Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 24. 11 juni 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
568
SVENSK LÄRARETIDNING
Nr 24
LAST OCH ÅTERGIVET.
Riksdagens beslut i fråga om
läroverksorganisationen har utlöst en ef
ter-debatt i pressen. Några korta klipp må
få avsluta våra pressöversikter i denna
fråga. Vi gå för den här gången från
vänster till höger.
Västmanlands Folkblad (s) :
Den skolpolitiska udden i regeringens
förslag har fullständigt brutits. Och med
alldeles särskild tillfredsställelse konstaterar man,
att den samverkan mellan vårt parti, de
frisinnade och bondeförbundets stora majoritet,
som möjliggjorde ett positivt beslut i
skolfrågan 1927, nu omsider återställts. Politiskt
ligger häri en betydelsefull vinst. Man kan
hysa grundade förhoppningar att den
svidande bakläxa för skolreaktionen,
personifierad i den nuvarande ecklesiastikministern,
som statsutskottet givit, för .framtiden skall
förhindra alla reaktionära avsteg från en
demokratisk skolpolitiks väg. Den
utvecklingen kan riksdagen inaugurera genom att sluta
upp kring utskottslinjen.
Ny Tid (s) :
Skolreaktionen har mött ett svidande
nederlag i riksdagen. Sin största betydelse har
denna utgång däri, att den politiska
enhets-fionten från 1927 i skolfrågan återställts. I
väsentliga avseenden anslöt sig för övrigt
även hr Almkvist till utskottsförslaget och
de dissonanser, som förelågo mellan den
förutvarande folkfrisinnade ecklesiastikministern
och hans meningsfränder, accentuerades för
övrigt så lätt som möjligt. Man har en känsla
av .; tt 1927 års Skolsakkunniga omsider även
på detta håll numera förlorat det grepp, som
varit så ödesdigert för hela reformens
förande ut i livet. I och med att detta
bedrövliga kollegium försvinner från skådebanan,
bör det finnas goda utsikter för »skolfred».
Högern har genom hr Lindskogs
klumpighet bränt fingrarna ordentligt. Och närmast
groteskt verkade det, när
ecklesiastikministern inför utskottsförslaget, som serverade en
till oigenkännlighet omstuvad proposition,
betygade sin tillfredsställelse under kammarens
sorl! Man hade ett starkt intryck <av att hr
Lindskog, när hans ministersaga inom iå
timmar är lyktad, totalt förlorat sina egna
meningsfränder. Sakligt lika väl som personligt
står alltså skolreaktionen krossad, det är
innebörden i 1930 års skolstrid, den fjärde
under loppet av tre år.
Kristianstads läns tidning (h) :
Man ansåg sig efter diskussionen i fjol
kunna förutsätta, att dessa mycket väl
övervägda och praktiskt ändamålsenliga
jämkningar i den stora reformplanen skulle
kunna genomföras utan svårigheter. Men man
skall akta sig för att spå om utsikterna i en
riksdag, där man å ena sidan har en
praktiskt inriktad höger, å den andra en
teoretiskt ^svärmande socialism och mitt emellan
ett vågmästareparti, vilket likt åsnan mellan
ht tapparna icke vet, om det skall hämta sin
politiska proviant från vänster eller från
höger. I statsutskottet har visserligen
våg-mästeriet givit utslag på vissa punkter till
förmån för k. m:ts förslag till omläggning.
Men väsentligen har det nu återgått till
samverkan med teoretikerna.
Det förefaller nu nästan, som om den
politiska maktbalansens vågmästare sökte i
skolfrågorna lämna belysande skolexempel på sin
osaklighet och sin inkonsekvens. Det är icke
troligt, att det svenska folket i längden skall
likgiltigt bevittna denna underliga
skolpolitik, vars resultat måste bli - som en sak-
kunnig penna i en stockholmstidning
framhåller - försämrad och fördyrad
undervisning för våra skolbarn.
Svenska Dagbladet (h) :
I stort sett voro resultaten på förhand
givna. I omröstningen segrade i flera
punkter okunnigheten över insikten, fördomarna
över sakskälen. Harmen häröver får
emellertid icke undanskymma värdet av de segrar,
som vunnos, och de vinster, som
inhöstades. Överblickar man nu efter slaget de
intagna nya positionerna, så måste man säga,
att det som skett på våren 1930 knappast
kan betecknas annat än som ett genombrott
av 1927 års huvudfront.
Det spelar mindre roll, med vilken bredd
genombrottet föres fram, om det blott går
fram med erforderlig styrka. Och styrkan
finns där, därom vittnade icke minst den
modstulenhet, som trots voteringssegrar i
småfrågor röjde sig i
bottenskolestrateger-nas uppträdande. Det var reträttens anda.
Genom onsdagens beslut är i vår
läroverksorganisation en realskolform införd, som gör
det möjligt att utan onödiga offer vare sig
för staten eller för enskilda lärjungar
reglera den .ojämna tillströmningen till den
5-åriga och den 4-åriga realskolan. Denna
regulator är så praktisk och tillgodoser så väl
både statens ekonomiska och lärjungarnas
personliga intressen, att dess framgång är
giiven. En återgång till 1927 års orättvisa och
dyra system är utesluten.
