Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 6. 5 februari 1930 - Det senaste fortsättningsskoleprojektet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 6
SVENSK LÄRARETIDNING
123
Det senaste
fortsätteingsskole^
projektet.
I en följd av nummer har Svensk
Läraretidning återgivit utdrag ur
folkskolinspektörernas berättelser
angående verksamheten under
läsåret 1928-1929. Med en
samstämmighet, som icke kan bero på en
slump, ha därvid särskilt två
förhållanden påpekats: det ena att
fortsättningsskolan fastare och
fastare växer in i föräldrarnas och
barnens förtroende, när startårens
svårigheter övervunnits, det andra
att fortsättningsskolan nu behöver
få vara i fred för klåfingrigt
lag-stiftningsmakeri.
Samma uppfattning kom
genomgående till uttryck under den
omfattande diskussion, som under
fjolåret fördes under denna
tidnings avdelning »Fritt forum». Det
torde också vara en kompakt
mening bland dem, som arbeta i
fortsättningsskolans tjänst, att den
värsta björntjänst, man kan göra
fortsättningsskolan, är att
framkomma med ideliga projekt om
tummande på de bestämmelser, som
gälla i fråga om skolplikt,
skoltidens längd o. d. Vad skola
egentligen myndigheter och hem erhålla
för uppfattning om allvaret i en
lagstiftning, som på detta sätt är
utsatt för alla möjliga
projektma-kares omsorger? Till slut vet ingen,
vad han egentligen har att rätta sig
efter.
Vi föranledas till dessa
reflexioner närmast av den
fortsättnings-skolemotion, som i år i första
kammaren väckts av hr A. J. Granström
i Timrå (fr.). Motionen går ut på
att statsbidraget till
fortsättnings-skola jämväl må kunna utgå, om
fortsättningsskolans 360 timmar
förläggas till ett läsår. Granskar
man närmare motionärens motiv,
så finner man, att han anser denna
anordning kunna införas oberoende
av eller, såsom det heter i
motionen, »i avvaktan på resultatet» av
den pågående utredningen om
fortsättningsskolans organisation.
I och för sig är det ju en högst
ovanlig åtgärd att man, när en
utredning pågår - en utredning, som
till på köpet ålagts skyndsamhet .-
och som har största tänkbara
svängrum i sina direktiv, påkallar
en provisorisk författningsändring.
Motionärens korta
riksdagserfarenhet kan knappast tjäna som ursäkt
för en sådan naivitet, ty det
enklaste sunda förnuft bör vara
tillräckligt för att uppvisa orimligheten i
förfaringssättet i fråga.
Men bortsett härifrån, låt oss ett
ögonblick syssla med projektet i
fråga ur rent sakliga och praktiska
synpunkter! Motionären tänker sig
närmast, att en del av de 360
timmarna förläggas till hösten, en
annan del på våren under samma
läsår. Han känner själv, att den
omedelbara invändningen blir: Hur
ordna lärarfrågan? Han försöker
visserligen intala sig själv, att det
skulle gå för sig i skolor med
mindre barnantal, att läraren med
hänsyn till »den mindre betungande
undervisningen» skulle kunna
undervisa även i fortsättningsskolan.
Alltså: en landsbygdslärare med 8
månaders undervisning plus
kanhända slöjd skall därutöver
upprätthålla 12 veckors
fortsättningsskola! Det måtte ha varit mycket
av »mindre betungande
undervisning» i hr Granströms landamären,
ty på annat håll lär man nog
knappast anse sig rå med 11 månaders
lästid. I skolor med flera lärare kan
man dela upp skolan på dessa,
resonerar han vidare. Om man
bortser från den sämsta typen av
fortsättningsskola, aftonskolan, lär
emellertid även en sådan
uppdelning erbjuda sina svårigheter. Och
splittringen mellan många lärare
lär inte ens i aftonskolan té sig
alltför lockande.
Men så kommer han till det, som
väl ändå är pudelns kärna i hela
projektet, nämligen att man kan
taga andra lärare än de i folkskolan
tjänstgörande. Exempelvis - fast
det icke utsäges någonstädes -
pensionärer!
Vid fortsättningsskolereformens
genomförande höll den, som
skriver detta, med synnerlig styrka på
att även andra än folkskolans
lärare skulle kunna tagas i
fortsättningsskolans tjänst. Säkerligen var
detta, särskilt med hänsyn till den
yrkesbestämda typen, både nödigt
och nyttigt, och åtskilliga dugande
verkstadslärare ha tack vare frihe-
ten i detta hänseende beretts
tillfälle att göra en god insats för de
praktiska ämnena i
fortsättningsskolan. För de mera teoretiska
ämnena har emellertid erfarenheten i
stort sett givit till resultat, att
folkskolans lärare visat sig som de
lämpligaste
fortsättningsskollärarna.
Vi vilja ingalunda bestrida, att
pensionerade folkskollärare
understundom befinna sig i sådan andlig
vigör, att de mycket väl kunna
fylla en fortsättningsskollärares
uppgift. Men då motionens
genomförande skulle lägga till rätta för ett
system med pensionärer som
fortsättningsskolans lärare i stället för
de i folkskolan tjänstgörande
lärarna, är det högeligen nödvändigt att
utan skonsamhet peka på
konsekvenserna. Pensionärernas
bekymmer måste avlyftas på annat sätt.
Den Granströmska motionen
skulle självfallet kunna belysas
även ur andra synpunkter än de
här berörda. Kostnadsfrågan är ett
sådant kapitel. T. o. m. hr
Andersson i Eliantorp (bf.) uttalade för
någon tid sedan för sina
kommit-tenter i Östergötland, att en sådan
anordning bleve ganska dyrbar.
Och gentemot en gammal
folkskoleman som hr Granström känner man
nog en viss lust att polemisera, då
han så kapitalt underskattar den
uppfostrande betydelsen av en
tvåårig fortsättningsskola. På platser,
där man tillräckligt länge prövat
den tvååriga fortsättningsskolan,
har man nog gynnsamma
erfarenheter även i den vägen.
Men det sagda må vara nog.
Förmodligen blir väl hela
resultatet av motionen, att vederbörande
utskott hänvisar till den pågående
utredningen och avstyrker
projektet. Men ute i landet har motionären
lyckats åstadkomma åtskilligt av
förvirring och ovisshet. Så
vacklande, som lagstiftarna ställt sig i
fortsättningsskolefrågan, är det
knappast underligt, om en och
annan även om denna motion kan
tänka sig, att den kanhända dock till
slut medför en riksdagsskrivelse
och en ny utredning.
Och så har den kommit att få
uppgiften att lägga nya
svårigheter i fortsättningsskolans väg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
