Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 22. 28 maj 1930 - Fritt forum - Uppfostran av s. k. vanartade barn - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 22
LÄST OCH ÅTERGIVET.
Efter katekesdrabbningen. Som vi i
förra numret meddelade, har första
kammarens behandling av katekesfrågan
utlöst en mängd uttalanden i tidningar
av olika färger. Det är inte möjligt att
giva ens en ytterligt summarisk
sammanfattning av det hundratal
tidningsartiklar, som förekommit i saken; vi få
inskränka oss till några få brottstycken
av representativa uttalanden inom olika
läger.
Kyrkoherde Adolf Wallerius
betecknar i den schartauanska Bohusposten
onsdagen den 14 maj som »en
segerdag» :
Stor var visserligen icke den ökade frihet
som vanns med regeringsbeslutet i fråga;
men det har lika fullt allmänt uppskattats
såsom något att värna om. Angeläget är ock
i hög grad, att man i tillämpningen har dess
bestämmelser för ögonen.
Minnesvärd är dagen, icke på grund av den
vanära, som lätt splittrar de krafter till
bättring, vilka eventuellt söka sig fram. Att helt
förbjuda aga vid skyddshemmen, som en
författare i det senaste numret av »Tidskrift
för barnavård och ungdomsskydd» förordar,
torde väl vara oklokt och ej heller av nöden
påkallat.
I min artikel i nr 11 av denna tidning
har jag, enligt hr H., förbisett idrottens
betydelse. Det var emellertid ett avsiktligt
förbiseende för att slippa orda om för många
spörsmål. Visst medför idrotten stor nytta
även för skyddshemmens barn. Dock skulle
jag vilja, åtminstone för barnen i skolåldern,
huvudsakligen förorda lek, både av
uppfostra-.ren organiserad och fri sådan. Är det icke så,
att våra skyddslingar ha liksom svårare för
att leka än vanliga barn? Deras lek har
ofta före ankomsten till skyddshemmet
bestått uti att göra större eller mindre
»rackartyg». Får man inte rent av många gånger
lära dem att leka? Jag tror, att det är av
stor vikt, att ganska mycken tid lämnas åt
dem för lek. Barn, som inte få ett visst
lyst-mäte av lek fyllt, bli sällan snälla. Det
praktiska arbetet är även det ett av våra
effektivaste uppfostringsmedel, men det är
stor synd, om det tillåtes inkräkta på
barnens lektid. Låt oss alltså vid våra
skyddshem idka idrott och lek, så mycket
förhållandena det medgiva.
l hr H: s påpekande om den individuella
undervisningens företräde framför stram
klassundervisning instämmes till alla delar.
Den förstnämnda undervisningsformen blir
för skyddshemmens vidkommande den mest
naturliga.
Till slut vill jag fästa särskilt stort
avseende vid hr H:s tänkvärda artikelavslutning.
Ty ständigt böra skyddshemmens arbetare ha
denna tanke som norm för sitt
handlande: Hemmet är till för skyddslingarnas skull
och icke tvärtom.
Hugo Håkanson.
motivering som antogs eller vad som blev av
motsidans talare sagt i debatten, men
minnesvärd är den därför att beslutet blev ett
avslag på denna motion.
Minnesvärd är dagen såsom en
uppmuntran på vägen för dessa strävanden, som länge
rört sig inom riksdagen, och nu liksom fått
luft, till att framgent vårda de nämnda
höga intressena och därvid, såsom alltid, icke
söka striden, men möta den, om den kommer.
Norrköpings Tidningar (h.) :
Ingenting är tydligare än att regeringen
ined sin kungörelse ej åsyftat att återinföra
katekesplugget. Samtliga högertalare
betonade också detta uttryckligen. Tillämpas
kungörelsen rätt, så har den förvisso fört till frid
och ej till strid.
Den reservation, som vann Första
kammarens bifall, ställde sig i sin motivering rätt
oförstående mot ecklesiastikministerns
åtgärd, och det var endast för att undvika täta
rubbningar, som hr Jonson i Lycksele ville
avstyrka motionen. Flertalet av dem, som
röstade för hans reservation, gjorde det
emellertid blott för klämmens skull. Beslutet innebar
i alla fall ej blott ett avvisande av hr Rydéns
attack utan även en maning till
vederbörande skoldistrikt att förstå kungörelsen rätt.
Uplandsbygden (h) :
Beslutet i första kammaren föregicks av en
ganska lång debatt, vilken hela tiden fördes
på ett högt plan och präglades av
måttfullhet och försonlighet. Ej minst hr Värner
Rydéns egna inlägg i debatten voro utmärkta
av dessa egenskaper.
