Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 14. 2 april 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
322
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 14
LÄST OCH ÅTERGIVET.
Om Skolrevisionens utsikter gör
Skånska Dagbladet (bf) några uttalanden,
som icke sakna sitt intresse.
Tidningen förespår, att årets skolproposition
»måhända kommer att mottagas mindre
välvilligt av riksdagen». Steget har
tagits längre än vad riksdagen begärt. I
stället för »utbyggnader och praktiska
jämkningar» har man gått »till en
revision och delvis ett upprivande» av 1927
års skolbeslut.
Tidningen ingår därefter på en
kritik av den förenade linjen och påpekar,
att den strider mot grundtanken i 1927
års skolreform, »att den fyrklassiga och
den femklassiga linjen skulle beredas
såvitt möjligt lika tillfälle till fri
utveckling och inbördes konkurrens för
att därigenom resultaten skulle kunna
jämföras och erfarenhet vinnas,
vilkendera borde äga företräde».
I fortsättningen heter det bl. a.:
Det kan icke bli tal om någon avveckling
av den fyraåriga realskolan som fristående
linje, varom departementschefen på ett ställe
i propositionen gör en antydan. En dylik
tendens kan synas ganska oskyldig men finge
givetvis långt gående konsekvenser, bl. a. ur
kostnadssynpunkt. Var skulle det exempelvis
sluta, om de förstatligade kommunala
mellanskolorna utökades med en klass över lag för
att tillfredsställa det mycket ringa intresse,
som där kan förefinnas för den förenade
linjen? Det har ordats mycket om
konsekvenserna av skolreformen, men man bör icke
glömma, att de linjer, som företräddes av
oppositionen, skulle fullt genomförda ha medfört
väldiga utgiftsökningar för statsverket.
Att praktiskt jämka och om möjligt
förbättra skolorganisationen är ett önskemål, som
bör kunna vinna anklang inom olika läger,
men en revision efter de normer, som 1927
förordades av oppositionen, torde icke vara
genomförbar.
Tankegången i tidningens uttalanden
sammanfaller i mycket med de
motioner från bondeförbundshåll, som
fram-burits av ledamöterna i 1927 års
Skolutskott hrr Reuterskiöld i första och
Andersson i Ovanmyra i andra
kammaren.
Västmanlands Folkblad (s) ägnar i
en ledare särskild uppmärksamhet åt
den socialdemokratiska partimotionens
inverkan på Västerås stads
skolförhållanden :
Vidare avser motionen att tillrättalägga
flickornas utbildning i de nio omtvistade
städerna. Härvid söker man i görligaste mån
lösa frågan i ett sammanhang. På grund av
konstaterad nedgång i lärjungeantalet vid
läroverken i Västerås, Lund och Borås, föreslås
dessa ombildade till samläroverk på samma
sätt som 1927 skedde med flertalet högre sko-
lor i landet. På denna väg skulle redan i höst
flickorna i Västerås med omnejd uppnå den
likställighet med pojkarna som eljest är
regel. För att möjliggöra detta erfordras
endast en obetydlig utvidgning av realskolan
vid härvarande läroverk, gymnasiet torde
redan erbjuda tillräckligt utrymme. Staden
undgår såmedelst att tillhandahålla särskilt
skolhus för ett tilltänkt flickläroverk, liksom
kostnaderna för bostad åt rektor bortfaller.
Enahanda blir förhållandet med de utgifter, som
nu påvila staden för flickornas undervisning
å gymnasiet.
Tidningen avslutar sin översikt över
skolstridens utsikter med följande:
Som synes drar det upp till ny strid kring
skolorganisationen. Dess bättre vill det
synas, som om vårt parti denna gång inte skall
nödgas ensamt kämpa mot ett kompakt
borgerligt block. Bondeförbundet har redan i
grundläggande punkter anmält bestämt
missnöje. Och de folkfrisinnade ha icke »officiellt»
gjort sig påminta, Den omständigheten att
icke ens herr Almkvist ansett sig kunna
mo-tionsledes påyrka genomförandet av det
förslag han i egenskap av herr Lindskogs
»sakkunnig» endosserat, utan anförtrott detta
värv åt ett par av partiets meniga lämnar
rum för en befogad misstanke, att man även
inom detta läger är hågad att ställa sig i
opposition mot den skolreaktion, som i år
säkerligen gjort sig räkning på en lättköpt och
avgörande seger. Hur ställningen vid sista
upploppet kan komma att bli, låter sig nu
icke bedöma. Men åtskilligt tyder på att
åtminstone andra kammaren skall befinnas
ovillig att svälja herr Lindskogs »revision». Och
i avgörande delar erfordras dess bättre
samstämmiga beslut av kamrarna. Under sådana
förhållanden är det nog riktigt, som ryktas,
att stämningen i högerlägret är en smula
bekymrad.