Det nya, som nu beslutats, betecknades av
herr Nilsson i Gränebo med rätta som en
nödvändig uppmjukning av 1927 års
skolbe-slut, vars uniforma organisation visat sig icke
motsvara orternas verkliga behov. Motståndet
mot en dylik uppmjukning har hittills varit
ståndaktigt. Det är nu på den avgörande
punkten brutet. Det är den betydelsefulla
innebörden i 1930 års skolbeslut.
Sv. Dagbl. har under hela denna
riksdag uppträtt som en av de mest
ogenerade och ovederhäftiga försvararna
av regeringens så gott som fullständigt
avvisande revisionsförslag. Betraktar
den nu riksdagens beslut som en
»seger», så kan det ej annat än bereda oss
tillfredsställelse. På vår sida äro vi i
huvudsak nöjda med riksdagsbeslutet,
och om man inom så olika läger ger
belåtenheten uttryck, böra vi kanske nu
få fred kring skolfrågan.
Hr Lindskog är borta. Hemförlovas
så jämväl 1927 års Skolsakkunniga,
ligger vägen onekligen ganska banad för
den »avspänning i Skolstriden», som för
skolans egen skull är högeligen
eftersträvansvärd.
Försvarspropagandan i skolorna.
Kring hr Lindskogs avvisande svar på
hr Vougts interpellation i fråga om
försvarsagitationen i skolorna har uppstått
en ganska omfattande pressdebatt. Med
hänsyn till frågans principiella
betydelse för hela vårt skolväsen återgiva vi
några provbitar ur diskussionen.
Norrköpings Tidningar (h) :
Ecklesiastikministerns svar var rakt på
sak och lämnade i tydlighet intet övrigt att
önska. Den frivilliga försvarsrörelsens
bestämda roll i statens lörsvarsväsende
under-ströks och likaså hävdade statsrådet
Lindskog energiskt, att landstormsr or elsen är
enbart fosterländsk, reglerad av staten och fullt
opolitisk. Interp llanten hade förmodligen
tänkt sätta statsrådet på det hala med sin
fråga, om han vore beredd draga den
konsekvensen att även andra medborgargrupper
opåtalt finge bilda ungdomsformationer -
röda garden etc. - som förses med vapen och
övas i konsten att bruka dem i syften, som
dessa medborgargrupper finna vällovliga.
Statsrådet Lindskog blev icke svaret skyldig.
Han bestred, att sådan konsekvens kunde
dragas ur hans ståndpunkt, emedan syftet att
förbereda för sin värnplikt och att försvara
sitt land icke kan jämställas med de syften,
interpellanten vid denna fråga haft i
tankarna.
Det var klart besked. Interpellanten och
några efterföljande talare sökte visserligen
bestrida, att landstormsrörelsen är opolitisk,
men de hade synbarligen föga framgång
härutinnan. Det inlägg, som försvarsministern
gjorde, var kraftfullt och de principer, som
ecklesiastikministern bekände sig till, torde
också vara svåra att gendriva.
Skaraborgaren:
Skolan bör rensas från militarism och
försvars! ropaganda. Över huvud är det ett oting
att enskilda sammanslutningar skola tillåtas
idka vapenövningar. Man har ingen garanti
för att dessa gökungar i längden skola
underordna sig statens överhöghet. När de vuxit
sig tillräckligt starka i statens skydd är det
ingenting som hindrar, att de likt
skyddskårerna i Finland och riksvärnen i Österrike
bli en stat i staten, som söker Ingripa i
samhällets politiska liv. En sådan utveckling
kanske tilltalar vissa kretsar, men
konsekvenserna skulle bli olyckliga. Den ena
väpnade rörelsen komme ofelbart att framkalla
den andra och därmed vore samhällslugnet
äventyrat. Militärpropagandan i skolorna
banar väg för en sådan utveckling och bör
därför stävjas i tid. Och det vore klokt om
statsmakterna gjorde slut på även de vuxnas
privata vapenligor.
Östra Småland (s) :
Förmodligen skall det ligga
statsmanna-klokhet i hr Lindskogs ord, fast gudarna må
veta att visdomen är svår att upptäcka. Som
försvarspropagandans talesman uppträdde
vidare hr Forsell, vilken helt cyniskt
förklarade, att krigsleken tilltalade
nutidsungdomen, varemot fredspropagandan var en rest
av det förgångna.
Socialdemokraten:
Som man kunde vänta, hade hr Lindskog
alls ingenting emot militariseringen av
skolpojkarna. Bara de på läroverkens
anslagstavlor förekommande uppropen voro »lämpligt
formulerade», så hade skolungdomens
knektutbildning hans varma välsignelse.
Naturligtvis ville han inte vara med om någon
»politisk agitation» inom skolans område. Bort
det. Men se, den propaganda som
landstormens * ungdomsrörelse utövar, den är rakt
ingen politisk agitation, försäkrade han. Det
är nu en gång det märkvärdiga med vår
höger: agitation för ökade försvarsåtgärder
och andra högerns programpunkter är i dess
ögon lika oskuldsfullt opolitisk och
följaktligen tillåtlig, som förfäktandet av
fredsidéer och andra vänsterståndpunkter är
politiskt och otillåtligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
