Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 8. 19 februari 1930 - Sveriges allmänna folkskollärarförening - Dödsfall - Adolfina Vilhelmina Eriksson - Riksdagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 8
bokslitteraturen, och framhölls vikten av att
äga en god och på samma gång prisbillig
sångbok att sätta i elevernas händer. Mycket
rent mekaniskt arbete kan härigenom
inbesparas, och tiden kan bättre utnyttjas.
Enär föredragen tagit en avsevärd
tid i anspråk och flera av de framförda
spörsmålen dessutom voro av den art,
att deltagarna ej voro beredda, att
omedelbart taga ståndpunkt till dem,
följde ingen diskussion. Kretsen beslöt
göra en hemställan till
folkskolestyrelsen om anordnande av ett allmänt
kårmöte, på vilket läroboksfrågan i hela
dess omfattning upptages till
behandling.
Efter kaffeservering följde ett
animerat samkväm med sång- och
musik-underhållning av fröknarna Bila
Hansson och Alma Löf kvist samt hr N.
Svanberg.
Dödsfall.
Adolfina Vilhelmina
Eriksson.
Såsom i denna tidnings förra nummer i
korthet omnämndes avled förra lärarinnan
vid Skutskärs folkskola fröken Adolfina
Eriksson å Gävle lasarett den 3 februari.
Fröken Eriksson var född i Finspång i
Östergötland 1864 och erhöll sin första
undervisning vid dess folkskola, varvid hon
under någon tid hade Fridtjuv Berg till
lärare. Efter att några år ha tjänstgjort
som småskollärarinna genomgick hon Falu
folkskoleseminarium och anställdes därefter
1897 vid Skutskärs folkskola, där hon
tjänstgjorde till 1925, då hon avgick med pension.
Från kamrater, överordnade och forna
lärjungar ha enstämmiga vittnesbörd
avgi-gits om hennes omutliga plikttrohet i
lärargärningen och ovanliga
undervisningsförmåga, hennes nit och omtanke om
lärjungarna och hur hon i arbetet lade ner hela
sin själ för att ge dem det bästa för deras
framtida väl. Inom sin verksamhetskrets
åtnjöt hon därför också allmänt förtroende och
aktning, och hennes kraft och förmåga togs
ofta i anspråk för församlingsarbete av
olika slag.
Gladlynt och frimodig, rättrådig och
»rakryggad till både kropp och själ» var hon
högt skattad inom kamratkretsen. Åren 1918
-1924 var hon ordförande i
Älvkarleby-Söderforskretsen av S. A. F.
Under stor tillslutning av
församlingsborna jordfästes hon i Johanneskyrkan i
Skutskär lördagen den 8 febr. Från
predikstolen höll därvid kyrkoherden F. Tivell
likpredikan, vilken han avslutade med orden:
»Och må denna min första likpredikan i
Skutskärs kyrka fattas som uttryck för deri
stora högaktning och respekt jag alltid hyst
för den bortgångnas lärargärning.»
Tisdagen den 11 skedde gravsättningen i
släktens familjegrav å Norra kyrkogården i
Stockholm. Avskedsord uttalades därvid från
ungdomsvännerna av förra lärarinnan vid
Stockholms folkskolor fröken Emma Nilsson
och. f. d. undervisningsrådet Hjalmar Berg.
I varmhjärtade och erkännsamma ord
tolkade komministern K. Jansson i Solna, som
lärt känna den avlidna under den tid han
tjänstgjort inom Älvkarleby församling, de
starka och djupa intryck han därvid erhållit
av henne som undervisare, uppfostrare och
personlighet. Han hade i henne funnit »en
rätt israelit, i vilken intet svek var».
Hj. B.
Riksdagen*
Beslut.
Räntefria studielån.
För den utdelning av räntefria
studielån, som verkställdes år 1929, funnos
till förfogande dels det av riksdagen
för budgetåret 1929/1930 anvisade
anslaget å 226,000 kronor, dels i
statskontoret å fonden för räntefria studielån
då innestående disponibla tillgångar om
i runt tal 136,950 kronor, dels ock
under år 1929 till postsparbanken
influtna amorteringar, avseende åren 1927
och 1928, till sammanlagt belopp av
36,355 kronor 76 öre, alltså tillhopa
omkring 399,300 kronor.
Den 3 maj 1929 utdelade k. m: t dels
fortsatta studielån åt 211 av 228
sökande med belopp växlande mellan 486
och 1,400 kronor samt till en
sammanlagd summa av 253,211 kronor, dels ock
nya studielån åt 127 av 716 sökande
med belopp växlande mellan 600 och
1,400 kronor samt till en sammanlagd
summa av 146,000 kronor. Tillhopa
utdelades alltså 399,211 kronor.
Om man räknar med en
låneutdel-nirig år 1930 till samma belopp som
1929 års utdelning eller i runt tal
400,000 kronor, skulle - enligt vad
departementschefen angivit - för
budgetåret 1930/1931 erfordras ett tillskott av
202,210 kronor. Med hänsyn såväl till
de av k. m:t beviljade uppskoven som
även därtill att med all sannolikhet ej
alla amorteringar i övrigt bliva i rätt
tid erlagda, har k. m: t i
statsverkspropositionen till innevarande års riksdag
hemställt att för budgetåret 1930/1931
måtte av riksdagen beviljas ett anslag
av 210,000 kronor.