Aftonbladet (h) :
Motionären herr Rydén talade givetvis för
sin motion men sade sig hoppas, att den
vidtagna ändringen i undervisningsplanen icke
skulle komma att föranleda de strider, som
han dock befarade. Han kan göra ganska
mycket själv för att denna förhoppning skall gå
i uppfyllelse. Folket har icke klagat över
någon samvetsnöd för den Lindskogska
reformens skull. Oppositionen kommer från
radikala dogmatici, som sökt blåsa upp en strid
utan att någon rimlig anledning därtill
fö-’ religger.
Svenska Morgonbladet (fr) :
Kammarmajoriteten ställde sig ej bakom de
lovord åt hr Lindskog, som slösades på
honom från högerhåll. Tvärtom ligger nog
saken så till, att i händelse den Lindskogska
reformen i verkligheten leder till de strider
och slitningar inom skoldistrikten, som man
nu på många håll befarar, är riksdagen
redo att nästa år göra processen kort med
densamma.
Karlstadstidningen (1) :
I denna fråga, det får inte glömmas, äro
häftiga lidelser uppe. De som med all iver
vilja ha katekesen återinförd bry sig helt
visst föga om vad som åsyftades när
lagändringen vidtogs. De komma endast att
söka tänja ordalagen så, att de få sin vilja
igenom. De tycka säkerligen, att hela
katekesen är kort och dess innehåll
lättillgängligt. Kan det t. ex. tänkas råda något
tvivel därom i Bolstad?
Och för dessa överivriga finns inget
begrepp om religionsfrihet. De kunna - eller
vilja- inte tänka sig, att andra ogilla den
dogmatism som de vilja ha inpluggad i
barnen. Eller om de veta att andra
uppfattning-går finnas, så anse de sig .i varje fall inte
behöva taga någon hänsyn till dem. De äro
ju» säkra på att sitta inne med »hela
sanningen».
Det är därför svårt att tro på möjligheten
av en allmän lojal tillämpning av
Lindskogs-ukasen.
Värmlandsposten (fr) :
Vi tro för vår del att den dagen
kommer, då riksdagen finner ofrånkomligt att
upphäva den, men då skall det förvisso - och
tyvärr - ligga i öppen dag för de flesta, att
dess verkningar varit olyckliga ur
kristendoms- och fredssynpunkter.
Ny Tid (s) :
Tyvärr ändade det hela i att motionen
avböjdes. En tröst är emellertid, att avslaget
motiverades på ett sätt, som innebär ett
ekla-tant misstroendevotum mot
ecklesiastikministern. Genom att bifalla hr Jonssons i
Lycksele reservation fastslag kammaren, att
decemberkungörelsen »måste anses synnerligen
svagt motiverad och därför i det hela
opåkallad». Likaledes hävdas, att de nya
bestämmelserna på grund av deras tvetydighet
kunna framkalla ovisshet och stridiga meningar
rörande tillämpningen.
Man borde ha kunnat vänta, att efter
dessa kraftord slutsatsen blivit en annan. Men
landstingsvalen kasta sin "skugga framför
sig! Hr Ekmans folk har ansett mest
opportunt att icke nu strida mot den religiösa
obskyrantismen, en ståndpunkt som för
övrigt markerats genom utskottsreservantens
avstyrkande »för närvarande». För hr
Lindskog bör utgången kännas åtskilligt
smärtsam. Hans situation har omisskännligt
släkttycke med den av en åtalad, mot vilken
starka indicier hopas, men vars sak av
domstolen ställts på framtiden. För ett sådant
domslut nödgades i upploppet även högern,
inberäknat regeringsledamöterna, votera.
De »smärtsamma» känslorna tyckas
ej ha tagit på ecklesiastikministerns
nerver. I en artikel i Sydsvenska
Dagbladet Snällposten hoverar han sig
väldeliga över utgången, som han finner
»i högsta grad glädjande». Han påstår
t. o. m. att ställningen i andra
kammaren varit sådan, »att där ej någon
motionär kunnat uppdrivas för att gå fram
på den rydénska motionslinjen». I
vilken tro han gärna för oss må leva.
Hur pass ömtålig, han emellertid
finner ställningen, framgår allra bäst av
de stränga varningar och förmaningar
han riktar till sina vänner inom
katekeslägret.
Det kommer nu an på den lojala
tillämpningen, om den nya kungörelsen skall bestå
för framtiden eller ej. Den måste
obönhörligen tillämpas i den anda och det syfte, vari
den uppenbarligen är tillkommen. Den får ej
användas för att på något som helst sätt
sabotera den nu gällande undervisningsplanens
obestritt riktiga pedagogiska principer, den
måste tillämpas i frihetens och toleransens
anda och ej i det religiösa tvångets. Här
ha ej minst de ledande männen inom kyrkans
värld ett stort ansvar. Det beror i mycket
hög grad på dem, på deras vidsynthet,
klokhet och sinne för måtta, om den nya
kungörelsen skall bestå. Det ansvaret kunna de ej
undandraga sig.
Vi ha velat medverka till att i vidaste
kretsar sprida dessa ministeriella
förmaningar. Som vi tidigare uttalat, anse vi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
