning i våra
folkskolor. Man väntade möjligen, att denna
opposition inom högerns egna led
skulle nertystas. Men på en av det gångna
årets sista dagar överraskade Svenska
Dagbladet (h) med att på mycket
bemärkt plats införa en uppsats av teol.
lic. Tuve Fredriksson, vari denne - låt
vara i moderata ordalag - gav uttryck
åt en ganska kritisk uppfattning om det
Lindskogska lagstiftningsverket.
Vi förbigå uppsatsens första del och
konstatera endast, att icke <ens denne
författare har reda på lagtextens
verkliga lydelse utan tror, att regeringen
i isitt beslut följde den Holmdahlska
reservationen. Så långt har man genom
en osannfärdig förstahandspresentation
lyckats föra allmänheten bakom ljuset.
Vi avtrycka emellertid den del av
uppsatsen, som visar, hur tilltrasslat
han finner läget.
I en punkt kan man ge oppositionen rätt.
Och det gäller ordalydelsen i ifrågavarande
nya bestämmelse. Denna är så elastisk, att
man kan befara att försök göras att
återinföra den gamla katekesläsningen. På
»västfronten» har man redan börjat överlägga om
åtgärder för katekesläsningens återinförande i
skydd av de nya bestämmelserna. Detta
in-nebure emellertid icke blott ett brott mot
gällande lag utan också ett snedvridande av
undervisningsplanens mest värdefulla
grundtanke genom införandet av ett för denna
främmande element. Då först vore talet om
reaktion berättigat och uppslitande strider
oundvikliga.
Det förefaller emellertid, som om en
sådan eventualitet skulle kunna förebyggas. Det
kunde ske helt enkelt därigenom, att
skolöverstyrelsen, t. ex. i ett cirkulär, gåve
några anvisningar om hur bestämmelsen bör
tolkas och framför allt om hur mycket av lilla
katekesen som kan föreläggas barnen till
utanläsning,
Vid skolöverstyrelsens behandling av
ärendet anmärktes visserligen, att »överstyrelsen
icke funnit det möjligt att åstadkomma en
formulering, som kunde garantera en
begränsning till detta fåtal stycken». Tidsläget är
dock sådant, att man måste försöka det
omöjliga.
En hårdare dorn kan knappast
fällas om en lagstiftning:, än denna. Ingen.
människa vet,. hur författningen skall
tolkas. Ecklesiastikministern vägrar att
uttala sig. Den föredragande i
skolöverstyrelsen förklarar, att den enda, som
kan giva en auktoritativ tolkning, är
k. m: t. Nu tillrådes skolöverstyrelsen
att »försöka det omöjliga».
Dr F. anvisar emellertid en
säkerligen oframkomlig väg. Skolöverstyrelsen
saknar den befogenhet, som han vill
tillägga densamma. F. ö. aktar sig
säkerligen överstyrelsen för att ge sig in
på äventyr.
Dr F. gör själv ett försök till ett
urval ur Luthers lilla katekes, som skulle
svara mot författningens mening. Han
kommer till att ett sådant borde
omfatta Luthers förklaring till l: a, 4: e;
7: e och 8: e buden samt
inledningsorden till Fader vår. Övriga delar av
katekesen böra av skilda anledningar ej
inläras ordagrant.
Då dr F. emellertid går ut från att
författningen har en annan lydelse, än
den i verkligheten fått, är försöket
redan av denna grund värdelöst, även om
det kan ha -sitt intresse ur den
synpunkten, att det ganska nära
sammanfaller med ett förslag, som delgivits
denna tidnings redaktör såsom
resultatet av flera mycket framskjutna
skol-och prästmäns gemensamma
rådplägningar i syfte att finna en utväg ur
svårigheterna. Om både det ena och det
andra uppslaget gäller, att de på grund
av lagtextens otydbarhet vidlådas av
osäkerhet.
Det finnes endast ett sätt att reda upp
härvan. Alexander använde den i
Gor-dium.
Det är ett grovt våldförande på
sanningen, skriver Svenska Morgonbladet
(frirel.), att påstå, att
kristendomsundervisningen f. n. ligger alldeles i
lägervall i folkskolorna. Tidningen
citerar ur det stenografiska protokollet över
katekesdebatten i kyrkomötet några
utdrag, som vi tillåta oss avtrycka.