. Statsutskottet har tillstyrkt k. m: ts
förslag, och riksdagen har i anslutning
härtill såsom kapitalökning för fonden
för räntefria studielån för budgetåret
1930/1931 anvisat ett reservationsanslag
av 210,000 kronor.
Motioner.
Nedbringande av kostnaderna för
Skolmateriell.
Hr Sanden (s) har i förevarande
ärende väckt en motion av följande
lydelse:
Då frågan om förbilligande av
skolmateriellen år 1928 genom motion förelades*
riksdagen, avslogs framställningen med hänvisning
till vissa från k. m: t och skolöverstyrelsen
i utsikt ställda åtgärder. Då dessa emellertid
icke vidtagits - i varje fall ha några resultat
icke spårats - våga vi ånyo framföra nämnda
spörsmål till riksdagens prövning. Frågan
om fri materiell åt i folkskolan undervisade
barn har förut, såsom påpekades i 1928 års
motion, under en följd av år varit föremål
för diskussion. I december 1920
bemyndigades chefen för ecklesiastikdepartementet att
tillkalla högst tre sakkunniga för att inom
departementet biträda med verkställande av
utredning beträffande dels i vilken
omfattning behov förefunnes av lättnad i de
kostnader, som hittills i regel påvilade
familjeförsörjare i och för anskaffande av
erforderlig materiell åt deras i folkskolan
undervisade barn, dels i vilken utsträckning och på
vad sätt det kunde befinnas lämpligt och
möjligt att av allmänna medel bereda lättnader
i dessa kostnader, dels ock huruvida en
samverkan härutinnan mellan stat och kommun
kunde åstadkommas.
Den verkställda utredningen, som tyvärr
icke givit anledning till något förslag från
regeringens sida, innehåller mycket av värde.
Av densamma framgår, att ett beslut om fri
Skolmateriell skulle i vissa fall medföra en
avsevärt ökad utdebitering. Med
utgångspunkt från en beräknad årlig medelkostnad
av 5 kronor för varje barn och med hänsyn
tagen till kommunernas beskattningsbara
inkomst under år 1920 samt till antalet i
folkskolorna under samma år undervisade barn
hava sakkunniga funnit, att kommunernas
kostnader för fri Skolmateriell skulle
motsvara ett belopp per bevillningskrona av 2
å 3 öre för städerna och 14 å 15 öre för
skoldistrikt å landsbygden. För olika kommuners
vidkommande äro dessa belopp av mycket
växlande storlek. Vad stadskommunerna
angår blevo kostnaderna för de större
städerna i allmänhet obetydliga, meclan de i
mindre städer kunde stiga till mångdubbelt
’ belopp. Sålunda skulle kostnadsökningen per
bevillningskrona i avrundade tal utgöra för
Stockholm 1,5 öre, för Göteborg 1,9 öre, för
Norrköping 3,2 öre, för Kalmar 4 öre, för
Västervik 5,1 öre och iför Tidaholm 7,8 öre.
I landsbygdsdistrikten blevo olikheterna
väsentligt större. Under det att kostnaden för
vissa distrikt skulle inskränka sig till 5
eller 6 öre, har beräkningen för en
landskommun givit till resultat en utgiftsökning av ej
mindre än 87 öre per bevillning krona.
Förhållandena orde knappast ha
förändrats under de senaste 10 åren. Sakkunniga
föreslogo samverkan mellan stat och kommun
för frågans lösning. Av den beräknade
kostnaden - ungefär 5 kronor per elev - skulle
staten bidraga med kronor 4: 50 för elever i
heltidsläsande skola och kronor 3: 60 för elev
i halvtidsläsande. Återstoden skulle
vederbörande kommun tillskjuta. Statsbidraget
beräknades för 1920 - under förutsättning att
samtliga skoldistrikt infört fri Skolmateriell
- uppgå till kronor 3,030,548: 40.
Då den verkställda utredningen icke
medfört resultat, kan det måhända anses
olämpligt att på nytt påkalla riksdagens
uppmärksamhet i förevarande ifall. Det är emellertid
obestridligt, att frågan om fri Skolmateriell
aktualiserats, och riksdagens intresse måste
på grund härav ånyo tagas i anspråk. Ett
relativt stort antal kommuner har, trots att
skattetungan osats, beslutat fri materiell åt
folkskolans elever, andra ha vidtagit
åtgärder, som avse att lätta bördan för de
fattigaste familjerna med skolpliktiga barn. Ett
för hela landet normerande beslut synes av
behovet påkallat, icke minst i en behövlig
skatteutjämnings intresse.
Undertecknade våga emellertid nu, lika litet
som 1928 förutsätta, att riksdagen är beredd
att omedelbart besluta i huvudsaklig
överensstämmelse med sakkunnigas förslag. I väntan
på andra tider synes det dock nödvänligt, att
riksdagen föranstaltar om åtgärder, som
ined-föra minskade utgifter för läroböcker och
annan Skolmateriell. En enhetlig plan, i
vilken det bestämdes vilka läroböcker, som
under en viss period skola användas, borde ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
