Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 16. 16 april 1930 - J. Franzén: S. A. F:s förste ordförande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Organ för Sveriges Allmänna Folkskollärarförening
Nr 16. (2520)
Stockholm, 16 april 1930
49:e årg.
S. A. F:s förste ordförande.
Vid en blick på närstående bild av den ljuslätte mannen
med de jovialiska dragen och skalken i ögat är det
säkerligen mer än en av Svensk Läraretidnings nuvarande läsare,
som med undran frågar: Vem
är Johan Molin? Svaret må
genast givas: han var en av S. A.
.F: s stiftare, och han var dess
förste ordförande.
Få lärare vid folkskolan, om
ens någon, ha att uppvisa en så
snabb karriär som Molin. Efter
avlagd examen vid
folkskoleseminariet i Linköping 1870
var han ett år lärare i
övningsskolan vid nämnda
seminarium, 1871 blev han ordinarie
lärare i Stockholm, där
upptäcktes han av f. statsrådet F.
F. Carlson och förmåddes av
honom att övergå till den av
Sällskapet för
folkundervisningens befrämjande inrättade
normalskolan, efter 2% år
återvände han till Stockholms
folkskolor och förordnades i
början av 1876 vid 25 års ålder
till förste lärare i Adolf
Fredriks församling. Denna
enastående hastiga befordran
var tydligen en följd av
den sällsynta lärarduglighet, ,som utmärkte Johan Molin.
Han var emellertid även i andra avseenden en högst
märklig personlighet. Man tycker nästan, att det skulle varit
förklarligt, om denne unge nian, som av skolans myndigheter
blivit så exempellöst gynnad, gent emot lärarpersonalen ställt
sig på dessa myndigheters sida eller åtminstone icke trätt
i opposition mot dem. Men sådan var icke Molin till sin
läggning. Vid den tiden vilade ett hart när olidligt tryck
från myndigheternas sida över lärarna vid stadens
folkskolor. Mot detta uppreste sig Molin i sitt inre. Med sin
klara och skarpa intelligens insåg han, att detta icke var
för skolan och lärarkåren
nyttigt. Denna uppfattning, som
han icke stack under stol med,
jämte hans starka rättrådighet
och varma medkänsla gjorde,
att han gent emot lärare och
lärarinnor icke uppträdde med
den överordnades myndighet
utan tvärtom ställde sig mitt
ibland dem som den trogne
kamraten och gode vännen och
tog sig an deras sak.
Därigenom liksom ock genom sitt
ljusa lynne, sin spelande
humor, sin godmodiga och
fryntliga umgängelse - en
betydande eloquentia corporis icke att
förgäta - vann han allas
hjärtan. Så blev Molin snart den,
till vilken stadens
lärarpersonal såg upp med förtroende.
När han så, för att lärarkåren
skulle få tillfälle att rådslå och
giva luft åt sina meningar, tog
initiativ till stiftande av
Stockholms folkskollärarförening -
en sak, som av myndigheterna
betraktades med misstro - och i början av 1880 blev
föreningens ordförande, fylkade lärare och lärarinnor sig kring honom.
Under sådana omständigheter, som nu nämnts, är det lätt
förklarligt, att Molin också blev en av de starkast drivande
krafterna till stiftandet av Sveriges allmänna
folkskollärarförening, detta så mycket mera, som han - liksom Emil
Hammarlund - hade .stått i livlig förbindelse med den 1875
stiftade »Danmarks Laererforening» och väl kände, vilken betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
