Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nr 25. 18 juni 1930 - Läst och återgivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nr 25
SVENSK LÄRARETIDNING
591
krets. Vi förbigå de personliga
älskvärdheter, som han i Tidning för Sveriges
läroverk serverar Svensk
Läraretidnings redaktör, och avtrycka endast det
avsnitt, som kan anses ha någon saklig
innebörd.
Gentemot de av hr Rydén emfatiskt
uppräknade missräkningarna för Skolrevisionens
sak må ställas de av honom samvetsgrant
för-tegade reala och i synnerhet skolpolitiska
vinsterna.
Främst kommer här införandet av den s. k.
förenade linjen. Detta är så betydelsefullt -
vilket säkert ingen bättre inser än hr Rydén
själv - att det, även med den reducerade
karaktär, som det fick, måste anses innebära
ett genomgripande nederlag for
bottenskole-ortodoxismen. Organisatoriskt och pedagogiskt
blir den förenade linjen i själva verket en
f ernår ig realskolelinje, som på sin väg upptar
tillkommande elever från avslutad folkskola,
och då den förenade linjen i regel får ersätta
den 1927 beslutade fyraåriga realskolelinjen,
blir saken följaktligen den, att denna
skolform i ett antal fall får vika för den
fem-åriga realskoleformen. Principiellt har denna
senare vunnit en betydelsefull seger. De
troféer, som dess motståndare sedan hemburo i
striden, spela i själva verket liten eller ingen
roll.
Det förra gäller om reduktionen i fråga om
antalet linjer, från 22 till 11. I samma mån
som å ena sidan den förenade linjen förmår
hävda sig och å andra sidan de fyraåriga
realskolelinjerna vid andra läroverk ej vinna
tillfredsställande anslutning, blir en
utvidgning av den förenade linjens domäner till en
även skolpolitiskt ofrånkomlig sak. Och i
sainma mån torde också över huvud taget
kravet på dubbel anknytning komma att göra
sig gällande även där, varest
bottenskolestel-heten nu med framgång försvarats av dess
anhängare, såsom t. ex. i fråga om
flickläroverken. Det kan helt visst icke i längden gå
att förvägra flickorna de förmåner, som stå
gossarna till buds. Hr Rydéns begrepp om
rättvisa åt flickorna kan icke mera än hans
andra rättsbegrepp göra anspråk på
framtidens sanktion.
Det senare - att det spelar ingen roll -
gäller för visso om den stämpel av »försök»,
som åsattes den nya anordningen. Ett
»försök» vid 11 läroverk torde realiter ha
samma framtid för sig som ett fast arrangemang
skulle haft, med så mycken löjlig iver
bekämpat av hr Rydén och hans falang.
Hr Swennings karakteristik av den
förenade linjen såsom en förstucken
femklassig realskollinje stämmer till
punkt och pricka med den kritik, som
denna tidnings redaktör riktade mot
regeringsförslaget, då detta remitterades
till statsutskottet. Förslagets
anhängare ha emellertid energiskt bestritt
riktigheten av dessa uttalanden och velat
beteckna dem som fult förtal. Nu
efteråt, då det gäller att förbyta nederlaget
i seger, passar det att erkänna
sanningen på denna punkt.
Hr Swennings påståenden, att de 11
försökslinjerna »ha samma framtid för
sig, som ett fast arrangemang skulle
haft», bör ses i belysning av
riksdagsbeslutet, att en 4-årig realskolelinje vid
dessa läroverk skall upprättas, så snart
10 elever till en sådan klass finnas.
Högern med generaldirektör Holmdahl i
spetsen förde en energisk strid för att
få bort denna föreskrift, men riksdagen
vägrade med stor majoritet att vara
med härom. Följden av föreskriften i
fråga blir den, att, så vitt man nu kan
förutse, redan i höst antagligen 4-5 av
de 11 läroverken komma att få 4-årig
realskola i stället för förenad linje. Till
nästa år torde antalet läroverk med
förenad linje komma att av samma skäl
sjunka ner mot nollgränsen.
Hr Swenning bör måhända till sist
erinra sig, att icKe ens högern i
riksdagen godtog tanken på den förenade
linjen som en fast anordning utan i sin
reservation uttryckligen betecknade den
som ett »provisorium».
Uppfattar hr Swenning detta som en
seger »för Skolrevisionens sak» och ett
nederlag för bottenskolevännerna, så
vilja vi inte beröva honom
framgångens berusning. Huvudsaken är, att våra
läroverk nu få arbeta i fred för
reformatorer av typen Bergqvist-Lindskog.
Och helst även hr Swenning.
