Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 20. 14 maj 1930 - Sveriges allmänna folkskollärarförening
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
474
SVENSK LÄRARETIDNING.
Nr 20
dela uppgifter och upplysningar, som kunna
vara till nytta vid inträdesprövningarna.»
Den ifrågavarande samverkan mellan
folkskola och läroverk avser bl. a. att bereda de
för studier mest begåvade eleverna tillträde
till läroverken. Men för den mottagande
skolan är det också av vikt, att vissa
bestämda kursmoment äro så inpräglade, att de
kunna läggas till grund för den fortsatta
undervisningen. Tal. anförde bl. a. följande från
läroverkslärare framförda önskemål
beträffande de till den femåriga realskolans första
klass inträdessökandenas kunskaper i
matematik och modersmålet:
Att kunna säkert och någorlunda snabbt
handskas med tvåsiffriga tal som faktorer vid
multiplikation och som di visor er vid division.
Att vara -förtrogna med de tvåsiffriga talen
vid räkning i huvudet samt väl tränade med
reduktion av sorter. Läsning: Förmåga att
från bladet korrekt läsa medelsvår svensk
prosa och att efter endast en uppläsning på
ett någorlunda klart sätt redogöra för det
väsentliga innehållet. Vid läsningen bör
större vikt läggas vid nyansering och säkerhet
än vid snabbhet. Rättskrivning: Utöver
grundläggande kunskaper i den allmänna
rättskrivningsläran ingående kännedom om
åtminstone ett ljud (helst j-ljudet). Elevernas
färdighet i användande av bläck och penna
bör vara så uppdriven, att de utan
överstrykningar, raderingar eller omskrivningar
kunna nedskriva en förut okänd text efter
ganska långsam diktamen. Skrivhastigheten
bör motsvara den, som uppnås i läroverkens
klass 1:6 vid slutet av en vårtermin.
Språklära: Förmåga att säkert och raskt
igenkänna konkreta substantiv, huvudverb med
handlingsbetydelse och vardagslivets adjektiv
samt subjekt och predikat i huvudsatser av
enklare beskaffenhet.
Nästa punkt på programmet var
överläggning om »Standardiserade
färdighetsprov», med inledningsanförande
av hr Ossian Åhström.
Tal. framhöll, att detta slag av prov, vilka
vi med en från Amerika lånad benämning
kalla »standardiserade tests», verkligen
tyckas fylla ett behov visar bl. a. den
utsträckta användning <och den stora roll de kommit
att spela icke endast i Förenta Staterna utan
även i andra länder såsom England och
Frankrike. I Danmark ha de också upptagits
och kommit till användning. De kallas där
standpunktpr0ver, vilket angiver, att provet
skall tjäna till att bedöma skolbarnets
ståndpunkt i de olika ämnena och vara ett medel
för läraren att bedöma resultatet av sitt eget
och hans lärjungars arbete. De prov, vi
vanligen underkasta våra elever, ge nämligen
inte något absolut pålitligt och nöjaktigt
mått på deras ståndpunkt. De äro i för hög
grad subjektiva och framför allt sakna de en
bestämd norm och måttstock för
bedömningen. Det är denna norm man menar sig
ha funnit i de standardiserade proven.
Inledaren skildrade därefter, huru ett
standardiserat prov i räkning utarbetas. Man
ställer upp en serie tal i de olika
räknesätten, addition, subtraktion o. s. v., där alla
till samma räknesätt hörande tal äro av lika
svårighetsgrad. Dessa uppgifter tryckas och
utdelas bland ett eller flera tusental barn.
Varje barn får sin blankett och räkna på
denna utan att spilla tid på avskrivning och
uppställning av talen. För varje prov ^ är
tiden fastställd, och barnen börja på en gång
och sluta samtidigt. Antalet uppgifter är vid
varje prov så stort, att ej ens de duktigaste
kunna hinna räkna alla. När proven äro
utförda, fastställes det huru många tal varje
elev räknat och hur många, som äro rätt
räknade. Dessa siffror underkastas en
statistisk behandling, så att man får reda på
huru många tal av ett visst räknesätt
eleverna i den åldersgruppen och klassen i
genomsnitt kan räkna på en bestämd tid och
huru många lösningar, som i medeltal äro
rätt. Enär proven omfatta tusentals barn
erhåller man ett ganska säkert genomsnittstal,
standardmått, på vad ett barn i en viss ålder
vanligen kan prestera.
Efter en kort överläggning beslöt
föreningen tillsätta en kommitté av sju
personer med uppgift att utarbeta
ståndpunktsprov i räkning.
Föreståndaren för Göteborgs
skolmuseum, hr John A. Ekström,
demonstrerade ny undervisningsmateriell, som
från olika förlag ställts till
förfogande.
Efter sammanträdet var å Iduns
lokaler anordnad supé med samkväm,
vartill eleverna i avgångsklasserna vid
Gröteborgs folk- och småskoleseminarier
inbjudits. Härvid talade ordf., hr
Lindälv, om S. A. F. och dess uppgifter,
och folkskolinspektör Lars Hofstedt
föredrog minnen och erfarenhetsrön från
.sin lärar- och inspektörstid. Under fru
Elin Erlanson» ledning sjöngo
småskoleseminariets elever ett flertal sånger,
och hr Frans Erlanson utförde
solosång.
Södra Västmanlands lärarförening,
Kungsörs- och
Skinnskattebergskret-sarna höllo gemensamt möte i Köping
den 26 april. Deltagarna överstego
hundratalet.
