- Project Runeberg -  Svensk Läraretidning / 49:e årg. 1930 /
222

(1891-1933)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 10. 5 mars 1930 - Lönefrågan just nu - En ingående vidräkning - Studieresor i Tyskland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222

SVENSK LÄRARETIDNING

Nr 10

Lönefrågan Just nu.

Redan när 1928 års lönekommitté
tillsattes, påtalades från olika håll
den oklarhet, som vidlådde de
direktiv, efter vilka kommittén hade
att arbeta. Att i kommitténs
uppdrag ingick att framlägga förslag
till lönereglering för
undervisningsväsendets personal samt till
nyreg-lering av lönerna inom
fögderiförvaltningarna, var ställt utom allt
tvivel. Spörsmålet, huruvida också
de nyreglerade verken skulle kunna
påräkna en mer genomgripande
lönereglering, gjordes till föremål
för delade meningar.

Den läsart, som emellertid
föreföll ha de starkaste
sannolikhetsskälen för sig, utvecklades redan i.
juli 1928 vid ett sammanträde med
folkskollärarkårens
representantskap för lönefrågor. Med stöd av
dåvarande finansminister Lybergs
uttalande till statsrådsprotokollet
vid lönekommitténs tillsättande
utgick representantskapet från att
lönerevisionen för de nyreglerade
verken avsåge en mera formell
överarbetning av
avlöningsreglementena samt ett inarbetande av
dyrtidstilläggen i de fasta lönerna,
Följaktligen trodde man sig kunna
konstatera, att det allmänna
lönesystemets grandprinciper skulle
lämnas orubbade. På dessa
premisser byggde folkskollärarinnorna, då
de i enighetens intresse avstodo
från att for sitt vidkommande
aktualisera en strid om
likalörisprm-cipen.

Lönekommittén har nu
halvtannat år sysslat med lönerevisionen.
Vi tro oss inte vara oriktigt
underrättade, om vi uttala, att
representantskapet vid sitt sammanträde i
juli 1928 bedömde läget rätt. En
stockholmstidning, vars
ledareavdelning redigeras av en högre
statstjänsteman, har visserligen ordat
om att kommittéarbetet skulle ha
kommit in i en återvändsgränd
genom att för de nyreglerade verken
arbetet inskränktes till en teknisk
lönerevision. Eftersom kommittén,
alltsedan den började sitt
arbete, inriktat sig härpå, torde
påståendet emellertid helt få stå för den
åsyftade tidningens egen räknitig.
Om tveksamhet rörande
kommitténs befogenhet uppstått under den

senaste månaden, torde
anledningen härtill inte vara svår att finna.
Regeringen fråntog kommittén för
någon tid sedan frågan om en
lönerevision för de vid militärväsendet
anställda och hänsköt denna till
särskilda sakkunniga. Då för dessa
sakkunnigas arbete samma direktiv
skulle gälla som de för 1928 års
lönekommitté utfärdade, undrade helt
visst en och annan, om den i
militära kretsar gängse uppfattningen
vore riktig, att det för
militärväsendets vidkommande gällde en ny
lönereglering. Att det på denna
punkt kan vara önskvärt med en
auktoritativ tolkning av direktiven,
är förklarligt. Ty om de båda
kommittéerna, som ha ett par
gemensamma medlemmar, skulle olika
tolka de givna direktiven, kunde
rnan med fog tala om att arbetet
kommit in i en återvändsgränd.

För folkskolans lärare är det av
synnerligt intresse, att
lönekommitténs arbete ej i det oändliga
försinkas. Om kommittén, som det
uppges, hittills endast för
undervisningsväsendets och
fögderiförvaltningarnas del sysslat med verkliga
löneregleringar och i övrigt
inskränkt sitt arbete till en
huvudsakligast formell revision, förstår man,
att ett vidgande av kommitténs
uppdrag skulle väsentligt fördröja
arbetet. Då den nya
löneregleringen för lärargruppernas del enligt
hr Lybergs direktiv skulle
»anpassas efter det lönesystem, vari
utredningen i övrigt kommer att
resultera», innebure en omläggning av
kommittéarbetet i den del, som
sysslar med de nyreglerade verken, ett
nytt förhalande av frågan.

En sådan utveckling av
förhållandena skulle innebära en verklig
och djup orättvisa mot lärarna.
Runt hela vårt land följes inom
lärarkåren kommitténs arbete med
oro. Ny näring har denna oro fått,
sedan det blev känt, att
ordföranden i den sektion, som sysslar med
undervisningsväsendets lönefråga,
energiskt motarbetat
stockholmslärarnas Önskemål att helt bli
delaktiga i den av fjolårets riksdag
beviljade provisoriska
avlöningsförbättringen. Sammanställer man detta
med att i kommitténs uppdrag
ingick enligt de av hr Lyberg givna
direktiven att »genomföra en löne-

reglering med mindre kostnad för
statsverket, än enligt det tidigare
framlagda förslaget förutsatts»,
förstår man, att misströstan redan
börjat gripa omkring sig inom allt
vidare kretsar av lärarvärlden.
Genom kommitténs sammansättning
sörjdes ju för att
lärarrepresen-tanterna närmast tilldelades
rollerna av ropandes röster i öknen.

Det mycket omfattande
förberedande utredningsarbetet inom
lä-rarlönesektionen torde nu vara
slutfört, och plenarbehandlingen av
undervisningsväsendets lönefrågor
pågår som bäst. Man har anledning
tro, att sedan kommittén orienterat
sig i dessa frågor och tagit del av
det synnerligen omfångsrika
utredningsarbetet, tillfälle skall
beredas olika lärarkategorier att genom
av personalgrupperna utsedda
representanter få framföra sin syn
på löneregleringsarbetet och i
samband därmed stående spörsmål,
innan ännu kommittén fattat några
definitiva beslut.

Från lärarvärlden kommer i vart
fall varje försök att ställa dess
lönefråga i skymundan för grupper,
som redan befinna sig i en
gynnsammare ställning, att mötas av
den skarpaste opposition.

En ingående vidräkning med
regeringens skolproposition förekom vid
propositionens remitterande i första
kammaren förra fredagen. Hrr Rydén
och Björck skötte kritiken genom ett
flertal inlägg, vari konsekvenserna av
förslaget med skärpa påtalades.
Statsrådet Lindskog försvarade sig, så gott
han kunde. Hr Almkvist förde talan
för de skolsakkunnigas förslag men
förbehöll sig senare ståndpunktstagande
till de delar av propositionen, där
förslaget frångåtts. Debatten räckte nära
tre timmar. Båda kamrarna beslöto 20
dagars motionstid i ärendet.

Yi återkomma.

Studieresor i Tyskland. Hr G.

Trensch, Schlosstrasse 17, Berlin-
Heimsdorff, har meddelat Svensk
Läraretidnings redaktion, att han även i
år är villig att bistå med råd och
upplysningar åt de svenska kolleger, som
ämna företaga studieresor i Tyskland.
Eventuella förfrågningar böra
emellertid tillställas honom snarast möjligt, så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:49:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svlartid/1930/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free