I Eskilstuna har det inträffat, att 65
barn sökt inträde i den femåriga
realskolan, medan plats funnits endast för
25. Sörmlandsposten (h) upphäver ett
härskri mot skolreformen och låter
detta utmynna i följande förslag:
Vi skulle därför vilja föreslå, att från
för-äldrahåll i Eskilstuna tages initiativet till en
samlad opinion från de olika orter, där
samma öde drabbat de unga auskultanterna. Ett
initiativ till en rikspetition till
skolöverstyrelsen och till regeringen, så att vederbörande
få se, att man icke är nöjd med den
skolorganisation, man fått! Man kan även på olika
orter påverka valkretsens riksdagsmän, så att
dessa komma till riksdagen med den
övertygelsen, att här föreligger ett djupt och
allvarligt missnöje över ett förhållande, som
tarvar en rättelse ju förr desto hellre.
Tidningen Folket (s) replikerar:
Det har blivit litet trångt i år i första
klassen av den 5-åriga realskolelinjen vid
Eskilstuna läroverk och strax inbillar man sig
inom borgerlig värld att man fått en prima
anledning till kritik mot den år 1927
beslutade demokratiseringen av läroverken.
Motståndarna till folkskolan som bottenskola
anmäla sig i beredskapstjänst. Vi skulle vilja
tillråda de hetsiga att lugna sig en smula,
det är alltid nyttigt, men det är alldeles
särskilt nyttigt i detta fall.
Eskilstuna läroverk har efter skolreformen
minst samma kapacitet som förut, det kan ur
realskolan och gymnasium sändas ut lika
många godkända elever som någonsin förr.
Stoppningen i år i klass 5:1 har sina
särskilda förklaringsgrunder, till vilka det skall
bli oss ett sant nöje att återkomma då
känslorna eventuellt hunnit svalna något i de
borgerliga kretsar, där man icke gärna ser att
»bättre mans barn» numera nödgas gå i
folkskolan innan de komma in i läroverk.
Skola och politik. Under denna
rubrik påtalar Västmanlands Folkblad
ett skoltal, som i dagarna hållits för
folkskolebarn i Västerås domkyrka:
Där uppträdde en domkyrkosyssloman och
höll till folkskoleungdomen ett avskedstal,
vari han som den svenska historiens sista,
stora märkesår nämnde 1630, då Sverige gick
ut i anfallskrig och blev stormakt på
slagfältet! Religiös-patriotisk krigspropaganda från
predikstolen för skolbarn är onekligen en
pittoresk företeelse och göres inte mycket
smakligare genom att domkyrkosysslomannen
slutade med att be Gud om frid och gott
regemente för konungen och överheten. Vi
anhålla att få slippa reaktionär politik i våra
skolor, även sådan som draperas i historisk
dräkt! Allra helst som den överhet, under
vilken domkyrkosysslomannen patetiskt
framhöll lydnadsplikten, just ålagt folkskolan att
i sin historieundervisning undvika allt som
eggar barnens böjelse för krigsromantik!
Nog är det ändå bra underligt, att
man vid skolavslutningar icke kan
komma med andra tema för barnens
upp-byggelse än de här påtalade. Hur vore
det att skicka hr
domkyrkosysslomannen till Stockholm för att å
utställningens »Svea rike» hämta stoff för en
betraktelse över de storverk å den
fredliga utvecklingens område, som svenska
män och kvinnor i vår egen tid utfört
och utföra.
Överlararinstitutionens utveckling
måste, såsom vi tidigare framhållit bli
en direkt följd av den förestående
sekulariseringen av folkskolan. När
prästen ej får till ämbetsåliggande att
handhava befattningen med
folkskoleärendena, behövas andra sakkunniga krafter
för att sköta dessa göromål.
Folkskolinspektör David Andersson i
Vänersborg har nyligen i ett yttrande
till skolöverstyrelsen framhållit även
andra skäl för en utveckling i samma
riktning.
Det ligger i sakens natur, att den statliga
inspektionen icke kan vara tillfyllest. För
uppnående av ett gott arbetsresultat är det
icke mindre viktigt, att skolväsendet inom de
särskilda skoldistrikten har en ändamålsenlig
lokal ledning. Detta erkännes utan vidare,
då det är fråga om andra slag av skolor.
Beträffande folkskolorna synes däremot den
lokala ledningens betydelse underskattas, och
dock torde det kunna fastslås, att folkskolan
är i lika stort behov därav som varje annan
skola.
Ett allmännare införande av
Överlärarinstitutionen är därför för landsbygdsskolornas
vidkommande ett krav, som icke med fog
kan avvisas. Det är dock tydligt, att en
sådan utveckling icke är möjlig, med mindre
än att statsbidrag kommer att utgå till sär-,
skilda överlärararvoden. Visserligen äro nog
orsakerna till att så få överlärartjänster
finnas icke endast av ekonomisk natur. Men
kostnadsfrågan är dock i de flesta fall
avgörande, då frågan om inrättande av sådan
tjänst framkommer.
Frågan om statsbidrag till
överlärartjänsters inrättande tvingar sig
säkerligen mycket snart till avgörande. Det
torde emellertid i det sammanhanget
också böra övervägas, huruvida de nu
gällande bestämmelserna om tillsättning
av tjänsterna i fråga äro i alla
hänseenden tillfredsställande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