Deltagarna hälsades välkomna av S.
Västmanlandskretsens ordförande,
överläraren G. Rungner, Köping, som
därefter utsågs att leda dagens
förhandlingar. Den närmaste anledningen till
att ett gemensamt möte på S.
Västmanlandskretsens initiativ ordnats på denna
tid i stället för de vanliga
sommarmötena var det förestående ombudsvalet, för
vars verkställande de tre föreningarna
bilda en valkrets. Men huvudpunkten
på programmet var icke det
organisatoriska utan det pedagogiska momentet,
som utgjordes av tvenne föreläsningar
av docenten Gust. Lindberg, Uppsala,
över ämnet
»Kristendomsundervisningen i ljuset av den nya psykologien».
Inledningsvis påpekade tal., hurusom en
ny situation nu inträtt i
kristendomsundervisningen. Detta ämne är ej nu, som förr,
det centrala i skolans undervisning, utan
endast ett av de många ämnena på schemat.
Detta har upprullat en hel rad av problem.
Livsuppfattningarna äro så olika och man
har sökt åtskilliga utvägar att komma ur
svårigheterna, Av dessa nämnde tal. tre, den
första är att göra religionsundervisningen
helt historisk. Då ställes ej ämnet som förr i
centrum utan i periferien och ger
detsamma en viss relativitet. Det andra är att
göra den konfessionslös och den tredje att
helt utmönstra religionsundervisningen ur
skolan. I detta fall framhöll tal., att
exemplen i Frankrike och Tyskland ej manade till
efterföljd. Undervisningsplanens ’föreskrift,
att Bergspredikan skall ligga till grund för
sammanfattningen av den kristna tros- och
livsåskådningen, fann tal. god, men någon
garanti för kristen åskådning var den ej.
Ur densamma kan komma vad som helst,
mohammedansk uppfattning lika väl som
kristen, men tal. sade sig vara livligt
övertygad om att den nuvarande
lärargeneratio-nen, som i stort sett uppfostrats i
evange-liskt-kristen miljö, vore en garanti för att
det verkligen bleve kristen undervisning.
Den religiösa seden är en stark hjälp vid
uppfostran, men tillintetgöres denna är fara
å färde.
Tal. gav därpå en intressant skildring av
de olika riktningarna inom psyko-analysen,
den österrikiska, främst representerad av
Freud, och den schweiziska med Adler som
förgrundsfigur. Som en egenhet framhölls
hurusom båda riktningarna, fastän skilda från
kristendomen, dock båda komma fram till den
dess grundsanningar.
Den gamla psykologien sysslade blott med
tre yttringar av själslivet: förståndet,
viljan och känslan under det den nya går mera
på djupet och sysslar med det omedvetna
själslivet, som är av ofantligt mycket större
betydelse än det medvetna. Den nya
psykologien betonar barnaårens betydelse och bör
därför studeras av dem, som skola handhava
barnen. Därför har det också redan kommit
en ny pedagogik, som grundar sig på denna
nya psykologi. Där aktar man sig för att
säga: »Du skall icke». Inte heller för
mycket förmaning eller för stark vädjan till
viljan. Man bör framställa ideal för de unga
att eftersträva. Det är främst Jesus men
också många andra av bibelns gestalter, och
därför har religionsundervisningen sin plats
i skolan. Den är svårare nu än förr, emedan
barnen nu ofta komma från hem, där
religiös sed ej är rådande.
Med rätta har det sagts: »Skolan skall
bliva en kärlekens bildningsanstalt, annars
har den icke ens fyllt sin upgift som
läroanstalt».
En uttalad önskan om
litteraturanvisningar hade föreläsaren beredvilligt
tillmötesgått icke allenast med att
uppräkna boktitlarna, utan han medförde
även ett bokurval till påseende och gav
värdefulla vinkar om de olika
arbetenas innehåll.
De intressanta föreläsningarna
åhördes med spänt intresse. Före, mellan och
efter desamma sjöng docent Lindberg
till eget ackompanjemang sånger av
Sjögren och Geijer, samt sist Davids
psalm »Gören portarna höga», allt
mottaget med bifall, och
mötesdeltagarnas tack framfördes av ordföranden.
Efter föredragens slut förrättade
kretsarna var för sig val av ombud till
S. A. F:s ombudsmöte.
Sammanräkning verkställdes omedelbart. Ombud
för valkretsen blev folkskolläraren
Olof Södergren, Kolsva, med
överläraren G. Rungner, Köping, som
suppleant.
Sedan förhandlingarna avslutats,
demonstrerades Köpings museums
skolstu-ga av museets energiske föreståndare,
läraren K. J. Österberg, som med
outtröttlig flit här sammanfört en mängd
intressanta föremål till belysande av
skolans arbetssätt och utrustning i
gången tid.
Slutligen samlades ett fyrtiotal av
deltagarna till gemensam middag å
Stora pensionatet, där även mötet
hållits. Här uttalade de inbjudna
kretsarna sitt uppriktiga tack till S.
Västmanlandskretsen för det lyckade och
värdefulla mötet.
Hälsingborgskretsens andra möte för
terminen hölls den 17 april å Råa
hotell. Folkskolinspektören, dr A. Gierow,
höll därvid föredrag över ämnet: Den
s. k. fria skolans teori och praxis.
Tal. omnämnde i sin inledning den kritik,
som för någon tid sedan riktats mot den nya
läroverksstadgan, och framhöll, hurusom de
ny strömningarna inom uppfostrans område
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