Det har talats här åtskilliga ord om den
gällande undervisningsplanens förtjänster.
Jag underskriver av fullt hjärta, och det är
någonting, som vi inte skola kunna gå
förbi så lätt, detta, att dock Bibeln och Kristi
person ha fått en central ställning i den
gällande undervisningsplanen. Alldeles
särskilt har jag blivit gripen därav, att
kristendomsundervisningens mål enligt gällande
undervisningsplan säges vara att lämna
barnen såsom behållning för livet en samlad och
åskådlig bild av Jesus, hans liv och verk.
Mig veterligen finns ingen annan och har
inte funnits någon annan undervisningsplan,
som på det sättet har uttryckt målet för
kristendomsundervisningen i folkskolan.
Biskop Danell.
Efter de underrättelser jag fått från
olika håll och från olika stift, är det
uppenbart, att kristendomsundervisningen för
närvarande befinner sig i stigande. Jag är på
det klara med att den undervisningsplan, som
gavs oss 1919, särskilt efter omjusteringen
1921 i en detalj, i mycket är synnerligen
förtjänstfull. Den ger oss stora positiva värden
genom undervisningens koncentration på det
bibliska, framför allt det nytestamentliga,
stoffet och genom det historiska stoffets
införande, liksom icke minst genom rätten att
begagna bilder ur kyrko- och
missionshistorien för att i levande konkreta gestalter
illustrera, hur det kristna livet utgestaltat sig
här i världen.
Professor Holmquist.
Den nya undervisningsplanen har stora
förtjänster genom det sätt, varpå barnen
komma i mer omedelbar kontakt med det
konkreta bibelstoffet. . . Det är glädjande
att se, hur mycket av sådant stoff barnen
oftast kunna.
Biskop Billing.
Jag konstaterar med glädje samma
erfarenhet ungefär, som biskopen i Västerås
uttryckte, tänker med glädje på vilken
upp-byggelse det verkligen är att höra barnen,
när de på ett konkret och åskådligt sätt
återgiva centrala delar av det bibliska
materialet. Biskop Aurelius.
Kyrkoherde Larsson yttrade, att resultatet
av kristendomsundervisningen hade blivit så
mycket sämre efter den nya läroplanens
införande. Jag har en god vän, som också är
präst i Stockholm och har varit det i bortåt
30 år. Han säger, att det i detta avseende
var precis lika här i Stockholm före den
nya läroplanen som efter densammas
införande. I stort sett är skillnaden mycket liten.
Biskop R o d h e.
Jag vill understryka ännu en sak: jag
känner, att då här talas om att
kristendomskunskapen har blivit sä mycket sämre
än förut, däri ligger en mycket stor
orättvisa. Jag har för min del funnit, då jag
förhört på de områden, vari man undervisat, att
kunskapen varit god.
Biskop Reuterskiöld.
Vi ha som bekant i Sverige en
bokserie, skriver i Dagens Nyheter den
kände litteraturkritikern under märket
O. H-g, som man inte kan vara nog
tacksam för, och som just är avsedd
för barn från och med den ålder, då
de börja läsa själva och några år
framåt i tiden. Det är Bärnbiblioteket Saga,
utgivet från Svensk Läraretidnings
förlag. Det innehåller för närvarande
långt över 100 böcker, och nästan alla
dessa äro bra.
Principen för denna serie - en princip,
som man kanske inte längre håller så strängt
på, men som man borde hålla på - är att
den skall innehålla endast klassiska ting i
för barn lämpade omstuvningar och
bearbetningar. Dessa böcker äro också bra
illustrerade, de flesta av dem av den bästa
barnboksillustratör, som kanske funnits att tillgå,
Louis Moe. Hans teckningar till Trojanska
kriget, till Tusen och en natt, till några
folksagor äro sådana, att de, som under
barnaåren fått dem innötta i hjärnan, skola även
som äldre kunna med glädje ta fram dem
till nytt beskådande.
Uppsatsen i övrigt innehåller en
val-befogad kritik av den torftiga och
vanlottade litteratur, som, på få undantag
när, bjudes våra minsta små - >en
kritik, som både föräldrar och lärare
säkerligen obetingat vilja stryka under.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