Sammanställas dessa båda från vitt
skilda håll komna uttalanden, som
säkerligen bygga på kännedom om
meningar och .stämningar inom riksdagen,
torde vår läsekrets kunna bilda sig en
föreställning om läget just nu.
Frågans behandling inom
statsutskottets andra avdelning har i dagarna
tagit sin början. Avgörandet torde
följaktligen ännu en tid låta vänta på sig,
och självfallet kunna förskjutningar i
läget inträffa innan dess.
I övrigt hänvisa vi till ledaren å
annat ställe i dagens nummer.
Krafter, som lössläppts/ Under tio
år efter undervisningsplanens
utfärdande förekom icke i riksdagen någon
på allvar upptagen motion om
kristendomsundervisningens avskaffande i
folkskolan.
I anledning av en vid årets riksdag
väckt motion skriver Arbetaren
(syn-dik.) bl. a.:
»Arbetarrepresentanterna» i stort göra
ingenting för att hejda skolreaktionen. Bibeln i
stället för katekesen är deras ståndpunkt. Ur
frihetlig ståndpunkt innebär detta att skicka
barnen från Pontius till Pilatus.
Den kände folkbildningsmannen, lektor
Oskar Olsson, har i en motion till riksdagen
framställt det synnerligen blygsamma kravet
att kristendomsläxläsningen och
morgonbönerna skulle avskaffas, och
kristendomsundervisningen inskränkas till bibelläsning, ev.
samtal över denna. Skolöverstyrelsen yrkar i
mörkmännens intresse blankt avslag. Man
påstår att morgonböner och kristendomsläxor
äro oundgängliga förutsättningar för barnens
moraliska fostran. Hur inpluggning av judiska
sagor och obegripliga dogmer skall främja
detta höga syfte, kunna vi emellertid
omöjligt fatta.
Skolreaktionens fräckhet bör samla
arbetareklassen kring kravet på
kristendomsundervisningens fullständiga avskaffande.
Uttalandet må stå som en
illustration till Nya Dagligt Allehandas (h)
utsaga för några dagar sedan om den
Lindskogska ukasens fredsstiftande
karaktär :
Därmed borde ju ock en bärande grundsten
till fredsslut i frågan anses vara lagd, ty icke
lär det med verkligt fog kunna påstås, att
de unga skulle vare sig fysiskt överbelastas
eller andligt förstöras, om de få inlära
utantill några av de fundamentala etiska och
religiösa kärnord ur Luthers barnalära, vilka i
sekler visat sig mäktiga att främja ett folks
psykiska hälsa och sedliga livsföring.
Kungörelsen den 6 december 1929
var ett högerpolitiskt schackdrag, något
som kyrkoherde Rhedin på sin tid
klarlade. Hade den därutöver syftat att
lägga en »grundsten till fredsslut» i
ka-tekesfrågaii, är misslyckandet redan
uppenbart. Den enda effektiva
åtgärden till fred är upphävandet av
författningen i fråga.
Skolan och den moraliska drillen
sätter Örebrokuriren (s) såsom rubrik
på en ledare, som söker sin
utgångs-punkt i diskussionen kring hr Oscar
Olssons motion. Tidningen erkänner
villigt, att även den känner sig stött på
jämförelsen mellan skolans obligatoriska
kristendomsundervisning och
bolsjevi-kernas pioniärrörelse. Anledningen
härtill är emellertid en annan än den i
pressdiskussionen i allmänhet angivna:
Den bolsjevikiska barnarörelsen är en rent
politisk rörelse. Dess syfte är att drilla de
små gossarna och flickorna till goda
partimedlemmar, medan kristendomsundervisningens
uppgift är att inplanta samhällsnyttiga
moralbegrepp i barnasjälarna. Skillnaden är
högst avsevärd, det kan inte ens den mest
förbenade rationalist komma ifrån. Vilket å
andra sidan inte utesluter, att motionären i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
